- Project Runeberg -  Biblioteksbladet / Femtonde årgången. 1930 /
329

(1916)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Litteratur - Hcb. Skönlitteratur: nysvensk

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

Stolpe, Sven. I dödens väntrum. Roman. A. B. 1930. 304 s.         6:50.

Genom flitigt och stridbart skriftställeri har Stolpe kommit att intaga en uppmärksammad
ställning som representant för en ny generation, som är väl medveten om sitt revolutionära
sinnelag. Meningarna gå i sär angående hans rätt att föra denna ungdoms talan; i hans självtagna roll
av banérförare skulle man framför allt vilja önska honom en lugn vederhäftighet, som
övertygade — inför en kritisk prövning torde basen för hans program icke stå sig, och när han nu fört
fram sina åskådningar i en tydligt självbiografisk roman, är det ej heller mycken utsikt till att den
blir en bibel för den unga generationen. Dock är det en bok av många och stora förtjänster.
Framför allt en av de mest personligt och intensivt skrivna och, vad mera är, också upplevda böcker,
som på lång tid sett dagen, en frisk och stimulerande fläkt i en tid av träget, hantverksmässigt
bokskrivande. »I dödens väntrum» förefaller skriven i ett enda stort svep, stilen är intelligent och
snabb, hektisk och stundom passionerad men mister sällan sin kyliga spänst. Och även om
programmet mister i bärkraft, är det dock en styrka att äga ett — det inträffar ju icke ofta i svensk
litterär produktion. Av julflodens böcker hör Stolpes roman till dem, som förtjäna den största
uppmärksamheten.         S. A.

Svanberg, Nils. Sångoffer. Dikter. A. B. 1930. 89 s.         2:75.

En samling vackra poetiska meditationer, mera äkta i sin känsla än utåt bestickande, icke
minst över en ung lycka som försvann men kvarlämnade en ljus tacksamhet och ett hopp, att »döden
var dröm som tog slut».         F. V.

Tufvesson, Theodor. Bortom vardagen. Dikter. Gle. 1930. 79 s.         2:50.

Grundtonen i Tufvessons miniatyrer är en stilla livsfromhet inför barndomsnejd och hemkultur
och barndomsminnen. Artistiskt äro de högst ojämna och göra ofta ett dilettantiskt intryck men
känslan är äkta, och icke blott enstaka rader utan även hela dikter kunna lyckas. Så den om dessa
skånska vävnader, i vilkas mönster hemnejdens kärleksfullt uppfattade natur på ett mystiskt sätt
synas poeten ha kommit med — en ömt gripande dikt, som kunde tillämpas på hans egen.         F. V.

Värnlund, Rudolf. Det druckna kvarteret. Berättelse kring legenden om
busen John Johnson. A. B. 1929. 245 s.         4:75.

Efter en löftesrik ingress övergår skildringen av den stora Bacchusfesten snart till att bli en
suddig, bisarr och rätt osmaklig tavla, alltför litet inspirerad och alltför hastigt nedkastad för att
på allvar intressera. Utan talang är heller inte denna bok, men man får räkna den till de svagare i
Värnlunds produktion.         H. K.

Zetterström, Erik. Kameliafröken. Schildt 1930. 162 s.         3:75.

En teaterbiten, fladdrig men i grund och botten ganska käck och rar liten stockholmsflappers
väg över operett, revy och talfilm till slutligt romantiskt giftermål med en sydländsk greve. Det
vimlar av genomskinliga indiskretioner från det unga Stockholms nöjesliv — kvinnlig ungdom i
tonåren torde känna sig fullkomligt hemma. En något äldre läsare gläder sig åt bokens
fenomenala lättlästhet och över den om också ytliga och lättköpta så dock angenäma ironien.         S. A.

— — . Mitt namn är Alexander Jönsson. Schildt 1929. 143 s.         3:25.

Författaren är son till humoristen Hasse Zetterström och har lyckats attrappera dennes stil,
som verkar med små men välbehärskade medel utan flatskratt och klichékomik. De berättade
lustigheterna äro också ungefär lika roliga som faderns, så att den humoristiska successionen inom
familjen Z. synes betryggad.         F. V.

[Zetterström, Hasse, pseud.:] Hasse Z. Osanna berättelser urlivet. A. B. 1930. 157 s.         4:75.

Hasse Z:s av förnäm stilkonst burna, tillknäppta och kultiverade humor har med åren, i samma
mån som den själv förfinats, blivit en tillgång för den svenska litteraturen, som man inte gärna
vill vara utan. Ett knippe av dessa betydligt mer sanna än lögnaktiga historier äro verkliga pärlor.
Med stort nöje läser man också författarens anekdotiska erinringar av bohemisk samvaro med gamla
vänner, Albert Engström, Calle Cederström m. fl.         S. A.


<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 21 10:46:01 2019 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/biblblad/1930/0341.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free