- Project Runeberg -  Biblioteksbladet / Nittonde årgången. 1934 /
202

(1916)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

202 VANDRINGSBIBLIOTEKSVERKSAMHETEN I SVERIGE.

äro allt för lite utnyttjade. Är då själva arbetsformen för dyrbar? Den
frågan ha våra föregångsmän danskarna gjort sig redan för länge sen. I Bogens
Verden 1922 finns en uppsats av Hvenegaard-Lassen, som berör saken. Han
framhåller, att enskilda lån till centralbibliotekets »Opland», vare sig genom
personligt besök av låntagaren eller eljest, är en mycket viktig gren av
centralbiblioteksarbetet i Danmark, men är fullt på det klara med att man på den
vägen når endast en viss del av allmänheten, nämligen den del, som för det
första är i besittning av så pass stor andlig vakenhet, att den verkligen lägger
märke till detta centralbibliotek, som ju i alla fall ligger ett stycke bortom dess
dagliga horisont, och för det andra så pass intresserad, att den gör sig det
omak som tarvas. Den övriga delen av allmänheten söker man nå via
sockenbiblioteket med hjälp av bl. a. vandringsbibliotek. Oftast väljas dessa ut av
de lokala biblioteksföreståndarna vid personligt besök i centralbiblioteket. (Det
är givetvis det allra bästa sättet — och ett sätt som i Sverige, på grund av de
större avstånden, merendels är uteslutet.) Hvenegaard-Lassen finner, att
vandringsbibliotek kunna göra mycken nytta men ställa sig dyrbara, i det att
böckerna i vandringsbiblioteksförrådet endast nå upp till ett ringa antal utlån pr år
jämfört med huvudbeståndets böcker men ändå äro underkastade betydande
slitning. För Danmarks del tror han inte på vandringsbiblioteken som en helt
lämplig form, snarare då på bokbilar (som man ju mycket riktigt sedan också
har prövat på flera ställen).

En annan metod, nämligen små utläningsstationer med hjälp av täta
reguljära bussförbindelser, redogör bibliotekarie Holst för i Bogens Verden 1924.
Det är emellertid inte på många håll i Sverige, där man skulle kunna följa det
receptet, men desto fler där det också enligt Holst är försvarligt att vidhålla det
gamla vandringsbibliotekssystemet, nämligen, där förbindelserna äro så dåliga
att »stationer» inte kunna upprättas.

Biblioteksdirektör Dössing har i sitt föredrag vid det nordiska
biblioteksmötet i Stockholm 1928 (återgivet i Biblioteksbladet samma år), liknande
synpunkter: vandringsbiblioteksverksamheten kostar visserligen pengar, men det
kan inte sägas, att den är för dyr. Dyr blir metoden och måste bli, om den
nyttjas rätt, ty vandringsbokbestånden måste för att fylla sin roll i
folkupp-fostringsarbetet vara tämligen omfattande. I all synnerhet måste
facklitteraturen vara rikhaltig och erbjuda mycket att välja på. Målet bör vara att
centralbiblioteksverksamheten, nu särskilt vandringsbiblioteken, i så hög grad
som möjligt gäller lån av bestämda böcker till bestämda låntagare. I varje
fall för ett land med Danmarks geografiska beskaffenhet blir däremot den
uppgiften att mera i allmänhet supplera de lokala bibliotekens verksamhet en
sak av ringare vikt. Dock är det naturligt att så länge man rör sig på ett
relativt primitivt stadium de små bibliotek, som ha allt för få böcker, skaffa
sig en provisorisk utökning genom lån av vandringsbibliotek. Och inom
isolerade bebyggelser, exempelvis på småöar, torde ett sådant tillstånd mången
gång näppeligen kunna bli annat än permanent, därför att den erforderliga
ekonomiska grundvalen för ett stationärt bibliotek av någon betydenhet inte kan
åstadkommas.

Det är just ingenting i detta som man inte gärna instämmer i — med det
tillägget att vi i Sverige nog få medge att biblioteksverksamheten hos oss på
ofantligt många håll inte ännu nått utöver ett skäligen primitivt stadium och
att alltså den allmänt supplerande uppgiften för vandringsbiblioteken
fortfarande är betydelsefull, fastän det givetvis är ett önskemål att komma därhän,

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Oct 10 18:52:00 2022 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/biblblad/1934/0210.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free