Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Om handbokssamlingar och referensarbeten i folkbiblioteken
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
behov och önskningar — var och en kan jämföra med den svårighet han har att
välja böcker även för sin allra närmaste omgivning. Med detta vare ingalunda
sagt, att inte bibliotekarien ofta kan ge ett mycket gott råd och ett råd vilket
upptas med så mycket större förtroende, som det begäres av egen fri vilja. Man
får ju småningom en viss vana at klara åtminstone vissa standardtyper av
läsare, sådana om vilka man kan säga sig, att om de visa intresse för den eller den
boken böra de med största sannolikhet också göra det för den eller den författaren.
Men låt oss återvända till referensarbetet. Jag vill då framhålla, att detta
arbete visserligen i inskränkt mening kan sägas vara begränsat till handledning
i användandet av referensböcker, men i praktiken ofta betyder något mycket
mera omfattande. Den som är detacherad till detta arbete t. ex. i Stockholms
stadsbibliotek får med nödvändighet flera andra kategorier av frågor på sin lott,
alla så infiltrade i varandra, att det inte är någon tanke på att fördela dem
mellan olika tjänstgörande.[1] Först är att nämna det rena lokaliserandet av böcker,
hela avdelningar eller någon speciell bok, vilket i ett bibliotek med öppna hyllor
blir ett ständigt stort arbete, försvårat av den oundgängliga oordningen på
hyllorna. Sedan kommer hela det kinkiga rådgivningsarbetet, som jag nyss var
inne på, vid valet av lektyr, för vilket man ibland får någorlunda förnuftiga
direktiv av låntagarna, men som tyvärr ofta består i det tvivelaktiga nöjet att
hitta böcker »med lyckligt slut», reseskildringar, som man kan »leva med i»,
böcker, som är lite »lagom oanständiga». En gammal dam kom en dag in och
begärde upplysning om en bok och fick veta, att den kanske kunde betecknas
som något vågad — hon var för övrigt döv och meddelandet måste skrikas ut i
den stora utlåningshallen — vartill hon svarade: »Det gör mig ingenting.»
Tydligen själv rädd för effekten av detta svar tillade hon hastigt: »Numera!»
Som en särskild gren av detta rådgivningsarbete är att räkna den mera ingående
studiehandledning, som en del bibliotek se sig i stånd att ge sina allvarligt
studieintresserade låntagare och som — i länder som sedan så lång tid tillbaka
haft goda folkbibliotek, att anspråken på dem höjts — ibland tar mycket kvalificerade
former, t. ex. med särskilda experter även utanför bibliotekspersonalens
egen krets. För den som är intresserad av denna mera avancerade form av
referensarbete vill jag påpeka, att man i en del nyare amerikansk bibliotekslitteratur
finner saken behandlad under rubriken »readers’ advisory service» eller
någon liknande benämning. Så finner man t. ex. i det arbete om Libraries and
adult education, som American Library Association utgav 1926, redogörelser från
Chicago, Cincinnati, Indianapolis, Cleveland m. fl. bibliotek. De ha upprättat
särskilda readers’ bureaus för detta mera krävande rådgivningsarbete, som alltså
avskiljes från det, som endast är avsett att möta ett mera omedelbart behov av
upplysning. Det är självklart att här på intet sätt föreligger någon skarp gräns,
utan att det arbete, som en sådan särskild referensbyrå uträttar, ofta i andra
bibliotek skötes på samma gång som allt det övriga hithörande arbetet, utan
någon särskild extra apparat. Efter som saken emellertid på senare år skjutits
en smula i förgrunden från amerikanskt håll — den tyckes t. ex. ha spelat en
viss roli i diskussionen vid den stora folkbildningskongressen i Cambridge 1929 —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
