Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
LÄSRUM FÖR BARN.
28l
försämrat de otillfredsställande hemförhållandena för massor av stadsbarn, vilka
som en ersättning behöva trevnaden i biblioteket. Deras föräldrar ha ej själva
behov av böcker eller förståelse för deras värde. Tidningar, tidskrifter och broschyrer
förflacka smaken; man önskar endast förströelse genom sensationer av alla slag och
orkar ej fördjupa sig i en bok. Många finna det likgiltigt vad barnen läsa, men
äro nöjda om de göra det och hålla sig lugna. Den nuvarande
ungdomslitteraturens stora omfattning försvårar också orienteringen för litterärt intresserade
föräldrar. Av 764 tillfrågade folkskolebarn läste t. ex. 80 °/0 tidningar, pojkarna
notiser om kriminalfall och flickorna olycksfall och dödsannonser. Barnläsesalarnas
profylaktiska betydelse betonas därför starkt. Särskild vikt lägges vid att
barnbiblioteken äro avgiftsfritt tillgängliga. Vid en rundfråga till över 100 skolklasser
på landet och i städerna befanns det, att fyra femtedelar av gossarna och sex
sjundedelar av flickorna ej erhållit någon bok i julklapp. Detta bör kunna tjäna
som ett memento till de svenska författarna, att ej avgiftsbelägga våra
barnavdelningar, om de önska ;sig läsare även i nästa generation. Ett orginellt sätt att
försöka komma smutslitteraturen till livs praktiseras i Berlin-Trepow, där varje barn,
som avlevererar ett dylikt häfte, i st. erhåller ett annat av värdefull art som
gåva.
Tredje kapitlet handlar om Organisation (»Leitung und Ausstattung»),
Beträffande ledningen av barnbiblioteken anser författaren, att även om männen absolut
ej få anses olämpliga som ungdomsbibliotekarier, så bör dock med hänsyn till den
dominerande ställning modern intar i fråga om familjens fostran, kvinnan i första
hand anvisas detta yrke. Han anser, att personer, som genomgått
Kindergartenseminarier eller de hos oss okända »Jugendleiterinnen-Seminaren» eller »soziale
Frauenschulen», äro de lämpligaste, om de dessutom även erhållit en grundlig
biblioteksutbildning. F. n. äro de tyska biblioteksskolorna tvååriga, men planer äro
å bane att utöka tiden till tre år. Dr Engl är dock ej nöjd med sakernas
nuvarande tillstånd, d. v. s. att de, som speciellt önska ägna sig åt barnbibliotek, i full
utsträckning skola följa den obligatoriska bibliotekskursen. Han föreslår att de
ämnen, som ej äro nödvändiga för en barnbibliotekarie, skola utgå, och ersättas
med ämnen som I. Kind und Buch. II. Erzieher und Kinderbuch. III. Erzieher und
lesendes Kind. Utbildningen skulle bestå i teoretiska föreläsningar, skriftliga
arbeten och övningar inom föreläsningarnas ämnesområden samt praktik i
barnläsesalarna.
I fråga om läsesalarnas inredning innehåller avhandlingen knappast något nytt.
I detta avsnitt ingår en beskrivning av en plan till ett »Kinderheim» av
Bibliothekdirektor Hans Ludvig Held i München. Ett par charmanta avbildningar av detta —
en åttkantig byggnad så gott som helt av glas — illustrerar boken. Allt vad
barnen läsa om i det s. k. bokrummet i denna byggnad vore det meningen att de
sedan skulle efterbilda i husets verkstäder. I den angränsande trädgården skulle de
plantera, i bäcken skulle de bygga vattenhjul ete. Idén är nog god och bör, om den
blir rätt utförd, kunna ge barnen ett paradis. I den i boken skisserade formen
förefaller den ganska opraktisk.
Bokens sista stora starkt uppdelade kapitel, »Die Arbeit in der Kinderlesehallen»,
är en analytisk undersökning av olika slags barnböcker och deras inverkan på
läsarna. »Was die Kinder lesen wollen» innehåller diverse undersökningar gjorda
på grundval av skriftligt besvarade förfrågningar i skolor. Svaren ha fått avgivas
anonymt utan genomgång av lärarna, varigenom man hoppas erhålla uppriktigare
besked. »Was die Kinder lesen sollen» framhåller på ett vederhäftigt sätt förd-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
