Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
F. E. SILLANPÄÄ. 127
umgicks i konstnärskretsar i huvudstaden och ägnade sig åt litterära, estetiska
och filosofiska studier av vidsträckt och planlöst slag. All examensläsning
uppgavs efter hand, och 1913 blev situationen ohållbar. Han återvände till
hembygden, slog sig ner hos föräldrarna och började författa.
Hans första bok, »Livet och solen», kom 1916 (svensk övers. 1926) och
visade, vad torparstudenten hade lärt och läst i kulturmiljön och återfunnit i
hemvärlden. Många av de för Sillanpääs författarskap utmärkande dragen
finnas samlade redan i denna förstlingsbok. Händelseförloppet är enkelt, utan
anspråk på originalitet eller omväxling. En ung man, Elias, har liksom författaren
själv kommit från Helsingfors till sitt lantliga barndomshem. Där upplever han
samtidigt två kärlekshistorier, en med en ung oprövad torpflicka, Lyyli, och
en med den mera försigkomna och koketta bondflickan Olga, som emellertid
är förlovad och slutligen gifter sig med en stadsherre vid namn Brunius.
Elias’ båda förbindelser upplösas lika smärtfritt och naturligt, som de knutits,
och hela skildringen löper ut i tomma intet. Det är emellertid inte detta, som
är huvudsaken. Det är i stället belysningen över de skiftande
sommarscenerierna, tillståndet i en ung flickas själ efter den första kärleksnatten eller i en
blåklocka, när den träffas av den uppgående solens första strålar. Det var
den oerhört utarbetade nyansrikedomen i stilen, som fäste uppmärksamheten
vid boken. Denna uppmärksamhet var inte odelat smickrande. »Livet och
solen» presenterade ett frossande utan hejd och måtta i vaga och drömmande
stämningar, som i längden gör den till en rätt ansträngande läsning.
Sillanpää hade upptäckt sina konstnärliga verkningsmedel, men i ungdomligt
oförstånd överdrev han dem ända till karikatyr.
Hans grunduppfattning står redan klar: en panteism på utvecklingslärans
grund, uttryckt även i stilen, som söker fånga och besjäla allt. Maeterlinck
hörde till hans ungdoms stora profeter, och han har också grundligt tillägnat
sig mästarens syn på det allsmäktiga, instinktbundna sammanhanget mellan
natur och människa, det stora i det lilla och det lilla i det stora. Om naturens
primitivaste och människolivets mest förfinade yttringar bara äro olika sidor
av samma sak, samma mystiska allenhet, så har härmed ett visst teoretiskt
berättigande vunnits åt ett verkningsfullt konstnärligt grepp: man kan lika väl
ge naturen människans, som människan tingens och djurens karaktär.
Maeterlinck fördjupar sig i biens och myrornas underbara liv, Sillanpää skildrar, hur
en liten insekt känner det, när en människohand rycker bladen av den
prästkrage, där han slagit sig till ro. Ur detta sätt att se skapar Sillanpää också
så egenartade och typiska liknelser som denna: »Kammarfönstret stirrade
uttryckslöst framför sig, påminnande om en människa, som utan att vara
uppbragt ändå tills vidare önskar vara ensam.»
Mänsklig utveckling och strävan blir det inte mycket rum för i denna
värld, där de djupast verkande krafterna nå oss oemotståndligt
hemlighetsfullt, och våra förehavanden bara äro tillfälligt skum på ytan. Detta får
ibland lätt parodiska uttryck, såsom när ett slagsmål kallas »en hastig
skälvning i en enda punkt av rymden». Den mörkögda Lyyli sitter och blickar ut i
den genomskinliga kvällen »liksom en för evigt förgäten dröm». Denna känsla
av det betydelsefulla i det betydelselösa, sammanpressad i Jarl Hemmers vers
»I kväll har intet, intet skett, men något sker ändå»,
tolkar Sillanpää i dämpat drömmande tonfall: »Ingenting synbart inträffade,
inte ens längre borta. Att någon ung människa här eller där längre än van-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
