Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
296
ERIK LINDSTRÖM.
Sin oförmåga att känna sig hemmastadd i det moderna jäktade Amerika
men också sin förstuckna beundran för amerikansk energi och vitalitet lägger
Bromfield i dagen i den fylliga romanen Tjugofyra timmar (1930), översatt
1931. Där finnas även, som nämnts, många exempel på det förlamande tryck som
släkt och tradition kunna utöva. Åtskilliga förkrympta varelser röra sig mer eller
mindre mekaniskt i denna filmkrönika från det fashonabla New York. Att
där finns inslag från den undre världen hör med till bilden och gör den
tidsenlig.
Visserligen är tesen märkbar även här, men den betyder mindre. Vi ställas
inför kontrasten: ärlighet och hyckleri eller: frihet och tvång. En gammal
ungmö, miss Savina Jerrold, för övrigt en sympatisk och hygglig själ, får en
gång se en röntgenfilm över magens sätt att fungera. Hon lockas till några
skäligen enkla funderingar inför detta biologiska faktum, som nu må stå för
hennes räkning och inte författarens. Men hans egna sympatier framträda i
orden om vetenskapens ärlighet och vetenskapens sätt att ta naturligt på saker
och ting. Naturlighet blir väl också kontentan av romanens förkunnelse i den
mån en sådan finns.
Jag använde ordet hygglig om miss Savina Jerrold. En sorts
hygglighet, en vilja att ställa till rätta och ordna upp saker och ting som
samhället och vi själva trassla till, tycks utmärka bokens sympatiska personer.
Men det finns många andra slags figurer, återgivna med kall precision och
dissekerande skärpa. De avslöjas nästan för målmedvetet.
Annars fäster man sig nog mest vid romanens konstmässiga sätt att
exponera händelser och situationer. Kompositionen är egenartad, men också
ganska- artificiell. En rad personer föras samman vid en middag hos en gammal
epikuré, en ungkarl, som hamnat i en raffinerad men bleksiktig
njutningstillvaro. Författaren följer sedan de olika personerna, yngre och äldre, på deras
olika färder under nattens timmar. Trådarna löpa dock samman till sist, sedan
ett mord på en nattklubbsångerska, begånget av en föga lyckad gangstertyp,
satt in en sensationell färgklick i bildserien. Hur olika människor reagera
olika inför den sorgliga nyheten, blir ett föremål för författarens utstuderade
konst.
Förbindelser brytas och knytas, vissa moment skildras med fascinerande
skicklighet och ett djupt intresse för själslivets skiftningar inom en människa,
men stundom blir arrangemanget för tydligt och avsikten för uppenbar.
Man kan emellertid under den artistiskt handhavda iscensättningen, som
kanske varit det väsentliga för Bromfield, tränga in till en klar och tydlig
människouppfattning. Jag har redan antytt den. Det finns hos flera av de
agerande en sund och livsduglig kärna; livet i det moderna samhället har varit hårt
och obarmhärtigt, det har tvingat till hårdvulenhet och beräkning, men den
innersta grodden har blivit oanfrätt, och’ kommer den rätta stunden, segrar det
bästa av personligheten. Den klokt beräknande men aldrig småsinta Ruby
Wintingham och den kraftfulle storfinansiären Melbourn, en man, som utan
skrupler skapat sin karriär, förenas med varandra och nå på så sätt utöver sken
och tarvlighet. De äro inga idealmänniskor men imponera genom sin säkra och
ärliga självkännedom.
Porträttet av den uppburna nattklubbsdrottningen gör ett ganska starkt
intryck och4 kan anses som ett bevis till de andra på Bromfields vilja att
uppskatta en viss sorts vederhäftighet.
Liksom fallet är med Tjugofyra timmar har Den sällsamma historien om
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
