Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
104
BIBLIOTEKSNOTISER.
det vann allmän uppskattning framgick också därav att det t. o. m. hade fler låntagare utom
än inom arbetarkommunen.
Redan år 1908 sammanslogs arbetarbiblioteket och godtemplarbiblioteket med stadens
gamla boksamling. De tveksamma i Arbetarekommunen övervunnos bl. a. av bibliotekariens
påpekande av vikten av egna lokaler. För en sammanslagning talade i stadsfullmäktige bl. a.
stadens kyrkoherde, som erinrade om amerikanska förebilder, som borde tagas till mönster.
Så tillkom genom samverkan från skilda håll Västerviks folkbibliotek, vars namn senare ändrats
till Västerviks stadsbibliotek. Herr Algot Johansson utsågs till bibliotekarie, och han kvarstår
ännu på denna post samt kan tillräkna sig huvudparten av förtjänsten av bibliotekets starka
utveckling under de gångna åren.
Vid sammanslagningen omfattade boksamlingen 1 501 band, därav facklitteratur 671 band,
skönlitteratur 722 band och barnböcker 108 band. I en central byggnad i staden inreddes
på nedre botten en »Värme- och läsestuga» med servering och tidningar, en trappa upp bl. a.
bibliotek i två rum. Antalet lån steg också under tioårsperioden 1910—19 från c. 15,000 till
c. 20,000 för år. 1920 fick biblioteket starkt utvidgade utrymmen. Redan 1928 voro de
emellertid otillräckliga och biblioteket inflyttade i sina nuvarande praktiskt inredda lokaler
(jfr Bibl.-bl. 1929 s. 247).
Under tiden steg bandantalet och passerade 1924 5,000-talet. Vid sista årsskiftet fattades
blott ett par hundra band i 10,000 (frånsett riksdagstrycket). Därav står i referensbiblioteket
över 1,000 band.
Jämsides härmed har utlåningssifFran gått i höjden. Efter inflyttningen i större lokaler
noterade man år 1921 utlåningssiffran 27,500. 1929 var man uppe i 38,000 lån, men sedan
har siffran ökats i stigande tempo — till 47,000, 53,000, 61,000 och sista året noga taget
63,387 lån. Om lånesiffran sättes i proportion till befolkningssiffran, kommer man till 5.02
lån pr invånare, en för svenska förhållanden ovanligt hög siffra.
Av lånen utgjorde facklitteraturen g % år 1911, 17% år 1913 och har nu stigit till 21 %.
Utvecklingen har möjliggjorts tack vare stadens verksamma intresse. 1908 slutade staten
på 1,300 kronor. 1921 hade den stigit till 5,000 kronor, 1929 till 9,240 kronor. Staten för
i år balanserar på 15,189: 17 kronor. Personalen består — utom av bibliotekarien — av en
assistent med full tjänst och ett extra biträde under vintermånaderna.
K. T.
Folkskolans läsebok har under så många år spelat en betydande roll ej blott för
undervisningen utan också som folkläsning, särskilt på svensk landsbygd, att även bibliotekens
målsmän ha anledning att beakta den redogörelse för >Hur Läsebok för folkskolan kom till», som
undervisningsrådet Hjalmar Berg publicerat i Skola och samhälle (1934 h. 1). Man får en
inblick i det omfattande och samvetsgranna redaktionsarbete, som föregick utkommandet av
första upplagan (1868) och vilket delvis stod under statsrådet F. F. Carlsons personliga
ledning. Man får också klart för sig Artur Hazelius’ stora insats.
Berg understryker läsebokens utomordentliga betydelse ej blott för skolan. »I många hem
lästes den ock av de äldre med stort intresse. Av personer, som i sin barndom läst den
gamla läseboken, får man rätt ofta höra, att de i god hågkomst bevara många stycken ur
densamma. Tar man emellertid reda på vilka stycken dessa äro, finner man, att de i de flesta
fallen höra till de av Hazelius redigerade avdelningarna.»
Synbarligen har en viss motsats rått mellan statsrådet och t. ex. Hazelius. Den senare
svarade en person, som ville ha infört en saga om hur Hoburgsgubben förvandlade en lat och
fåfäng flicka till en flitig och huslig, att detta vore utsiktslöst. »Statsrådet C. synes nämligen
ej vilja, att några sådana stycken intagas i läseboken, en åsikt, för vilken jag bär all aktning
utan att därför kunna gilla henne.» Bland den sparsamma kritiken vid utkommandet märktes
också den att den helt saknade folkvisor, folksagor och humoristiska stycken. »Dess
fysiog-nomi», skrev en ansedd kritiker, kanslisekreteraren Simon Nordström, »är i allo redbar och
anständig, men vi skulle ej ogärna ha sett några drag av hjärtligt och lustigt löje mitt uppå
allt detta lärorika allvar, i all synnerhet då vi betänka, att härav bör barnet hämta ej blott
lärdomar utan även nöje.»
Den som något sysslat med tidens »folkläsning» i vårt land känner igen motsatsställningen
och konstaterar att statsrådets ståndpunkttagande stod i samklang med ännu vid denna tid
dominerande åskådningar — Det dröjde flera årtionden innan en revision företogs av läseboken
bl. a. i syfte att bättre tillgodose barnens intresse, ge väckelse åt deras fantasi och känsla samt
bibringa dem håg och lust för fortsatt läsning.
ä K. T.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
