Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Knut Hamsun
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
karakteriserad som diktare; och man skymtar under hans olika förklädnader Hamsuns
egna drag. Den senare röjer vunnen rotfasthet i tillvaron och gestaltar sig
småningom till en förkunnelse, kulminerande i Markens gröda, av en rotfasthetens
och det sammanhängande arbetets lara med satirer och analyser av de moderna
människornas flyktighet. Den förra jagromanen upphör därmed i huvudsak;
huvudpersonerna bli handelsmän och bönder; figurgalleriet växer med
böckernas omfång och människoteckningen blir objektivare.
Denna stora förändring eller utomordentliga förnyelse, sällan sedd i litteraturen,
inträder ungefär vid diktarens 50-årsålder. Det sista arbetet, tillhörigt
det förra skedet, är En vandrer spiller med sordin (1909) och det senare skedet
har då begynt med nordlandsbygdeskildringen Benoni (1908). En sommars
besök i hans barndomsbygd Hamarør vid Lofoten och Hamsuns nya lyckliga
äktenskap 1909 torde ha varit de erfarenheter, som förnämligast bidragit till den
nya livskänslans befästande. 1911—1917 var han bosatt i sin barndomsbygd;
1918 inköpte han gården Nörholmen nära Grimstad vid Norges södra kust, där
han sedan alltjämt varit bosatt.
Dessa två motsatta tendenser, som behärska Hamsuns författarskap,
motsvara i stort sett människans ungdoms- och mandomsåldrar. Att ungdomsåldern
blev längre än eljes beror på Hamsuns starka och ömtåliga känsloliv och också
på hans hårda ungdomsårs kringflackande i arbetande ställningar — under flera
år i Amerika —, som hindrade honom att vinna fäste och hemkänsla i den
nationella kulturen.
Ungdomen går ut att bilda sin egen yttre och inre värld, stöter sig därvid
med den färdiga verkligheten, ryggar tillbaka till sitt drömliv, vari
personlighetens medvetande stärkes och klarnar, gör nya anlopp. Äventyrslust,
hemlöshetskänsla, trots med de vapen av patos eller hån, varöver skilda begåvningar
förfoga, äro en mera eldig ungdoms kännetecken. Icke minst erfar ungdomens
mångfaldigt hindrade erotiska liv samma oroliga intensifieringsprocess.
Hamsuns hela förra produktion innehåller i en lyriskt och psykologiskt genial
utarbetning en rik skattkammare av ungdomslivets affekter och erfarenheter. Må
vara, att de därvid stundom uppträda i formerna av ett bisarreri, en känslans
jämviktslöshet ej alla äro villiga att erkänna, så äger likväl denna Hamsunska
dikt alltjämt till större delen ett positivt och oförsvagat värde också för ett
nytt släktes ungdom; säkert skall en del av dessa tidigare verk väl så länge
bevara sin glans och sin eftersökthet som Hamsuns senare stora romanepos.
III.
I sina två sista verk Landstrykare (1927) och August Världsomseglaren
(1930; båda hos Bonniers) har Hamsun med mera oväld än i föregående
samhällssatirer företagit en kritisk överblick över de två stora tendenserna i sin
diktning. Han visar å ena sidan äventyrets och växlingens faror. I Edevarts
gestalt har Hamsun givit en gripande, ja beklämmande skildring av det
uppluckrande inflytande på ett själsliv arbetets och kärlekens omskiften kunna
medföra. Den som erfarit kringflackanden och skilsmässor blir gärna småningom
lika nöjd; allt kan både vara och släppas: »intet är dödligt allvar längre»; men
därvid mister människan själva glädjens källa och den uppfinnande
arbetsenergi, som går utöver det mekaniska och invanda; en död hemlöshet gör
Edevarts själ småningom slö och apatisk; och med delade känslor och uppstyckad
levnad, vari ingen sammanhängande mening kan finnas, blir han oförmögen att
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
