Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Litteratur - Hcb. Skönlitteratur: nysvensk - I. Skön konst (med musik och teater)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
naturvetare, vilka med sin personlighet så starkt påverka varandra, att de bägge övergå till den
andres tro. I referat synes detta fullkomligt osannolikt, i själva novellen gör förf. det nästan
trovärdigt, låt vara att det poetiska värdet främst ligger i skildringens många levande detaljer. F. V.
Spong, Berit. Lärkornas land. Dikter. Nst. 1929. 155 s. 4:75, inb. 6:—.
En djup och vacker diktsamling, vars första del med dess kulturhistoriska skildringar erinrar
om Karlfeldts »Dalmålningar» — man jämföre t. ex. dennes Jungfru Maria med B. Spongs
Angelika. Den senare delen har en mera personlig ton, buren av kärlek till livets stora och
uppehållande makter och klingande ut i starka och sköna rytmer. En diktbok, som ej blott bör anskaffas
utan sättas i händerna på de unga. M. F.
Sörlin, Anton. Ungt folk. En nutidsskildring. L. H. 1929. 264 s. 4:75.
En rätt lösligt komponerad stockholmsroman, vars huvudaktörer äro studenter och målare
och självförsörjande flickor. Intresset knyter sig till denna ungdoms brottning med studierna
och livet; diskussioner om folkbildningsfrågor och andra nutidsproblem omväxla med erotiska
pinohistorier av inte alltför originell art. Men trots påtagliga brister i konstnärligt avseende visar
författaren avgjorda prov på såväl intelligens som övertygelsens värme. H. K.
Taube, Evert. Fritiof Anderssons visbok. Nya visor. Med författarens
teckningar och melodier. A. B. 1929. 84 s. Ill. 6:50.
Förf. torde vara skapare av den yrkesmässiga produktionen av sjömanspoesi här i Sverige.
Hans första vissamling »Sju sjömansvisor och Byssan Lull» (1919) — som innehåller förträffliga
ting, av vilka dock icke alla äro hans egna — gav signalen till ett otal sjömansvisor, vilkas
huvudsakliga innehåll varit enahanda kärleksäventyr, rim på exotiska hamnar och en taktfast
dansrytm. Genren är vid det här laget något »abgeleiert», och det är ingen styrka, att förf. nu
låter personerna från sin tidigare, lyckade samling återuppstå. Karl Alfred och Fritiof
Andersson voro på sin tid glada och goda sjömän, nu dansa deras bleka skuggor kring till ganska
triviala melodier. — En dyster skeppsbrottsballad, en välgjord »marsch till motorernas täkt» och
en »Stockholms-melodi» skilja sig på ett fördelaktigt sätt från den vanliga typen på visorna.
Förf. har denna gång gjort sin bok alldeles ensam, både text, melodi och teckningar. Sjunger
han sedan själv visorna till luta, så måste han med skäl prisas, åtminstone för mångsidighet. H. W-r.
Wägner, Elin. Svalorna flyga högt. A. B. 1929. 323 s. 7:50.
Elin Wägner har här återvänt till den småländska landsbygd, som hon tidigare skildrat
i »Åsa-Hanna». Hjältinnan i romanen, en ensam lärarinna, kämpar mot svåra öden, men vinner
slutligen seger över dem och sig själv. Det är en djupt allvarlig bok, med en tyngd varom titeln
inte ger någon föreställning. Den livas emellertid av humor och är genomlyst av intelligens.
Med sitt samlade grepp om personer och händelser är den en av författarinnans bästa romaner. A. W-n.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
