- Project Runeberg -  Biblioteksbladet / Nittonde årgången. 1934 /
170

(1916)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

170

ORIENTERING OM STUDIER.

sidan folkbiblioteken av alla slag från de största stadsbiblioteken till de minsta
boksamlingarna, inklusive studiecirkelbibliotek, samt, såsom relativt självständig grupp,
läroverksbiblioteken. Dessa senare få ej förväxlas med skolbiblioteken, d. v. s.
folkskolornas bibliotek, vilka inrangeras bland folkbiblioteken. Inom denna grupp
intaga hittills endast de 7 centralbiblioteken en särskild ställning såsom supplerande
lane- och hjälpcentraler för de lokala folkbiblioteken inom respektive län.

Folkbibliotekens förmåga att av egna tillgångar ställa studielitteratur och
studievägledning till allmänhetens tjänst är givetvis mycket varierande. Det kommer
väsentligast an på, om biblioteket förfogar över en tillräcklig handbokssamling och
har personal med förutsättningar både att göra lämpligt bokurval och att effektivt
utnyttja detta. Ett 40-tal svenska kommuner, nästan uteslutande stadssamhällen,
äga för närvarande bibliotek under ledning av personal, som ägnar sig åt
biblioteksarbetet som huvudsyssla. I här behandlade kapitel äro de alla nämnda med
angivande av bokförrådens och speciellt handbokssamlingarnas storlek. Uppgifterna
äro av värde även i lånehänseende. Exempelvis kunna studieintresserade i
landsorten, vilka i landskommunens folkbibliotek ej fått sina önskemål beträffande
facklitteratur tillfredsställda, i centralbibliotekslänen kostnadsfritt anlita
centralbibliotekens större resurser. Men även i de län, där centralbibliotek ej finnas — och dessa
äro ju än så länge flertalet — torde saken kunna ordnas tills vidare på det sättet,
att hänvändelse göres till stadsbiblioteket i närmaste stad. Om nu dessa större
central- eller stadsbibliotek inte heller ligga inne med litteraturen i fråga, torde de,
då fullgoda skäl föreligga, i regel kunna utverka lån av densamma från något av de
vetenskapliga biblioteken.

Redogörelsen för bibliotekstyperna och lånemöjligheterna har för den praktiska
betydelsens skull här gjorts relativt utförlig. Av det sagda torde emellertid
framgå, att så länge ännu endast ett fåtal län äga centralbibliotek såsom kompletterande
och förmedlande instanser, möjligheten till vad som kan kallas kvalitetslån ställer
sig för landet i stort sett ojämn.

Med bibliotekarien Einar Sundströms uppsats »Låntagarna och biblioteket» och
doktor Tynells redogörelse för »Hur man använder bibliotekens kataloger» ha vi
riktigt kommit innanför biblioteksdörrarna. Det är detaljrika, instruktiva kapitel,
särskilt lämpliga för de icke så få personer, som inför bibliotekens bokmassor,
understundom högtidliga bibliotekarier och de vid första påseende svårhanterliga
katalogerna känna sig en smula bortkomna. Men här får besökaren och låntagaren klart
och gott besked: om bokförrådens uppställning i läsesalar, utlåningsrum och
magasin, om anordningarna för studier på stället och villkoren för lån, även då det gäller
rekvisition från främmande bibliotek m. fi. detaljer.

Bibliotekskatalogernas roll belyses ingående. Gent emot den som endast håller
sig till bokhyllorna erinras, att kanske just den sökta boken är utlånt eller placerad
i bokmagasin. Det är endast kortkatalogerna, som ge fullständigt besked om
bokförrådet. För verkligt studium är förmåga att använda bibliotekskatalogerna ett
oundgängligt villkor. — Man tanke endast på de vetenskapliga biblioteken med
majoriteten av böckerna i stängda bokmagasin. — Och den lektion, som här ges i
hanterande av de alfabetiska, systematiska eller ämneskatalogerna, meddelar
således något av elementa i fråga om bibliotekets rätta bruk.

En orientering rörande studier skulle vara ofullständig, om den inte toge
hänsyn till det otryckta materialet, handskrifterna. För studier i äldre svensk historia
och förvaltning blir detta material i många fall huvudkällan, och för exempelvis
grundlig hembygds- eller släktforskning — någon annan forskning än den
grundliga är ju ej att taga på allvar — torde de otryckta källorna i de allra flesta fall

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Oct 10 18:52:00 2022 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/biblblad/1934/0178.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free