- Project Runeberg -  Biblioteksbladet / Nittonde årgången. 1934 /
16

(1916)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

i6

SERGE DE CHESSIN.

het såsom en krydda ovärdig en konstnär. När han tillåter sig själv
rättigheten till en dramatisk scen, så är det berättelsens logiska nödvändighet, som
på ett oemotståndligt sätt påtvingar honom detta — som t. ex. i Herrn från
San Francisco eller Mit jas kärlek. Men alltid när han kan suggerera fram
en tragedi i stället för att beskriva den i detalj, alltid, när han kan påverka
själarna utan att tillgripa den allra minsta iscensättning, så föredrar han
detta aristokratiska förfaringssätt — som t. ex. i en berättelse, där han inte
ens nedlåter sig till att beskriva det mord, i vilket novellen utmynnar. I detta
avseende är Bunin den mest klassiske bland de ryska klassikerna. Denne ryss
är en arvtagare till Racine . . .

Hans realism urartar aldrig till naturalism. Tvärtom är han liksom Pusjkin,
liksom Turgenev, fullständigt genomträngd av lyrisk längtan. När man talar
om Bunin, begränsar man sig alltför ofta till att studera enbart prosaisten; man
kommer inte tillräckligt ihåg att han i likhet med just Pusjkin och Turgenev
också är skald och till och med en stor skald.1 Vi ha honom att tacka för
strofer av en sådan mjukhet och harmoni, att de skola tillförsäkra honom en
hedersplats bland lyrikerna i hans land vid sidan av Lermontov och Baratynsky. Vare
sig den ikläder sig versifierad form eller ej utstrålar emellertid Bunins
inspiration alltid en atmosfär av poesi, till och med av musik. Först och främst genom
intensiteten i den individuella känsla, som vibrerar på varje sida, men denna
känsla är så sann och uppriktig, att den långt ifrån att vanställa eller fördunkla
yttervärlden, bidrar till att ge ett direkt intryck av denna. På så vis kan man
förklara den objektiva prägeln i så djupt personliga böcker som Ivan Bunins, den
innerliga föreningen — så säregen för de ryska författarna — mellan
verklighetskänsla och idealistiska böjelser. Dessa böjelser — återigen ett i högsta
grad nationellt drag — äro framför allt sammansatta av sympatisk förståelse,
fullkomlig själsinlevelse och känsla av samhörighet med tingen. Men av vikt
är att lägga märke till att Ivan Bunin är idealist utan att idealisera, liksom han
är psykolog utan att psykologisera. Man finner inte hos honom vare sig något
prålande med känslighet eller några ansträngningar att förklara eller ursäkta
tillvarons och mänsklighetens sorgliga sidor. Genom hans underbara
konstskicklighet är det tillräckligt, om han beskriver livet och människorna, det är
med andra ord, som alltid, tillräckligt för honom att förbli författare för att visa
oss en rikedom av kärlek och medlidande, och förkunna oss en »lidandets
religion», som mycket få professionella idealister och moralister kunna stoltsera med.
Den tillgivenhet Bunin särskilt hyser för sitt folk kvarstår oförändrad till och
med när han vägrar eller — vem vet? — kanske emedan han vägrar att se det
genom rosafärgade glasögon. Författaren till Byn har också skrivit De röda
bastskorna (i novellsamlingen Livets bägare), den tragiska berättelsen om en
gammal tjänare, som med livet får plikta för sin önskan att förströ ett
obotligt sjukt barn. Det är inte för att hämta redan gagnlösa medikamenter utan
för att skänka en smula själsfrid, som vi få se en rysk bonde ge sitt liv.
Andra författare skulle vid ett dylikt tillfälle ha fyllt sidorna med slavofil
retorik utan att lyckas bättre i att visa, att det ryska folket är i stånd till varje
offer för en drömbild.

Lyriska redan genom den överföring av känslor, som de förmedla, äro Ivan
Bunins böcker det ännu mer genom det försteg de ge åt två av lyrikens
grund-temata: kärleken och döden. Den självbiografiska romanen — Arsenjevs ung-

1 En samling valda dikter publicerades i Paris 1929 av Sovremennye Zapiski.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Oct 10 18:52:00 2022 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/biblblad/1934/0028.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free