Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
52
BERTIL ÅKERMAN.
sy tes brittsommar» (»Indian summer of a Forsyte» i »Five tales», 1918) och
»Gryning» (»Awakening», 1920); »En modern komedi» av romanerna »Den
vita apan» (»The white monkey», 1924), »Silverskeden» (»The silver spoon»,
1926) och »Svanesång» (»Swan song», 1928) samt novellerna »A silent
woo-ing» och »Passers by» (i »Two Forsyte interludes», 1927).
»Forsytesagan» spelar i de viktorianska 80- och 90-talen, tiden omkring
sekelskiftet och, liksom »En modern komedi», i tredje decenniet av det tjugonde
århundradet, eller närmare bestämt åren 1866—1920 och 1922—26.
Som en utfyllnad och avrundning av krönikan har Galsworthy så samlat
vad han kallar »de apokryfiska berättelserna» i novellsamlingen »På
Forsyte-börsen» (»On Forsyte change», 1930), som tecknar några av de i krönikan
endast skisserade familjemedlemmarnas levnad och på ett förträffligt sätt
karakteriserar de olika tidsskedena mellan 1821 och 1918, inte minst deras olika
syn på kärleken.
Släkten Forsyte härstammar från grevskapet Dorset i sydvästra England.
Under 1840-talet hade den s. k. »Superior Dosset» Forsyte flyttat till London
och genom sin byggnadsverksamhet lagt grunden till familjeförmögenheten och
infört i släkten dess mest framträdande karaktärsegenskap, begäret att äga,
förvärvsinstinkten. Det är också detta karaktärsdrag, som behärskar samtliga
medlemmar av den talrika familjen, ehuru i olika nyanser och skiftningar:
tanterna Ann, Juley, Hester och Susan, de sex bröderna Jolyon den äldre,
tvillingarna Swithin och James samt Roger, Nicholas och Timothy och deras
barn och övriga efterkommande — alla med utpräglat sinne för
släktsammanhållning, tingens materiella värde, det beståendes stabilitet och avsky för
entusiasm och andra känsloöverdrifter, alla med lust och förmåga att hålla hårt
fast om, inte bara ägodelar utan hälsan och livet självt. En viss hjärtats värme
och blick för andra livets värden än penningen spåras dock hos den äldre Jolyon
för att hos hans son Jolyon den yngre stegras till skönhetsglädje,
konstnärskänsla. Han är målare, konstnärsmänniska, Galsworthys manliga idealtyp kan
man nog säga, som under olika namn återvänder i ett flertal av hans verk.
Men Jolyon den yngre har inte blott genom sitt konstnärskap brutit mot
familj etraditionen utan även brutit ett olyckligt äktenskap, rymt med en utländsk
kvinna och förskjutits av släkten.
Det typiska familjedraget, ägoinstinkten, är däremot särskilt framträdande
hos James och i allra högsta grad hos dennes son Soames, hjälten i
»Forsytesagan», den fullödige förvärvsmänniskan, 100-procent-Forsyten, »the man of
property». För honom får allt i livet värde först då han äger det. Denna
besittningsdrift tillämpar han även på sin hustru Irene, i vilken han närmast
ser något jämställt med sitt bohag, sin tavelsamling och dylikt.
Irene åter, som i Forsytekrönikan är symbolen för skönheten och som nog
representerar Galsworthys kvinnoideal, denna veka, skönhets- och
kärlekstör-stande, passiva men passionerade kvinnotyp som han aldrig tröttnar att skildra,
Irene har ingenting gemensamt med vare sig de övriga familjemedlemmarna
eller sin man, med vilken hon gift sig utan böjelse, först efter långvarig
belägring och i en känsla av vantrevnad med sitt hem, och för vilken hon nu
hyser psykisk och fysisk motvilja.
I denna familj av äganderättsmänniskor, i vilken dock redan Irene och
Jolyon den yngre innebära ett frö till upplösning, inför nu Galsworthy —
följande sitt förut nämnda sedvanliga romanschema —ett kontrasterande
oroselement med den unge arkitekten Bosinney, som är förlovad med den yngre Jolyons
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
