- Project Runeberg -  Biblioteksbladet / Nittonde årgången. 1934 /
27

(1916)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

UNGDOMEN I BIBLIOTEKEN.

27

UNGDOMEN I BIBLIOTEKEN.

En för ungdomsavdelningarna ingalunda oväsentlig uppgift är ju att göra de
unga låntagarna bekanta med bibliotekets hjälpmedel som kataloger och
uppslagsböcker. Naturligtvis har Stockholms stadsbibliotek därför i likhet med de flesta
andra bibliotek vid katalogskåpet satt upp några enkla regler för katalogens
begagnande — för de mindre barnen ha vi försökt med en anvisning i form av ett
samtal mellan ett par pojkar — och naturligtvis ge vi också bibliotekslektioner åt
skolklasser. I våras hade emellertid ett par av ungdomsavdelningarna en övning i
begagnandet av katalogen anordnad som en pristävlan. Den var så enkelt
åstadkommen och omfattades med så stort intresse, att jag tänkte den kanske kunde vara
något att ta efter på annat håll. Från ett antal bokomslag — sådana bruka
förläggarna på begäran välvilligt lämna — bortklipptes alla författare- och titeluppgifter,
varefter omslagen numrerades och sattes upp på anslagstavlan. Tävlingen bestod i
att kunna korrekt ange fullständiga författarnamn och titlar till de olika numren.
Det låter kanske svårt, men det visade sig, att ungdomarna kände ganska bra igen
böckerna och på ett ungefär också hade reda på vad de hette och vilka som skrivit
dem, men som det ju fordrades fullständiga uppgifter, måste de i alla fall alltid
anlita katalogen, och denna blev också under den tid tävlan pågick mycket flitigt
använd. Man råkade därvid på en del diskutabla fall som pseudonymer och böcker
utan författare och flera debatter uppstodo med anledning av »Heja Olles»
författare och Skolpojkens egen verkstad.

På ett annat håll försökte vi en gång att ta hand om och dra nytta av det för
ordningens upprätthållande störande överflöd på verksamhetsbegär, som utmärker
vissa låntagare särskilt under tider, då de ej få tillräcklig motion genom sport och
lekar ute. De ha, mycket förklarligt förresten, efter stillasittandet i skolan inte
alltid riktig ro att någon längre stund sitta lugna vid en bok. De slå i den på måfå
och ta strax därpå en annan. Vi anordnade då några kvällar efter stängningsdags
frivilliga bibliotekslektioner och delade sedan ut frågelistor, som de kunde arbeta
med kväll efter kväll allteftersom de besökte biblioteket. Listorna förvarades
försedda med vederbörandes namn under mellantiden i lånedisken. Det var två listor
med frågor för uppslagsböcker och en tredje för katalogen, överst på de första
listorna stodo några kortfattade anvisningar samt en förteckning på de böcker man
hade att söka svaren på frågorna i. Den första listan innehöll böcker med lexikalisk
uppställning, den andra arbeten försedda med alfabetiskt register. Svaren skrevos
på baksidan. Intresset var stort, och även många som ej varit med om lektionerna,
begärde listor och lärde sig konsten själva eller av kamrater. Idén visade sig vara
bra, men det tar ju alltid en del tid att göra upp och sedan gå igenom listorna.

Den först omtalade pristävlan är däremot mycket lätt åstadkommen. Ett eller
ett par bokpris — om man så hava kan — äro ju synnerligen välkomna, men ett
billigare sätt är att helt enkelt stämpla pristagarens låntagarekort med respektive
»Första, andra o. s. v. pristagare» och under någon kortare tid lämna de lyckliga
en eller annan fördel vid utlåningen såsom en extra »rolig bok» eller något dylikt samt
naturligtvis offentliggöra deras namn på en lista på anslagstavlan. Vi bruka på
Stockholms stadsbibliotek då och då — dock ej för ofta — anordna små pristävlingar.
Utom att de föra till intresse för en del böcker, som vi vilja visa fram, bidraga
de, som jag i en tidigare uppsats i denna tidskrift velat visa, till att öka det
förtroende och den trevliga stämning mellan personal och låntagare, som är till glädje
och nytta för båda parter. Hildur Lundberg.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Oct 10 18:52:00 2022 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/biblblad/1934/0039.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free