Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
MARIKA STJERNSTEDT.
Av Hans Küntzel.
Vår yngsta svenska skönlitteratur har fått ett så starkt kvinnligt inslag, att
man vid en närmare efterforskning måhända skulle finna, att det inte just
är någon större skillnad på antalet manliga och kvinnliga författare. Med
detta faktum för ögonen blir man kanske vid första påseendet överraskad, då
man finner att professor Böök i sin »Resa kring svenska parnassen» endast
medtagit en enda dam, fru Elin Wägner, i sitt förnämliga tolvmannasällskap. Men
vid närmare eftertanke får man nog ge Böök rätt. Med den bästa vilja i
världen hade han icke kunnat blanda upp den speciella årsklass av svenska
parnassen, som utgör föremålet för hans skildring, med den av oss väntade och
önskade halvparten damer. Hela den yppiga buketten författarinnor, som nu
spelar en framträdande roli på vår bokmarknad, tillhör med något enstaka
undantag en så sen generation, att de inte på länge behöva ta sin tillflykt till den
traditionella feminina rättigheten att inför offentligheten dölja sitt födelseår.
Enligt min mening är det utom fru Wägner endast en författarinna, som kunde
haft vissa berättigade anspråk att få kandidera hos Böök, nämligen Marika
Stjernstedt. Sveriges författareförenings nyvalda ordförande intar nämligen
avgjort en rangplats i vår unga litteratur. Hon har väl icke spelat samma direkt
frigörande roli som kvinnorösträttens och kvinnosakens talangfulla litterära
förkämpe, fru Elin Wägner, men utan varje tvivel har även Marika Stjernstedt
genom sitt exempel visat vägen på detta särskilda konstnärliga gebit.
Marika Stjernstedt är svensk officersdotter, men hennes mor tillhörde en
gammal polsk adelssläkt och flera av hennes anhöriga äro genom äktenskap
förbundna med franska officersfamiljer. Redan dessa korta notiser, som kunde
utfyllas med åtskilligt annat material av liknande slag, låta oss förmoda, att
Marika Stjernstedt måste ha en rätt internationell inställning. Långvariga
utomlandsvistelser, vilka under barndoms- och uppväxtåren utgjorde
uppfriskande avbrott i hennes vistelse i föräldrahemmet, som på grund av faderns militära
förflyttningar efter vartannat var förlagt till Hälsingborg, Stockholm och
Uppsala, ha också stärkt hennes sympatier för de med henne befryndade folken.
Fru Stjernstedt har också vid sidan av sin egentliga litterära verksamhet givit
sig tid att syssla med sådana ämnen som »Frankrikes själ», »Ensam kvinna vid
fronten», »Polens rätt» och »Armeniernas fruktansvärda läge». Hon har icke
tvekat att stundom även mot en ganska upprörd opinion i ord och skrift
uppträda mot vad hon ansåg vara orätt och övervåld i världen. Det var blott helt
naturligt, att hennes släktförbindelser och andra intressen ledde hennes
sympatier mycket bestämt över på ententens sida under världskriget. Det var genom
förmedling av en nära anförvant, en fransk general, som författarinnan fick göra
sin frontresa. Att märka är emellertid, att hon icke tillhör de oförsonliga
entusiasterna, att hon sålunda icke riktar huvudanklagelsen mot fienden på andra
sidan taggtråden utan mot själva kriget som sådant.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
