Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
164
EINAR AHLÉN.
rande siffror för avd. naturvetenskap och medicin voro 4 och 10. Summan i
avd. geografi har samtidigt sjunkit med 9 % och i avd. biografi med hela 16 %.
Att dra några säkrare slutsatser ur dessa siffror är kanske mindre lämpligt, då
antalet boklån i sin helhet är tämligen litet, och bibliotekets verksamhet
omsluter endast några få år. Men så mycket torde vara säkert, att en stor grupp
låntagare har sitt huvudintresse i andra avdelningar än de mest anlitade. Att
under sådana förhållanden gynna ämnesområden, som av statistiken att döma
åtnjuta stor popularitet, på bekostnad av andra, är enligt min uppfattning att
befrämja en ensidig utveckling, som inte betingas av behovet, och på samma
gång förhindra en annan, som ur bibliotekssynpunkt måste anses mera önskvärd.
Det frivilliga, organiserade folkbildningsarbetet på en ort bör utan tvivel
få utöva ett avgörande inflytande på inköpen av såväl skön- som facklitteratur.
Utrymmet tillåter ej att här gå närmare in på denna viktiga sida av bibliotekets
verksamhet, som även i denna tidskrift upprepade gånger behandlats, utan jag
kommer i stället att något utförligare beröra en annan sida av den lokala
anpassningen, om jag får uttrycka mig så. Det är enligt min mening inte bara
studiecirklarna, som ha rätt att ställa höga krav på bibliotekets tjänstvillighet,
när det gäller att tillhandahålla önskad studielitteratur, utan samma rätt har
också den enskilde låntagaren. Var och en, som anlitar biblioteket, vare sig
för sin egen räkning eller för en studiecirkels, skall känna, att detta inget högre
önskar än att få stå till tjänst, och bör därför aldrig avspisas med beskedet:
»Vi ha tyvärr inte den boken eller någon annan i det ämnet.» Den bristen är
lätt att avhjälpa. I all synnerhet måste bibliotekarien med uppmärksamhet
följa och med beredvillighet hjälpa dem, som söka böcker för allvarliga studier.
Många av dem följa studiebrevens eller Radiotjänsts litteraturanvisningar vid
valet av böcker. De ha i regel ett givet mål inte bara för sitt sökande i
hyllorna utan också för sina studier. Om man finner en lucka i bokbeståndet vid
deras besök, bör den genast fyllas. Litteraturanvisningar, som finnas i
studieplaner och studiebrev, äro utarbetade med stor omsorg, och de mindre
biblioteken ha stor nytta av dem vid bokurvalet. Radiotjänsts föreläsningar
behandla numera i stor utsträckning särdeles aktuella ämnen, och säkerligen
komma böcker, som ansluta till föreläsningar, kurser och diskussioner i radio att
finna talrika läsare.
Många ha på egen hand, utan hjälp av studiebrev, utstakat åt sig en
studieplan. Deras verksamhet eller speciella begåvning ha gett deras studier en viss
inriktning, som de ofta fullfölja med okuvlig energi och med en fördjupning
i ämnet, som gör, att de sällan förledas att söka under någon annan signatur
än den gamla vanliga. De äro ofta kräsna och läsa Gunnar Andersson, Den
gula jordens barn, med större behållning än någon bok av Anders Eje. De äro
de besvärligaste låntagarna kanske, därför att de äro svåra att tillfredsställa,
men de höra utan tvivel till de bästa, och det bör vara en hederssak för
biblioteket att inte glömma dem vid bokinköpen. När det gäller sådana låntagare, och
många andra med förresten, blir ju problemet ett annat för mindre bibliotek i
län med centralbibliotek. Det är verkligen att beklaga, om de bekymmersamma
ekonomiska förhållandena i vårt land för lång tid framåt skola förhindra den
betydelsefulla utveckling av biblioteksväsendet, som den nya
biblioteksförfattningen ingett så rika löften om.
Så ha vi skolungdomen. Den kommer oftast för att få källskrifter för en
uppsats eller någon bok, som gör det möjligt för dem att tränga djupare i
något läsämne, än vad läroboken ger dem möjlighet till. Det är knappast någon
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
