Full resolution (TIFF)
- On this page / på denna sida
- Litteratur
- F. Språkvetenskap
- G. Litteraturvetenskap
- H. Skönlitteratur
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
hänvisningar och förbehåll — i alltför ringa grad »en stannad ljungeld likt». Den intressanta, ofta
spirituella framställningen är naturligtvis närmast ett uttryck för den visserligen mycket
auktoritative förf:s personliga smak, men den torde vinna vidsträckt anslutning. Lagstilens oarter
återfinnas ofta i protokolls- och tidningssvenska, f. ö. även i vissa slags talspråk (t. ex. vid förenings-
o. dyl. sammanträden), varför den lilla skriftens förträffliga anvisningar ha adress åt många olika
håll. R. B.
G. Litteraturvetenskap.
Nilsson, Albert. Tre fornnordiska gestalter. Helge, Frithiof och kung
Fjalar. Gle. 1928. 415 s. Gbc. 8:75, inb. 11:75.
I detta med grundlig lärdom och fin poetisk förståelse skrivna arbete har författaren undersökt
den nordiska renässansens tre förnämsta diktverk, Oehlenschlägers Helge, Tegnérs Fritiofs saga
och Runebergs Kung Fjalar. Analysen riktar sig främst på resp. diktverks huvudpersoner, men
vid sidan därav förekomma också viktiga undersökningar rörande komposition, motiv m. m.
Arbetet lämnar i vetenskapligt hänseende särdeles betydande resultat. Den klara och
lättillgängliga framställningen gör det emellertid i egentligaste mening njutbart även för icke fackkunniga.
Särskilt i fråga om Fritiofs saga har förf. på ett utomordentligt sätt lyckats ställa diktens
skönheter i ny belysning. — Man kan icke nog kraftigt uppmana alla bibliotek av någon betydenhet
att anskaffa detta arbete; framför allt hör det hemma i skolbiblioteken. O. W—n.
Sinclair, Upton. Gyllene länkar. (Mammonart.) Övs. fr. eng. av Eugen
Alban. Holmstr. 1928. 544 s. Preg. Gb. 7:75, inb. 11:50.
Denna bok utgör världslitteraturens — och delvis konstens — historia, sedd från klasskampens
synpunkt. En sådan ensidig ställning, som ärligt medges, är långt bättre än halv eller hycklad
opartiskhet och ger goda uppslag till dryftning. Också den, som i stort sett ej delar Sinclairs
åsikter, måste nog i vissa fall ge honom rätt. Jag tror att borgerliga litteraturkännare kunde ha gott
av att läsa detta verk och tänka däröver. Lustigt nog är Sinclair till sitt innersta väsen puritan,
något han själv är medveten om. Vetenskap, litteratur, sociala frihetsrörelser — intet har kunnat
smälta denna frusna klump, som hos puritanen sitter, där andra ha hjärtat; hatet mot livs- och
framför allt kärleksglädje är lika starkt som hos en skotsk präst från 1600-talet. Ras är ofta starkare
än kultur. Men skriftställar tekniken är nutida, rask, levande, humoristisk och gör boken lättläst,
medryckande — och bildande. Rg.
H. Skönlitteratur.
Aakjær, Jeppe. Vadmalsfolk. Jylländska bondenoveller. Övs. [fr. da.] av
Gunnar Furuland. Eklund 1928. 218 s. Hceda. 5:—, inb. 7:50.
Dessa, stundom allvarliga men oftast humoristiska historier äro älskvärt och flärdfritt
berättade och visa ingående kännedom om och djup förståelse för folket som skildras. De utgöra
tilltalande läsning men äro knappast de mästerverk man vill blåsa dem upp till. Rg.
Aubry, Octave. Den försvunne konungen. Hemligheten om Ludvig XVII.
Ur greve de Vaisons outgivna memoarer (1786—1873). Övs. fr. fra. av Greta
Åkerhielm. Sk. 1928. 239 s. Portr. Hceja. 6:—.
Boken är ett prov på den mindre trevliga litteraturart, som man kallat »romanbiografi». Det
är en levnadshistoria över en märklig person, som förf. inom denna genre berättar, men i vilken
sant och falskt blandas om vartannat. Särskilt i Frankrike har denna litteraturart odlats. I den
här föreliggande boken är givetvis hela uppränningen falsk och greve de Vaisons, den föregivne
memoirförfattaren, en obefintlig person. Men skribenten är icke okunnig i fransk historia, och en
del av personerna i romanen, t. ex. Barras och Fouché, ganska väl träffade. Den mindre kritiska
publiken läser boken såsom en ganska spännande äventyrsroman. Något annat är den heller icke. J. F.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Sat Dec 9 15:13:53 2023
(aronsson)
(diff)
(history)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/biblblad/1929/0177.html
