Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sigfrid Siwertz
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Vad som däremot alls inte fanns, det var det frejdliga fria, som under
Siwertz’ mannaår uppenbarat sig på olika sätt i hans prosa och vers och som
snarare än ungdomsmelankolien uttrycker hans väsen.
Samma juvenila sentimentalitet och samma koloristiska men här än mera
sakligt nyktra och observationsskarpa detaljskildring behärskade den
novellistik, varmed Siwertz snart därefter beträdde sitt egentliga område:
prosadiktens. Samlingen »Cirkeln» (1907) t. ex. sökte en patetisk behandling av
grundmänskliga problem — mannen, kvinnan och barnet (»det heliga tretalet») eller
»de ensamme och döden». Den ungdomlige diktarens inställning till livet är
ännu en smula entonigt tragisk utan att i regel ha nått övertygande myndighet.
Men att detta skulle bli en novellist av de utvalda, kunde man se. Människointresset,
medkänslan var stor och världen bredde sig i ymnig rikedom för detta
målaröga och denna iakttagelselust. En författare, som så skildrar t. ex.
sjömansliv i hamn och på hav, har tidigt fått reda på, hur det går till ombord på
ett fartyg — när han några år senare i helt annan tonart skriver den muntra
historien om pojkarna, som med en »lånad» båt driva omkring veckotals och
spela »mälarpirater» (1911), vem ser inte genast att detta — trots fabelns
osannolikheter — diktats med en erfarenhet, vida för mer än den poetiske
söndagsseglarens!
Men var Siwertz sålunda genast inriktad på det han såg och upplevde, var
han det dock aldrig uteslutande. Han är icke som en Henning Berger endast
öga och vitalsensation och därur flytande känsloliv, han är en finbildad
kulturdiktare med historiskt och filosofiskt intresse och med 1900-talets
Uppsalabildning i blodet. Framför allt Stockholms förgångna lever i talrika
berättelser och dikter, ses och förnimmes med skaldisk intensitet — ånyo som hos
Levertin; vilken känsla har ej även Siwertz t. ex. för Karl XV-tidens borgerliga
och gammalliberala stad, och till och med av 1700-tal kan en fjärran
åter-glans vila över människor och scener. Men hos honom ger det historiska
endast bakgrunden till nuet, hans berättelser röra sig i nuet och spegla det nyast
aktuella år efter år. Vill man åter se hans historiska intresse så att säga i
genomskärning, kan man läsa en relativt sen produkt, festspelet vid invigningen
av Stockholms stadshus 1923 (1923). Olika figurer, bland dem stadens gamla
skyddspatron Sankt Erik, den stränge Kopparmatte med lagens tuktoris och det
bellmanska och backiska helgonet Sankte Fredman ge röst åt skilda sekels och
sinnelags syn på livet, men det hela är insvept i ett pärlskum av regnbågsglänsande
och böljefrisk naturlyrik — för övrigt lika skild från ungdomsdikternas
veka skymningsmelankoli som den manligt färdiga tonen i de senare novellerna
i stort sett är olik ungdomshistoriernas. Men lokalintresset, det historiska
intresset och människointresset är lika och binder ihop.
Vidare ha Siwertz’ böcker gärna haft en sorts sammanhang med rent filosofiska
tidsstämningar och doktriner, och att hans ungdoms »intet vilja — blott
känna sorgens lycka» även passar till det slutande 1800-talets kvardröjande
rester av mindre livsbejakande tankedrömmeri, torde ej kunna nekas hos denne
filosofiskt känslige diktaryngling. Men allt som han mognade till man, kom
hans dikt i beröring med nyare, mera aktiva och viljebetonade filosofem, och
själva tidshändelserna synas verkligen ha bidragit till att framkalla det
utåtvända i hans väsen. Romanen »En flanör» (1914) vill skildra, hur en
esteticerande njutningsmänniska och livsdilettant under inflytande av en hopplös
kärlek till en vilje- och känslostark kvinna själv fostras till vilja och man.
Många sidor i denna bak verka nog så starkt men på själva omvändelsen tror
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
