- Project Runeberg -  Biblioteksbladet / Fjortonde årgången. 1929 /
205

(1916)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Litteratur - H. Skönlitteratur

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

på att det inte lyckats förlaget att förvärva denna för sitt stora samlingsverk. Lektor Risberg har
lämnat en god ersättning, visserligen inte alldeles fullständig, då ungefär en åttondel uteslutits,
men fullt tillräcklig för samlingens syfte att ge en vidsträckt allmänhet del av de ännu levande stora
mästerverken. I fråga om filologisk trohet och metrisk korrekt behandling av versen fyller han
mycket högt ställda anspråk. Onekligen vilar det dock något av lärd tyngd över tolkningen och
den betecknar i viss mån en återgång till äldre traditioner i översättningsteknik.         B. M.

Hugo, Victor. Ringaren i Notre Dame. Roman. Övs. fr. fra. av Oscar Nachman.
Företal av Olof Rabenius. Br. Lindström 1928. 383 s. Portr. Hcej.         Inb. 2:50.

Det är en glädjande företeelse, att den franska romantikens gamla romaner börja utgivas i
nya, billiga upplagor. Måhända skall V. Hugo någon gång verka för omständlig på moderna läsare,
men hans häpnadsväckande fantasi, hans uppfinningsförmåga, hans antitesrika stil skall säkert
fortfara att alltjämt tjusa nya generationer. Det är också en långt mer givande läsning än mycken
modern s. k. diktning. — Ringaren i Notre Dame är väl Hugos mest kända och mest
karakteristiska roman — redan förut översatt. Det är livet i det medeltida Paris — student- och
förbrytarvärlden — som skildras. Huvudpersonen, Quasimodo, en ädel och ren själ i ett missfosters kropp
är en symbol, han är Notre Dames ande. Övriga personer äro väl mer typer än individer — vad som
huvudsakligen intresserade Hugo var att få fram en stark tids- och lokalfärg, och denna kolorit
är kanske det bästa i boken. Och med sina spännande intriger, sin fantastiska lyftning och flykt,
sin lyriska stil och kolorit, skall Ringaren i Notre Dame säkert tillvinna sig ständigt nya beundrare.
Olof Rabenius har till denna edition skrivit en mycket upplysande inledning om V. Hugo och hans
ställning i litteraturhistorien.         Hj. L—n.

— — . Skrattmänniskan. (L’homme qui rit.) Övs. fr. fra. av Einar Ekstrand.
B. W. 1928. 448 s. Hcej.         4:75.

Vad som ovan sagts om V. Hugos roman Ringaren i Notre Dame gäller i mycket även
denna bok, Skrattmänniskan. Den är buren av samma lyriska flykt, är skriven i samma retoriska
stil som Hugos övriga romaner. Skrattmänniskan är en slags picaresk roman och över Ursus’
rullande Thespiskärra vilar det onekligen en fläkt av landsvägsäventyrens poesi och romantik.
Denna nya översättning är, efter vad en flyktig granskning ger vid handen, ledig och utan
särskilt störande moment.         Hj. L—n.

Ingemann, B[ernhard] S[everin]. Valdemar Sejr. Historisk roman. Övs.
[fr. da.] av Torsten Wennström. Bd 1, 2. Balt. förl., Malmö 1928. Portr.
(Berömd litt.) Hceda. (Fås ej i allmänna bokhandeln.)         Inb. à 2:30 + porto.

En ny översättning av detta förut till svenska överflyttade arbete, som omnämnts i Grkat. 2. s. 43.

Kessel, J. Furstenätter. Övs. [fr. fra.] av Axel Claeson. Tiden 1928. 296 s. Hcej.         5:—.

En skildring från de ryska emigranternas liv i Paris. Här besvaras ett spörsmål, som väl vid
tanke på dessa landsflyktingar någon gång trängt sig på oss alla. Hur kunna alla dessa furstar
och »överklassmänniskor» härda ut med det förnedringens och den hopplösa fattigdomens liv,
vari revolutionen störtat dem? Det är ej endast »en fläkt av Ryssland» utan en den mest
övertygande syntes av hela det gammalryska folklynnet, som möter läsaren i denna överdådigt
schvungfulla bok.

Tyvärr — det måste konstateras — har den ohöljda realism, varmed vissa partier givits,
minskat bokens lämplighet som folkbibliotekslektyr.         S. L.

Ljeskov, N. S. Den förtrollade vandringsmannen. Övs. [fr. ry.] av E.
We[st]er. A. B. 1929. 205 s. (Bonniers gula serie.) Hcema.         3:75.

En förtrollande bok om en förtrollad vandringsmans märkliga öden. Det gamla Ryssland
— livegenskapens och ämbetsmannaväldets olyckliga och lättsinniga gamla Ryssland med dess
förakt för människoöden — lever och brusar i boken. Vandringsmannen själv är oemotståndlig
med sina naiva berättelser om de underbaraste upplevelser — tack vare stilens friska realism tror
man blint på det fantastiska innehållet.         R. W. R.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri Feb 4 11:20:30 2022 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/biblblad/1929/0219.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free