- Project Runeberg -  Biblioteksbladet / Nittonde årgången. 1934 /
90

(1916)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

9o

FREDRIK HJELMQVIST.

gång till en årlig innehållsöversikt över landets viktigare tidskriftslitteratur.
För upplysningstjänsten har man vid Stockholms stadsbiblioteks
huvudavdelning anordnat så att där finnes en särskild tjänsteman, som enkom har till
uppgift att stå till hands med lämnande av råd och anvisningar. Denna
upplysningsavdelning anlitas också om både stort och smått. Helt naturligt kan
en hel del frågor förefalla t. o. m. mycket små. Från bibliotekets sida sätter
man en ära i att lämna bästa möjliga anvisningar om var svaren kunna vara
att hämta, det må gälla korvetten Karlskronas undergång 1844, gosskostymer
från 1830, hjuldonens utveckling, hur man gräver brunnar eller hur man
slaktar höns.

Även om man ej torde kunna bestrida, att det kan vara nog så värdefullt
att få upplysning om, hur man gräver en brunn eller slaktar en höna, så är
det emellertid kanske inte precis på sådant man tänker, då man talar om
intensivt folkbildningsarbete. Det gäller väl snarast uppmuntran och hjälp till
planmässiga studier och överhuvudtaget till utvecklande läsning. Utan tvivel
skulle det här kunna vara av värde, om biblioteken i större utsträckning än vad
hittills skett kunde tillhandahålla litteraturanvisningar behandlande
specialfrågor av olika slag. Den allra största insatsen gör en bibliotekarie i detta
avseende, om han utöver vad som fordras för bibliotekets eget arbete, har den
särskilda läggning, som kräves för deltagande i studiecirkelarbete, i
föreläsningsverksamhet o. d. just bland den publik, som söker sig till hans bibliotek. I
det stora hela måste man emellertid i vanliga fall begränsa sig till den
visserligen mycket viktiga uppgiften att hålla kontakt med vad andra krafter än
bibliotekets egna uträtta i studiecirklar och föreläsningar. Vad Stockholms
stadsbibliotek beträffar finnas många exempel på att deltagare i studiecirklar
och föreläsningsserier genom bibliotekets försorg fått anvisningar på litteratur
och att åtkomsten av denna litteratur underlättats för dem.

Jag skulle gärna vilja komma med några mera personliga belägg, som visa
arten av bibliotekariens arbete och som kunde belysa värdet för den särskilda
låntagaren av bibliotekets verksamhet. Men som jag redan erkänt: detta har
sina svårigheter, då denna verksamhet bedrives i så stor skala och under sådan
hets som vid Stockholms stadsbibliotek, särskilt naturligtvis vid dess
huvudbibliotek och större filialer. Det är alltid något lättare att vid de små
filialerna få det personliga tag om publiken, som gör att man har större möjlighet att
följa betydelsen av bibliotekets insatser i folkbildningens tjänst. Och från en
av dessa har jag en historia, som väl förtjänar att förenas med
folkbibliotekens förråd av lärorika och uppbyggliga söndagsskolberättelser.
Föreståndarinnan hade lagt märke till en pojke som kom med två låntagarkort varje gång:
»Ett för pappa och ett för farbror Emil.» Den förre skulle alltid helst ha en
detektivbok och den senare en sjöberättelse. Till slut frågade hon, varför inte
pappa eller farbror Emil själv kunde komma? Och nästa gång kom verkligen
farbror Emil. Han gick där och tittade bland böckerna, han skulle ju ha sin
sjöberättelse. Det är ju möjligt att han fick någon liten påstötning av
föreståndarinnan. I alla händelser bestämde han sig för Odysséen och tog hem
den. I sinom tid kom han tillbaka, och då ville han låna Iliaden. Sedan blev
det inte fråga om endast sjöberättelser. Han vågade sig så småningom t. o. m,
på Ibsen. Jag tror nog ej det är för optimistiskt att anta, att »farbror Emil»
är endast en av de många, som tack vare den fria tillgången på de öppna
hyllorna fått smak för den litteratur som kräver mera ansträngning men också ger
rikare behållning.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Oct 10 18:52:00 2022 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/biblblad/1934/0098.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free