Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Litteratur - H. Skönlitteratur - Hcb. Skönlitteratur: nysvensk
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Hcb. Skönlitteratur: nysvensk.
Atterbom, P[er] D[aniel] A[madeus]. Valda skrifter utg. av Fredrik Böök.
Bd 6. A. B. 1929. 360 s. Litt. 7:50.
6. Reseminnen och brev.
De här utvalda reseminnena omfatta det väsentligaste av det verk, vars originalupplaga
»Minnen från Tyskland och Italien» efter Atterboms död utgavs av hans förläggare. De äro fulla av
livlig och känslig iakttagelse och ha betydligt värde som skildring från den tidens Europa (1817
—1819) utom att de äro karakteristiska för sin upphovsman. Det sista gäller även brevurvalet,
som återigen belyser vår inhemska litterära historia fram till Atterboms död 1855. Kanske hade
breven till fästmön av olika skäl bort taga mindre plats i samlingen. — Urvalet av Atterbomska
skrifter föreligger nu, och i brist på en stor och fullständig upplaga, som det icke ersätter, bör det
anses som ganska opportunt och givetvis bli till mycken nytta för svensk litterär bildning genom
spridning å folkbiblioteken. F. V.
Blixell, Gunnar. Präster och bönder. Berättelser från slätten och skogen.
Framt. 1929. 167 s. 3:—.
Författaren skriver ej illa, endast tala hans personer tillgjort. Berättelserna ha tyvärr föga
innehåll. Underligt att han ej i Skåne, där stoffet till skildring överflödar, kunnat finna bättre. Rg.
Dahlén, Oscar. Hemfolk och händelser. Skisser och berättelser. Sv. allmogeförl.
i distr., Vetlanda 1929. 126 s. 2:50.
Ett knippe skildringar av värmländsk natur och folkliv, särskilt det senare. Författaren skriver
ledigt, stundom fagert och har sinne för livets allvar såväl som dess humor. Men han tar sin
sak för lätt och kommer oftast ej längre än till ett löst utkast, som knappast fängslar oss. Rg.
Didring, Ernst. Vilddjuret. Skådespel. Å. & Å. 1929. 175 s. 4:75.
Didrings drama för oss upp till Norrlands obygder, där man håller på att bekämpa »vilddjuret»
naturen och bygga en ny elektrisk kraftstation; de manliga huvudpersonerna äro ett par
ingenjörer. Den ene av dem, en utpräglat maskulin natur, skall också ha en stark makt över kvinnor
och synes slutligen starkt påverka t. o. m. en så pass högtstående typ som kamratens fästmö,
vilken kommit upp till dem från storstaden och »civilisationen». Men hans svartsjuka hushållerska,
en kraftigt uppritad figur, stöter då kniven i honom — ty »vilddjuret» är här icke blott den
oberäkneliga och hotfulla naturen utan även kvinnans primitiva urdrift, som till sist meningslöst hämmar
mannens livsarbete.
Om än ett och annat i dialog och handling ej synes alldeles naturligt, är »Vilddjuret» i det hela
ett suggestivt skådespel, som icke minst stämningsfullt återger det ödsliga och vilda hos miljön
och dennas inverkan på människorna. F. V.
Enebohm, Pär. Bremer, spritsmugglarkungen. En verklighetsskildring.
Elander, Gbg 1929. 261 s. 4:—.
Gammaldags smugglarromantik i modern, men synnerligen enkel dräkt och utan några som
helst anspråk på allvarligare intresse. B. M.
Engström. Albert. Vid en milstolpe. Med teckningar av förf. A. B.
1929. 240 s. Ill. 7:50.
Endast till mindre del en återblick på de flydda 60 åren i förf:s liv, ett kapitel med skolpojksminnen
från Norrköping, i övrigt mest skärgårdsskildringar, som röja en fortfarande lika
ungdomligt oförvägen fabuleringslusta. Ett nytt inslag i samlingen äro några gamla paskiller från
biskopsvalen i Linköping 1819 och 1833. B. M.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
