- Project Runeberg -  Biblioteksbladet / Nittonde årgången. 1934 /
294

(1916)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

294

ERIK LINDSTRÖM.

närvarande och däri funnit en positiv tillfredsställelse. Han har på så vis
kunnat hävda ett ideal av redbarhet och självständighet, av samling och
helgjutenhet, av enkla men friska känslor i nära kontakt med jorden, men den
odlade och fruktbärande jorden, på ett sätt, som så ofta skett i nordisk
bondeskildring. Därmed är inte sagt, att det starka och äkta bestått — annat än
som ett föredöme och en maning!

Men utgångspunkten för hans konst, sådan vi finna denna i de till svenska
översatta romanerna, är revolten mot den i en släkttradition grundade sega och
ogenomträngliga massan av vanor, fördomar och konvenans. Endast en frisk
och ungdomlig impuls kan bryta muren. Och denna tradition är så mycket
värre, som den saknar allt det som en gång gjorde den stark och innehållsrik.
Den är inte liv, inte tro längre, blott en nedärvd form, som inte ger stöd i de
verkligt kritiska situationerna utan enbart förkväver allt liv, som vill spira upp.
De under traditionen bundna leva ett liv i andra hand, i skvaller och i
nyfikenhet på andras angelägenheter. En sådan parasitisk och skev tillvaro ersätter det,
som hos de fria och oberoende är upplevelse och förnyelse. Men helt
konsekvent har författaren svårt att gestalta problemet.

Det föreligger emellertid i Tidig höst (1926), översatt till svenska 1932. Den
skildrar familjen Pentland, en gammal New Englandsfamilj, bosatt i
närheten av Boston. Romanens huvudpersoner äro släktens kraftfulla överhuvud,
John Pentland, och hans svärdotter, den vackra och kloka Olivia. Hennes make,
Anson Pentland, är blodlös och steril; oduglig för det verkliga livet lever han
helt för släkttraditionen i dess mest bleka och småaktiga form. Han har tagit
som sin uppgift att bli den gamla släktens historiker. I det kvalm av pryderi
och småaktighet, som fyller det pentlandska huset, håller Olivia på att
förkvävas, trots det hjärtliga och respektfulla förhållandet till gamle John, den siste
puritanen. Man kan tycka det märkvärdigt, att denne, som är idel kraf t och
kärna, som har en verklig puritansk heder och ambition, inte kan bryta ner något av
det torftiga och osunda i denna miljö eller att han ens kan finna det önskvärt
att den falska form av pentlandsk familjetradition, som han ser omkring sig och
som han genomskådat, skall överleva honom och hans egen utformning av
släktarvet, men å andra sidan måste man beakta, att den gamle är en hövding
och patriark, som inte kan ge upp även en murken och vittrad besittning.

Olivia träffar upp emot de fyrtio åren en selfmade man, som gör ett starkt
intryck på henne genom sin kraft och personlighet. Hon vaknar upp ur sin
antydda skentillvaro, hon känner något inom sig som är besläktat med den
skapande kraften i naturen och hon genomströmmas av samma livgivande,
fruktbara makt, som verkar i alltet, men hon är bunden och kan inte när det gäller
bryta sig loss.

Den man hon fängslats av, drar ut i livet för att kämpa på egen hand
och bryta sig en bana. Sådan är hans natur och man måste fråga sig, om inte
författaren redan häri ser en anledning för Olivia att stanna kvar i sitt hem.
Motivet anges emellertid vara gamle John Pentlands vädjan till henne att värna
familjen sedan han gått bort, ty hon, främlingen, är den enda som har kraft
därtill. Han vädjar i grunden inte till släktkänslan — han såväl som hon vet för
Övrigt att släktkedjan är bruten, att det kommit helt nytt blod in i familjen —
utan han ställer henne inför ett absolut hederskrav. »Det finns saker», säger
han »som vi inte kan göra . . . sådana som du och jag, Olivia. De är
omöjliga, därför att deras blotta utförande skulle betyda vår undergång. Vi kan
inte göra dem med behag.» Det är det ofrånkomliga kravet, förmer än livet

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Oct 10 18:52:00 2022 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/biblblad/1934/0300.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free