Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Centralbiblioteksfrågor i Tyskland
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
föreställning om de organisatoriska förutsättningarna, måste jag till att börja
med göra några allmänna anmärkningar. Tänker man på centralbibliotekens
klassiska land, Danmark, så synes, åtminstone för en tysk iakttagare, landets
enhetlighet i kommunikations- och förvaltningshänseende på förhand ytterst gynnsam,
ja avundsvärd: hela Danmark täckes av ett finmaskigt nät av järnvägs-, bil- och
båtförbindelser och landet indelas i förvaltningsområden av ungefär samma
storlek. Där är det jämförelsevis lätt att organisera rätlinjigt. Tyskland erbjuder
i trafiktekniskt liksom i förvaltningstekniskt hänseende en helt olika och allt
annat än enhetlig bild. Vi behöva ej här närmare ingå på de trafiktekniska
frågorna, ehuru de åtminstone för Preussens östligaste provinser på grund av den
polska korridorens tillkomst efter krigsslutet äro svårare än förut.
Frågan om förvaltningsområdena måste vi emellertid avhandla något närmare.
Tyskland är, som bekant, ännu i dag ingen fullständig förvaltningsenhet, trots
att det sedan snart 50 år åter utgör ett »rike». Visserligen har på några områden
inom det offentliga livet: post, järnvägar och skatteväsen m. fl. påbörjats
skapandet av stora förvaltningsdistrikt, som äro oberoende av de enskilda ländernas
regeringar (Preussen, Sachsen, Bayern, Württemberg o. s. v.), även om de av
praktiska skäl i hög grad anpassats efter resp. lands indelning i förvaltningshänseende.
Men på kulturpolitikens område, vilket här ensamt intresserar oss, härskar
ännu i Tyskland uteslutande de särskilda ländernas individualism och ehuru
riksförfattningen gör det till en plikt för rikets förvaltning att genomorganisera
hela tyska folkbildningsväsendet, så ser det ej ut som skulle vi inom överskådlig
tid komma ett steg vidare härvidlag. Konfessionell rivalitet (man erinre sig
blott det öde, som mötte planen på en tysk riksskollag) på folkstammen grundad
partikularism (man behöver endast tänka på Bayern) och byråkraternas över
hela världen utbredda motstånd mot ett raskt och avgörande framåtskridande,
som möjligen skulle göra flera av dem överflödiga, dessa tre huvudmotiv komma
ännu länge att vara starkare än kunnigheten och den dådkraftiga viljan hos dem,
som i och med en omfattande men välordnad (ej uniformerad!) kulturförvaltning
av det tyska riket vänta sig ett väsentligt verksammare utnyttjande av
tillgängliga medel och krafter.
Vad nu vårt särskilda område beträffar, folkbiblioteksväsendet, så lönar det
sig för närvarande för en utlänning egentligen blott att rikta uppmärksamheten
på den organisatoriska utvecklingen i Preussen. Därmed är ej sagt, att ej även
i Sachsen, Bayern, Thüringen och Württemberg man från statens sida nyligen
börjat ägna tillbörlig uppmärksamhet åt genomorganiseringen av hela landets
folkbiblioteksväsen.[1] Det betyder blott att Preussen såväl på grund av sin äldre
kulturpolitiska tradition på folkbiblioteksväsendets område som på grund av sin
enhetliga och klara förvaltningstekniska indelning bättre än något annat tyskt
land kan åskådliggöra, hur tillkomst och utbyggande av förvaltningsformerna för
de centrala biblioteken hädanefter antagligen komma att gestalta sig i Tyskland.
Preussens förvaltningstekniska struktur är följande. Hela landet är indelat
i tolv provinser, de flesta av dessa provinser omfatta i sin tur flera
regeringsdistrikt (t. ex. Pommern regeringsdistrikten Stettin, Stralsund och Köslin),
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
