Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
F. E> SILLANPÄÄ.
131
skjutit Jussi. Det skedde säkert alldeles i förbigående, eftersom han då alls
inte lade märke till, vilken betydande man Jussi i själva verket var . . .»
Man kan jämföra Sillanpääs behandling av 1918-motiven med Jarl
Hemmers (senast i »En man och hans samvete»). Den förre fördjupar sig i
individuella livsöden, den senare brottas med idéerna och problemen därbakom.
Sillanpääs individ växer till folk- och människotyp, Hemmers till förkunnare
och bärare av »budskap». Finnens böljande passivitet står mot hans svenske
landsmans flammande aktivitet, finnens överlägsna konstnärliga behärskning
mot svenskens ofullgångna iver. Sillanpääs trygghet, hans hemkänsla i
tillvaron kan till sist ingenting rubba, därför att den, om man så vill, är av en
alltför primitiv art för att kunna nås av några skakningar. Det åskådliggör
rätt bra, vad Schiller menade med skillnaden mellan »naive und sentimentalisehe
Dichtung». Det åskådliggör också något av den visserligen dimmiga
innebörden i begreppen österländskt och västerländskt.
Med »Det fromma eländet» slog Sillanpää definitivt igenom som en av
Finlands stora författare. Men denna studie i undergångens psykologi tycks för
en tid ha uttömt hans krafter, samtidigt som han söker följa livsflödets
ljusare strömmar. Hans nästa större verk »Hiltu och Ragnar» (1923) är
betydligt svagare. Det är en historia om Toivola-Jussis dotter Hiltu, som är piga
i ett finare hus i Tammerfors, blir förförd av husets unge son Ragnar och
slutligen går i sjön. Sillanpää har här gjort ett försök att gå utanför sin
naturliga ämneskrets och skildra s. k. »herrskapsfolk». Försöket har inte
utfallit lyckligt. Överklassgossen Ragnar är en fullständig följetongsfigur utan
förmåga att uppväcka vårt intresse, och författaren har inte kunnat få fram
mer än några banala yttersidor av den människotyp han sökt återge. Flickan
är betecknande nog betydligt bättre, ett av dessa undergångens märkta barn
Sillanpää med så skarp och ömsint konst tecknar för oss. Här och på flera
ställen i hans följande produktion framträder även en benägenhet för
känslo-frosseri utöver det sentimentalas eller rentav jolmigas gräns. Detta kanske
delvis beror på vissa grundläggande skillnader i stämningsläge mellan svenska
och finska språken. Det sistnämnda tycks mycket lättare kunna forma sig
till en poesi, som i översättning verkar alltför känslosam.
1923 utkom också en samling noveller, »Änglarnas skyddslingar» (sv. övers.
1925), som med rätta hör till Sillanpääs populäraste verk. Det är små
barnstudier av en egenartad friskhet och omedelbarhet. »I ett avseende är jag
sannerligen en rik och lycklig människa», säger han, »jag har haft en sällsynt
vacker och harmonisk barndom.» Och detta intryck lyckas han verkligen
också förmedla till läsaren. Just barnet, som står naturen och det fritt
vegeterande livet närmast, måste ju Sillanpää omfatta med särskilt intresse. I en
biografisk handbok har han också uppgivit som sitt särintresse
»småbarnsskydd», fastän han försiktigtvis tillägger: »i brist på medel dock endast
ideellt». Boken slutar med en större utläggning »Om och för mina egna barn»,
där han framlägger sin världsåskådning, som närmast skulle kunna betecknas
som »biologisk humanism» och erbjuder vissa beröringspunkter med den
uppfattning, som nyligen hos oss framlagts av dr Gunnar Beskow i hans
intressanta arbete »Biologi och världsåskådning». »Även om människosläktet
liknar jordmyllan, som låter de växter, de kulturer den fostrat, skoningslöst
förgås utan att ympas på andra på annat sätt än genom myllans egen förmedling,
så finns dock myllan kvar och fast den ligger i trade, förlorar den intet av sin
alstrande kraft utan ökar den.» Detta är vad Beskow kallar utvecklingskraf-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
