Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Litteratur - H. Skönlitteratur
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
uppfattade som häxeri, spränga bara berättelsens ram. Över huvud taget är det en ganska enkel
berättelse förf. kommer med, som ingalunda hjälpes upp av den historiska kostymen. Det är
möjligt, att hela arten svarar mot en viss anglosachsisk smak och tradition, men svenska läsare
komma nog att ställa sig ganska oberörda. G-a L.
France, Anatole. Drottning Gåsfot. Roman. Övs. fr. fra. av Fanny Alving.
[Saxon &] Lindström 1928. 350 s. Portr. Hcej. Inb. 2:50.
En ny översättning av detta förut till svenska överflyttade arbete, som omnämnts i Grkat. 2 s. 58.
Fransk romantik. [Övs. fr. fra.] 1, 2. A. B. 1928. Portr. (Världslitt.
34, 35.) Hcej(s). à 6:50, inb. 11:—.
1. Hugo, Victor, Lyriska dikter, Hernani. Vigny, Alfred de, Soldatlivets
träldom och storhet. Musset, Alfred de, Lyriska dikter, Lek ej med kärleken,
Ljusstaken, En dörr skall vara öppen eller stängd.
2. Mérimée, Prosper, Blå rummet, Lokis, Karl den elftes syn, Mateo Falcone,
Venus från Ille, Själarna i skärselden. Sand, George, Djävulskärret, Syrsan.
I serien Världslitteraturen ha utkommit tvenne volymer innehållande ett urval av den franska
romantiken. Riktningens främste målsman inom den lyriskt-retoriska genren, Victor Hugo, är
representerad dels av några karakteristiska dikter, i övers, av Sigrid Lidströmer och Alfred
Victorin, dels av sitt drama Hernani, som spelade en så stor roll vid romantikens genombrott i
Frankrike, i utsökt tolkning av den fine och kräsne Edv. Bäckström.
Hugos motsats, Alfred de Vigny, den förnäme och slutne stoikern, är företrädd av »Soldatlivets
träldom och storhet», och av Alfred de Musset, söndagsbarnet, få vi i sober översättning
av S. Lidströmer fyra »Nätter», dessa känsliga och eleganta elegier, vari Musset biktade sina
kärlekssorger och sin livserfarenhet samt tre stycken av hans små utsökta bagateller i
komedi-form — i stil trogen översättning av Alkman och Hj. Söderberg.
Den andra volymen presenterar 6 noveller av den franska novellens mästare, Prosper
Mérimée, den fulländade stilkonstnären, världsmanna-ironikern, med mycken känslighet under den
behärskade ytan, och två noveller av George Sand, ett par folklivsberättelser med idyllisk ton,
något erinrande om Björnsons Fortællinger och vår Almquists folkliga skildringar.
Urvalet är ju gott och representativt — naturligtvis kunde man önska mycket mera — och
översättningarna goda. I en upplysande inledning karakteriseras de olika förf., kort men
sakkunnigt, och anges deras plats i litteraturhistorien. Hj. L—n.
Frenssen, Gustav. Hilligenlei. Övs. [fr. ty.] av Einar Andersson. Bd 1, 2.
Balt. förb. Malmö 1928. Portr. (Berömd litt.) Hcef. (Fås ej i allmänna
bokhandeln.) Inb. à 2:30 + porto.
En ny översättning av detta förut till svenska överflyttade arbete, som omnämnts i Grkat. 1 s. 1906.
Galsworthy, John. Svanesång. Övs. [fr. eng.] av C. O. Landegren. Sv.
andelsf. 1928. 361 s. Hcee. 6:50.
Med denna roman har Galsworthy avslutat senare trilogien, kallad »En modern komedi», av sin
stora krönika om familjen Forsyte. Denna trilogi är till uppbyggandet kongruent med den första,
den egentliga »Forsytesagan». Liksom denna sistnämnda även omfattade tvenne noveller, »En
Forsytes brittsommar» och »Gryning», ett slags mellanspel till »Förmöget folk» och »Bojor» och till
»Bojor» och »Att hyra», har Galsworthy i och med »Two Forsyte interludes» (London, Heinemann
1927, ännu icke översatt till svenskan) skapat direkta motsvarigheter för den senare trilogien. I den
första av dessa »interludes», »A silent wooing», förtäljes, hur Jon Forsyte, huvudfiguren i »Att
hyra», vinner en ung amerikanska till hustru.
Slutromanerna i de bägge trilogierna knytas nu samman, i det att passionen — så ofta
huvudmotivet hos Galsworthy — mellan Fleur och Jon Forsyte, som skildrats i »Att hyra», nu vid
återseendet ånyo flammar upp och leder till en ögonblickets hängivelse men definitiv skilsmässa.
Förtvivlad söker Fleur döden men räddas av fadern, Soames, Forsyte-berättelsernas verklige hjälte,
som dock själv skadas så svårt, att han kort därefter samlas till sina fäder.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
