Full resolution (TIFF)
- On this page / på denna sida
- Litteratur
- F. Språkvetenskap
- G. Litteraturvetenskap
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
G. Litteraturvetenskap.
Alving, Hjalmar. Svensk litteraturhistoria, i. A. B. (Sv. bokförl.) 1929. 142 s. Litt. Gc. 2:75.
1. Tiden till Dalin jämte översikt av den isländska litteraturen.
På ett relativt begränsat utrymme har författaren lyckats lämna en i allt väsentligt fullständig,
klar, överskådlig och lättillgänglig översikt av den svenska litteraturens utveckling från
äldsta tider till och med 1700-talets första decennier. Som lärobok i gymnasiets högre klasser torde
den kunna göra både lärare och lärjungar ovärderliga tjänster, framförallt därigenom att den på
samma gång kan användas som läsebok. Särdeles värdefulla äro de avsnitt om språk och skrift,
som komplettera den litteraturhistoriska framställningen. O. W—n.
Böök, Fredrik. Fem porträtt. Essayer. Nst. 1929. 264 s. Portr. Gc. 6:75, inb. 8:50.
Samtliga i denna volym förenade essayer behandla svenska litterära personligheter av andra
eller tredje rang: den på sin tid uppburne men numera längesedan bortglömde J. D. Valerius,
antiromantikern Erik Sjöberg (Vitalis), den götiske entusiasten Jakob Adlerbeth,
romanförfattarinnan Sophie von Knorring och slutligen Louis de Geer, vilken vid sidan av sin
statsmannagärning även tillfälligtvis framträdde som dilettant på det vittra området. Om författarna på det
hela taget äro tämligen medelmåttiga så är detta emellertid ingalunda fallet med essayerna, vilka
tvärtom utgöra briljanta prov på litterär porträttkonst. Här och var kanske man har skäl att
reservera sig mot några av de fällda omdömena — Valerius var sålunda knappast någon »duglig
och aktningsvärd ämbetsman med sinne för decorum» (s. 61) utan snarare, som samtida
uttalanden visa, en fyllbult, vilken excellensen Rosenblad ville ha förvisad från Stockholm på grund av
hans dåliga inflytande på ungdomen, och Vitalis-Sjöberg var väl alltför sur, lättstött och
grälaktig för att verka sympatisk — men i stort sett läser man dock boken med odelat nöje. O. W—n.
Koch, Martin. Proletärdiktning. Tiden 1929. 94 s. Gbc. 1:—.
Författaren har satt sig två uppgifter: att dra en lans för proletärdiktningen och att ge
proletärdiktarna några goda råd i deras arbete. Båda äro behjärtansvärda. Men det hade nog varit
önskligt, att de här samlade uppsatserna genomarbetats till saklig fördjupning och mera
avklarad form, innan de överlämnades åt allmänheten med större anspråk än dem man ställer på inlägg
i den periodiska pressen. B. M.
Landquist John. Modern svensk litteratur i Finland. N. o. k. 1929. 246 s. Portr. Gc. 6:50, inb. 8:25.
En utförlig, överskådlig och av fin insikt präglad skildring av den i vårt land alltför litet
kända svenskspråkiga litteraturen i Finland alltifrån den moderna riktningens genombrott med
Tavaststjerna (1880-talet) intill den nyaste tidens strömningar. Bland författare, vid vilka
framställningen särskilt dröjer, må nämnas Mikael Lybeck, Bertel Gripenberg och Runar Schildt. Av de
yngste äro medtagna bl. a. Emil Zilliacus, Jarl Hemmer och den i förtid bortgångna Edith
Södergran, vilken är nästan okänd i Sverige, trots det att hon i sin expressionistiskt formade lyrik
skapat verkliga mästerstycken av förtätad stämning och intensitet. Boken anbefalles på det
livligaste åt alla bibliotek. O. W—n.
Peterson, August. Studier i svenska skoldramat. Ett bidrag till 1500- och
1600-talets litteraturhistoria. W. & K. 1929. 284 s. Litt. (Gbgs Kungl. vetenskaps-
och vitterhets-samhälles handl. F 5. Ser. A. Bd 1:2.) Gc. 8:—.
Det ämne förf. valt för sin doktorsavhandling erbjuder mycket stort intresse både i litteratur-,
kultur- och teaterhistoriskt hänseende. På vissa punkter, t. ex. i fråga om det egendomliga
dramat Judas redivivus, har han också nått värdefulla resultat; men i övrigt är avhandlingen
ofullständigt genomarbetad, inledningskapitlen vittna om bristande överblick, och innehållsreferaten
upptaga ett oproportionerligt stort utrymme. För icke-fackmän är den därför föga njutbar. O. W—n.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Sat Dec 9 15:14:20 2023
(aronsson)
(diff)
(history)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/biblblad/1930/0032.html
