- Project Runeberg -  Biblioteksbladet / Adertonde årgången. 1933 /
25

(1916)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

H. SKÖNLITTERATUR.

25

Ring, Barbra. Lysnegården. (Eldjarstad.) Övs. [fr. no.] av Irma Schildt.
Schildt 1932. 273 s. Hceda. 4: 75.

En norsk prästgårdsroman av ganska beklämmande art. Den handlar om en stackars vanskapt
och även på annat sätt olycklig flicka och hennes ungdomsår, som hon framlever på sina föräldrars
gård, belägen i en avlägsen fjälltrakt. Hennes ömsinta moder dör och den motbjudande
fadernprästen har ingen som helst kärlek och förståelse till övers för dottern. Hennes ställning i hemmet
blit alltmer hotad, och när författarinnan anser måttet vara rågat, låter hon den stackars varelsen
bege sig från hemmet på skidor, följd av en fattig men trogen yngling. Så kommer en snöstorm och
gör ett barmhärtigt slut på det hela. ■— Detta sorgliga livsöde är emellertid ej skildrat med någon
stor och övertygande konst. Hela historien verkar mera olustig och nedstämmande än verkligt
tragiskt upplyftande. Karaktärsteckning och personskildring uppenbara inte så få betänkliga
brister. T. S.

Sillanpää, F[rans] E[emil]. Mot uppenbarelsen och andra noveller. Övs.
[fr. fi.] av Ragnar Ekelund. Schildt 1932. 283 s. Hceua. 5: 50.

De noveller, som nu givits ut på svenska under ovanstående titel, ha tidigare varit publicerade
i olika finska samlingar. Det är delvis obetydliga små »spånor» för att använda en i finsk litteratur
berömd beteckning, stämningsstycken, natur- och djurmålningar, mänskliga situationsbilder.
Man möter här och var en anklang från Karlfeldt, som tycks ha betytt en hel del för Sillanpää.
Rötterna i jorden äro desamma, men finnen står den ännu närmare än dalkarlen. Han är inte »ryckt
som en ört ur sin groningsgrund», han har knappast en enda gång i sitt författarskap lämnat sin
tavastländska hembygd, och han stryker ständigt under, att han ser den med torparens eller
back-stugusittarens ögon. Men det är verkligen en högst poetisk torpare, vars lyriska monologer väl kunna
bli lite för diffusa ibland, men som också i enastående grad har förmågan att se på världen med
den blandning av trygghet och förundran, som är det viktigaste tecknet på mänsklig och konstnärlig
friskhet. Sillanpää bör ha Nobelpriset. S. R—n.

Wynne, Pamela, [pseud. för Winifred Mary Scott]. Septemberdag. Övs.
[fr. eng.] av Henry Reis. A. B. 1932. 243 s. Hcee. 4: 25.

En enkel berättelse om en ung kvinnas romantiska äventyr som ofrivilligt redskap åt en
kommunistisk liga. Rafflande och osannolik som en film och fullständigt värdelös ur litterär synpunkt.

H. W—r.

Hcb.f Skönlitteratur: nysvensk.

Berggren, Elfred. Robotarnas gud. Roman. A. B. 1932. 220 s. 3: 75.

En ung, avliden ingenjör har i denna intelligent skrivna bok behandlat ett i litteraturen icke
alldeles sällsynt motiv, problemet om konstgjorda människor. — År 1967 har det lyckats en svensk
vetenskapsman att i ett par robotar (ordet har lanserats i K. Capeks skådespel »R. U. R.»)
transplantera människohjärnor samt att med vissa elektriska vågor hålla dessa vid liv. Robotarna kunna
utföra en del nyttiga arbeten, men en av dem dödar en dag sin upphovsman. Med det äventyrliga
händelseförloppet blanda sig intressanta samtal mellan »robotarnas gud» och dennes vänner. Även
dessa diskussioner äro spännande nog, dock säkert mera för en tekniskt förfaren person än för en
lekman. H. W—r.

Borgvall, Ove. Det blommar i blåsten. Dikter. A. B. 1932. 128 s. 3: 25.

En i flera avseenden originell diktsamling av ett ej vanligt kynne. En del av dikterna äro
»litterära motiv» i så måtto, att förf. inspirerats av t. ex. en rad ur Linnés reseskildringar eller av
folk-livsberättelser från olika tider. Detta har han omsatt på vers —; och ganska fyndig sådan. Andra
poem, och de stå otvivelaktigt högre, äro burna av mera personliga direkta upplevelser. Vissa av
dem förtjäna verkligen kallas konstverk, och över huvud kan man nog påstå, att förf. är ett löfte,
som man har något att vänta av. M. F.

Botwid, Hans. Värna. * Roman. Nst. 1932. 237 s. 4: 75.

En sympatisk bok om en ung flicka, som på grund av inneboende skygghet och själsadel har
svårt att finna sig till rätta med omvärlden, inte minst sina närmaste med deras ytlighet och råhet.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 15:15:30 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/biblblad/1933/0037.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free