Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Om handbokssamlingar och referensarbeten i folkbiblioteken
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
ökade resurserna och framför allt den ovan antydda förändringen i själva
grunduppfattningen om bibliotekens skyldigheter ha på senare tid åstadkommit en
ganska påtaglig kursändring i fråga om inköpspolitiken. D. v. s. den gamla
uppgiften att förse läsekretsen med allmänt bildande kulturell läsning står ju
ännu kvar som en av bibliotekens viktigaste, men vid sidan därav har man allt
mera vaknat över sina skyldigheter mot dem, som där söka kunskaper av mera
speciell art, alltså t. ex. mot yrkesmannen som sådan. Det är emellertid som
nyss framhållits icke lätt för bibliotek med begränsade resurser att fylla de ofta
ganska differentierade krav, som nu börja ställas på dem. Men den fordran
man småningom kommit fram till är att man i ett bibliotek, för alla viktigare
grenar av mänskligt vetande som överhuvud kunna tänkas falla inom dess ram,
bör kunna finna åtminstone något sammanfattande arbete, helst av uppslagboks
karaktär om något sådant står att uppdriva, annars annat arbete, som genom sin
uppställning, genom sina register o. s. v. lämpar sig att fylla bristen på en
verklig handbok. Det kan i detta sammanhang förtjäna erinras om att
handbokslitteraturen på svenska under det senaste årtiondet i en mycket påfallande
utsträckning ökats — man kan peka på de många nya konversationslexikonen, ett
område, där Nordisk familjebok förut varit i det närmaste allenahärskande, på
rikedomen på stora världshistorier, för att nu bära ta ett par av de mest
eklatanta exemplen.
På dessa handböcker i biblioteken ställer en modern tid också den fordran,
att de alltid skola finnas tillgängliga, alltså endast utlånas för läsning på stället.
Arbetstakten har ökats, och är det än sant att mycket av det, som genom ett
bibliotek förmedlas till människor, står ovan dagens jäkt, så är det också sant,
att bibliotekens kunder, liksom vi alla, i många avseenden endast äro kuggar i
ett maskineri som av oss fordrar snabb expedition, om vi skola kunna göra oss
nyttiga. En upplysning, som ej kan lämnas på stunden, har ofta senare icke
längre något värde för den frågande. Med denna fordran på snabba
upplysningar sammanhänger i viss mån kravet på sakkunnig vägledning vid
handböckernas begagnande; jag behöver ej här närmare utreda, att det icke är
endast snabbare upplysningar utan även i andra avseenden bättre resultat man
hoppas vinna genom denna vägledning.
Hela denna fråga om en handbokssamling, helst förvarad i ett särskilt
läsrum, som ger möjlighet att på platsen bekvämt kunna studera handböckerna,
samt med sakkunnig vägledning vid begagnandet om sådan önskas, har ansetts
vara av den vikt, att staten genom särskilda bestämmelser i den nya
författningen velat uppmuntra biblioteken till sådana samlingars anskaffande.[1]
Jag övergår nu till mina erfarenheter av referensarbete i praktiken, vilka
jag i allt väsentligt hämtat från ett par års tjänstgöring vid Stockholms stadsbibliotek.
Som en inledning skall jag emellertid be att få tala om, hur jag först
kom i kontakt med sådant arbete. Det var i Amerika, där bibliotekens verksamhet
som upplysningsbyråer länge varit mycket framträdande och ibland drives i
något mera extrema former än vi här i Europa på det hela taget varit vana vid.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
