Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Litteratur - L. Biografi (med genealogi)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Lindblad, Otto. Nerman, Ture. Otto Lindblad. Ett sångaröde. Efter självbiografiska
anteckningar och gamla brev. Lb. 1930. 158 s. Ill., portr. Lc. 3:50, inb. 4:75.
Ungefär hälften av föreliggande volym upptages av Otto Lindblads hittills icke publicerade
självbiografiska anteckningar. Återstoden utgöres av den konturteckning som den alltjämt
populäre kompositörens systersonson, Ture Nerman, uppdragit av den lundensiska studentsångens fader,
mot en bakgrund av samtida brev och tidningsnotiser. Man får en klar och tydlig om också icke
särskilt fyllig bild av såväl Lindblad själv som av det liv, som levdes i Lund på 1830-talet, då
kvartettsången och skandinavismen stodo i flor. Det bör framhållas, att utg:s avsikt icke varit att belysa
Lindblads musikhistoriska betydelse utan att ge en dokumentariskt belagd skildring av hans
romantiskt-tragiska liv. Boken, som är väl illustrerad, är av stort intresse, vare sig Otto Lindblad själv
eller Ture Nerman för ordet.
Den Lindbladska familjekretsens papper ha förut givit stoff till tvenne intressanta person- och
miljöskildringar, utg. av Ture Nerman: Farfars fästmansbrev, 1926, och En präst av gamla stammen,
1928 (Bibl.-bl. 1929, s. 222). H. W—r.
Molin, Pelle. Attorps, Gösta. Pelle Molin. Hans liv och diktning. Nst.
1930. 297 s. Litt. Lc. 3:75.
Akad. avh.
Detta arbete, varmed förf. vunnit doktorsgraden vid Stockholms Högskola, utgör den första
kritiska teckningen av norrlandsdiktaren Pelle Molin och hans litterära produktion. Åtskilliga
gängse mer eller mindre romantiska legender om honom ha därigenom reducerats till sitt rätta värde,
samtidigt med att de bestämmande inflytelserna på hans diktning blivit klarlagda.
Framställningen är elegant och lättillgänglig. Boken hör hemma i alla bibliotek, som samla svensk litteratur
och litteraturhistoria. O. W—n.
Richert, J[ohan] Gust[af]. Minnesanteckningar. 2 uppl. Nst. 1929. 273 s.
Ill., portr. Lc. 5:—.
Första upplagan av detta arbete utgavs i ett mycket begränsat antal exemplar, avsedda
endast för förf:s släkt och närmaste vänner. I viss mån kan det måhända också sägas, att dessa
minnesanteckningar ha en mera »privat» karaktär än vad fallet brukar vara med de direkt för en större
allmänhet skrivna memoarerna; men de innesluta tillräckligt mycket av intresse även för en större
läsekrets för att deras vidare allmänliggörande skulle vara tillfullo motiverat. Ej minst gäller
detta de interiörer förf. har att meddela från det av honom grundade VBB — Aktiebolaget
Vattenbyggnadsbyrån — och dess vittfamnande verksamhet, ej endast inom Sverige utan också i
Norge, Finland och Ryssland, ja, genom dotterbolag även i den fjärran östern i Kina och i Bortre
Indien. A. B. C.
Snoilsky, Carl. Grip, Elias. Carl Snoilsky. Sv. k. st. 1929. 103 s. Litt.
(Sv. kristl. stud. folkskr. 41. Vår vitterhets stormän under 1800-talet. 7.) Lc. 1:75.
En i all sin korthet god, vederhäftig och saklig framställning av Carl Snoilskys liv och
skaldskap. Väl kunde åtskilligt mer sägas om exempelvis S:s sociala diktning, om vilken diskussionen
ännu ingalunda är avslutad, men det utrymme författaren haft till sin disposition har antagligen
varit för begränsat för att medgiva någon större utförlighet. Värdefulla synpunkter på ett
närbesläktat ämne finnas i Arne Munthes studie Frödings sociala diktning (Bibl.-bl. 1929 s. 222).
Ett viktigt faktum, som emellertid borde ha meddelats, är att S:s utnämning till överbibliotekarie
på många håll väckte häftigt motstånd och föranledde konstitutionsutskottet att rikta en
anmärkning mot dåvarande ecklesiastikministern, Gunnar Wennerberg. Detta kom nämligen som en
ytterst smärtsam överraskning för Snoilsky, vilken av sina vänner Klemming och Wikblad
bibringats den uppfattningen att hans utnämning stöddes av en enhällig opinion. Den djupa
missräkning han härvid erfor torde ha varit en av huvudorsakerna till att hans skaldeådra så snart
sinade ut. O. W—n.
Söderhjelm, Alma. Min värld. D. 1. A. B. 1929. 384 s. Ill., portr. Lb. 8:75.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
