Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Skol- och barnbibliotek - Böcker för barn och ungdom - uH. Skönlitteratur
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Vad här ovan i recensionen av Flickorna på Uppåkra sagts om hjältinnetypen i moderna
flickböcker gäller även Fröken Pigg i overall. Trots hennes friskhet och käckhet och hennes
overall — som författarinnan gör alltför stor affär av — och trots de mer och mindre otroliga
händelser, som tima på det adliga skånska gods där hon är trädgårdselev, saknar berättelsen
djup och originalitet. G. L.
Sandblad-Jerdén, Anna. Tre barn på långresa. Gle. 1928. 64 s. Ill.
(Gle. ungdomsböcker 65.) Inb. 1:50.
Denna dagbok om en familjeresa från Skåne till Jämtland hör till det slag av barnböcker
som, därför att dess innehåll är av ett visst intresse för dem som upplevat det, anses böra
befordras till trycket. Familjen njuter av resan, men det fordras mer än ett torrt uppräknande av vad
den ser och tar sig före, för att det skall kunna roa främmande barn. Att skriva för barn är och
skall vara en svår konst. När det t. ex. står: »Klas spelade redan kula ute vid väggen med en
annan pojke, som hette Sten. Och sedan gingo några av barnen till krocketpianen, och de andra
satte sig på verandan», eller »Många utflykter gjordes under dessa dagar i Jämtland. En dag
fingo barnen följa med till de vackra Ristafallen, en annan dag på cykeltur till en sjö som heter
Kallsjön och en tredje dag var det meningen att gå till Hammarfallet» — så säger det barns
fantasi och intresse platt ingenting. Då är en geografiläxa roligare. G. L.
Spyri, Johanna. Gritlis barn. Berättelse för barn och för alla, som tycka
om barn. Övs. [fr. ty.] av Agnes Hoffman. D. 1, 2. 2 uppl. Joh. 1928.
(Ungdomens bibl. 86—87.) Inb. tills. 3:50.
En på området sakkunnig schweiziska tillfrågades nyligen, om Johanna Spyris böcker,
särskilt Heidi-böckerna, alltjämt voro lika populära i sitt hemland. Hon svarade, att de ju alltid
äro i marknaden och att det anses tillhöra allmänbildningen att känna till dem, men att de nog
på landets nutida barn verka något föråldrade. Samma uppfattning torde nog svenska barn ha.
Men Johanna Spyris böcker ha dock en klassicitet som överlever tidsriktningarna. Gritlis och
de andra barnen i den nu i ny upplaga utkomna Gritlis barn komma alltid att omfattas med
intresse och värme av de barn som göra bekantskap med dem. Den varma religiositet som
genomgår Spyris författarskap har dock i denna bok en sentimental anstrykning, som friska
nutidsbarn säkerligen stå oförstående inför. Också verkar dess särskilda representant, Tant
Klaritta, konstruktion bredvid de andra direkt ur en levande verklighet gripna personerna. En
mycket god typ, som kan betraktas som hennes motstycke, är »moster» i en doktorsfamilj, sina
systerbarns faktotum, som med förståelse och kärlek reder upp deras trassliga härvor. G. L.
Åslund, Frida. Frida i Per-Nils-gården. Ännu en bok om Frida. Berättelser.
Fsk. barntidn. 1928. 144 s. Ill. (Barnbibl. Kamraterna 27.) Inb. 2:—.
Fortsättning på den trevliga lilla norrländska berättelsen Folke och Frida. Man förstår
att till grund för båda böckerna ligga författarinnans barndomsminnen. Någon frågade en gång
Gustaf af Geijerstam om allt det han berättat i Mina pojkar var sanning. Nej, naturligtvis inte,
blev svaret, det är en blandning av Dichtung und Wahrheit, gjord på pojkarnas karaktärer. På
samma sätt har Frida Åslund gått till väga. Hennes barnböcker äro talangfullt komponerade
och ha verklig litterär cachet. Med ömhet, förståelse och humor ser hon på sin barndoms miljö
och sina minnen och återger både människor och händelser så, att de framstå i levande
verklighet. Dessutom få Folkes och Fridas läsare en vederhäftig bild av sina jämnårigas liv högt uppe
i Norden. Endast på ett par ställen stör författarinnan med en förnumstig reflexion som faller
ur tonen. Den första boken Folke och Frida, lämpar sig bäst för dessas jämnåriga, således
8—10-åringar, men kan läsas med behållning även av äldre barn. Frida i Per-Nils-gården vänder
sig i första hand till flickor i 10—12-årsåldern. G. L.
Pojkböcker.
Bolinder, Gustaf. Den vite indianhövdingen. En äventyrshistoria från Sydamerika.
B. W. 1928. 154 s. (B. W:s ungdomsböcker 116.) Inb. 1:50.
Författaren hör till de årligen återkommande, och han åtnjuter synbarligen popularitet
bland pojkar. Han känner ju också väl till en massa indianstammar. Man måste sätta hans
verklighetsskildringar åtskilligt högre än hans äventyrsböcker, i vilka kompositionen ofta är
gjord efter de vanliga schablonen. G. L.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
