Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Om handbokssamlingar och referensarbeten i folkbiblioteken - Centralbiblioteken
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
betydelse, komma säkert också deras bibliotekarier att bli alltmer anlitade av dem,
som önska någon att tala med utanför sin egen omgivning. Jämfört med t. ex. präster
och läkare ha ju bibliotekarierna den fördelen att alltid finnas till hands
på sin plats utan att man behöver träffa något avtal om audiens.
Jag skulle i detta sammanhang vilja inskjuta den visserligen på sidan om
mitt ämne liggande anmärkningen, att man vid tjänstgöringen i ett stort
folkbiblioteks utlånings- och referensavdelning ofta inte kan värja sig för det
intrycket, att böckerna framför allt äro de ensammas vän. Man finner i
biblioteken en hög procent t. ex. av döva eller sådana som av andra lyten äro
handikapade i sitt umgänge med människor. Man finner också förhållandevis många,
vilka tala med en stark brytning, som skvallrar om utländsk börd med de
svårigheter att slå rot och känna sig verkligt hemmastadd, som följa därav.
Pensionerade och gamla människor utgöra likaledes ett betydande inslag i
bibliotekspubliken ävenså människor, som av andra anledningar kommit lite på sidan av
livet. Ibland kan man få en förnimmelse av att de ord man växlar med dessa
människor äro de enda, i alla fall de enda i en vänlig ton, som yttras till dem
på hela dagen, liksom att den omväg de göra till referensdisken för att säga
godnatt är för att hämta det enda godnatt, som önskas dem. Men visst ser
man mycket annat också — det behöver väl icke en gång särskilt framhållas —
människor fulla av verksamhetslust och intresse, angelägna att vidga sitt
vetande, antingen det gäller mera närliggande mål eller den stora allätande
nyfikenheten på livet.
Det är alltså inte så litet man från en referensdisks horisont kan lära sig om
människorna. Enformigt kan man i alla händelser icke kalla referensbibliotekariens
yrke. Visserligen har även detta arbete som allt annat sin vardag, och
ibland kan man nog känna en viss trötthet inför alla dessa främlingar, med vilka
man konfronteras, och deras tusen önskningar, och hela arbetet kan förefalla en
ganska virrigt och osammanhängande. Men lägger man allt tillsammans skall
man finna, att man bland många oväsentligheter också möter mycket av det
väsentliga, som rör sig i människornas sinnen runt omkring en, ja, man kan
ibland, om man ger sig ro att lyssna, tycka sig höra sin egen tids puls slå.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
