- Project Runeberg -  Biblioteksbladet / Nittonde årgången. 1934 /
137

(1916)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

FJOLÅRETS DETEKTIVROMANER.

137

subtila resonemang. Lika fullt måste Ett stumt vittne räknas till de bästa i
den nu behandlade samlingen. Två författarinnor, som möta upp med nya
arbeten, äro och förtjäna att vara favoriter, men till den absoluta toppklassen hör
dock varken Agatha Christies Badortsmysteriet (Å. & Å. (A. B) 1933, 1:40)
eller M. G. Eberharts Den mörka trappan (W. & W. 1933, 3: 75). Milton
Proppers namn är kanske ännu inte så känt, men han är tydligen också en
förmåga att räkna med. I Tunnelgåtan (B. W. 1933, 3: 75) kan man tycka, att
några grundläggande fakta undanhållas läsaren väl länge, men detta rubbar
inte väsentligt intrycket av att grundproblemet är omsorgsfullt utarbetat. W. S.
Sykes har däremot mindre sin styrka i problemställningen — några
svårgenom-skådade gåtor möta inte här — än i den sakkunniga och minutiösa skildringen
av de officiella detektivernas arbete. Cecil Freeman Gregg har en ganska
otyglad fantasi och tillåter sig använda en del ganska billiga gottköpstricks i
fabuleringen. I Bussmordet (Beckman 1933, 3: —•) har han velat vara särskilt
utstuderat sinnrik; sedan väl historien nått slutet, följer en epilog, vari den
föregående lösningen ogillas som endast skenbar och ett alldeles nytt ljus kastas
på händelseförloppet. Det är nog inte många, som orka med att kontrollera,
om alla led i utvecklingen efter de båda linjerna äro hållbara.

Från Norge ha de två ordinarie leverantörerna punktligt inkommit med
sina bidrag. Stein Riverton skulle dock vinna på att koncentrera sig på
kriminalproblemen i stället för att som i Lördagen den i6:de (B. W. 1933, 3: 75)
utbreda sig så vidlyftigt om demimondäna förhållanden i Oslo. övre Richter
Frich har tre nya volymer på sitt samvete. Två av dem ha scenen förlagd
till Stockholm och uppslagen, eller åtminstone titeln, har hämtats från de stora
penninginstituten. Kuppen i Nordbanken (Saxon & Lindström 1933, 3:
5°)-är historien om en ädel och människovänlig banktjuv, medan däremot i
Tystnadens hus (A. B. 1933, 4: 75), en efter-Kreuger-roman, svensk och
amerikansk bovaktighet avslöjas i sin nattsvarta ondska. Den flygande kofferten
(B. W. 1933, 3: 75), den enda av dem som på titelbladet betecknas som
detektivroman, presenterar också en del fantastiskt overkliga bover, men
detektiverna spela en mycket underordnad roll däri.

I Sverige har den litterära verksamheten på området starkt stegrats. Ännu
så länge är väl inte lärlingsstadiet helt passerat, men övning ger färdighet och
grödan ser redan lovande ut. En av våra äldre och erkända författare har till
och med räckt en finger åt den frestande lättfärdiga genren. Först posthumt
utkom dock Ernst Didrings Det mörkblå frimärket (A. B. 1932, 5: 25). Det
kriminella inslaget har dock knappast i främsta nn$met intresserat författren;
kanske har han inte ens haft den rätta vördnaden för det filatelistiska värdet.
Men boken ger godmodiga interiörer från svenskt småstadsliv.

Tidningsmännen, särskilt de som sysslat m#d kriminalreportage, ha
naturligtvis annars företrädesvis förutsättningar att lyckas i genren. Sture
Appel-berg har redan de första lärospånen bakom sig och i ett par nya volymer,
Hj ärnhj almen (Saxon & Lindström 1932, 4: 25) och De döda skeppens vik
(Saxon & Lindström 1933, 4: 25) har han nu visat sin förtrogenhet med skilda
miljöer, Tyskland och Stockholm, och med olika brotts- och brottslingstyper.
Från Bohuslän och Göteborg har Torsten Sandberg hämtat de erfarenheter,
som han tillgodogör sig i De sju nätternas mysterium (W. & W. 1933, 4:—),
ett lovande lärospån. August Jansson, som är ingenjör och en mogen man,
sysslar med chifferlösningar och liknande problem i sin nya, sinnrika och
tekniskt väl genomarbetade bok Den nattliga gästen (W. & W. 1933, 4: 25), me-

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 15:15:56 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/biblblad/1934/0145.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free