Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Litteratur - Hcb. Skönlitteratur: nysvensk
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Lagerkvist, Pär. Kämpande ande. Bröllopsfesten. Guds lille handelsresande.
Själarnas maskerad. Uppbrottet. A. B. 1930. 274 s. 7:50.
Dessa minutiöst — stundom allt för minutiöst — utarbetade noveller tillhöra emellertid årets
verkligt avsevärda prosadikt. Innanför det så fint utgrenade kvistnätet av detaljer framstår
nämligen alltid en betydande själslig realitet, en stor och äkta känsla — till och med i historien
om »Guds lille handelsresande» kommer det relativt bästa fram hos det stackars kräk till karl, som
den handlar om. I den förresten gripande »Själarnas maskerad» finnas några inledande och
avslutande rader, dem läsaren kanske rentav fattar som ett ironiskt frågetecken mot sannolikheten av
en så högstämd kärlek här i vår bristfälliga värld. Men författaren rör sig nu helst med det djupare
mänskliga, och det är hans heder. F. V.
Ljungberg, Einar. Den sköna synderskan. Stockholmsroman från våra
dagar. Ljungberg 1930. 267 s. 3:50, inb. 5:—.
En småborgerlig Stockholmsberättelse i den vanliga stilen. Dock glömmer författaren som
oftast bort sina personer och populärföreläser några sidor om Stockholms historia och topografi
med citat från både Bellman, Ture Nerman och Nils Magnus Folcke. J. G.
Mörne, Arvid. Den förborgade källan. Schildt 1930. 103 s. 3:75.
Alltid, och mörkare kanske med åren, har lyrikern Mörnes livskänsla varit i samklang med
det karga och litet svårmodiga, som karakteristiskt speglas i höstliga regnlandskap och grå
havsrymder. Hans små dikter här betyda icke alltid så mycket var för sig — flere undantag finnas —
men ge tillsammans en bestämd karaktär, en inåtvänd och trofast, äkta nordisk själ med mer
känslodjup än ordflöde och glittrande lätthet. Men hans poesi är alltjämt »den förborgade källa», som
trots allt kommer med frid och »sorl av livsens vatten». F. V.
Ossiannilsson, K[arl] G[ustaf] Göken. Roman. A. B. 1930. 359 s. 7:50.
En delvis rafflande, delvis menlös rashygienisk tendensroman. Ur konstnärlig synpunkt är
boken en serie av missgrepp; som inlägg i problemet om sterilisering av socialt mindervärdiga
verkar den föga genomtänkt. J. G.
Paulin, Hillevi. Tempeltrappan. Roman. N. o. k. 1930. 169 s. 3:90, inb. 5:50.
En tankstreckspatetisk berättelse om efterkrigsmänniskornas väg till själslig hälsa. Den är
rik på Lesefrüchte, pretentiösa funderingar och dålig psykologi. Skådeplatsen är Stockholm. J. G.
Regis, Jul[ius]. Sanningen om Cro-Cro. Jul. Regis’ sista noveller. A. B.
1930. 206 s. 3:75.
Noveller om brott och Ockulta upplevelser, kusliga och spännande. En sober stil och en
omisskännlig personlig ton höja dem över genomsnittet. S. A.
Sjögren, Jan. Ett uppror i Kirwan. Noveller. A. B. 1930. 219 s. 4:25.
En Tolstojstudie ingår i denna samling av osäkert psykologiserande noveller i ett ganska
förkonstlat manér. J. G.
Smirnoff, Karin. Första akten. A. B. 1930. 246 s. 5:75.
»Första akten» i Hedvig von Carms liv slutar med den älskades hastiga död, och som denne —
en lika ofullgången människa som skådespelare — i alla avseenden föreföll att vara henne ovärdig,
får man vara tacksam över upplösningen. Den lättlästa boken ger en del lustiga samtal och
interiörer ur skådespelarlivet i landsorten, men intresserar mest för sin välgjorda bild av den unga
flickan — älsklig, hängiven och ärlig trots allt sitt svärmeri och sin brist på erfarenhet. H. K.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
