Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
LOUIS BROMFIELD.
297
miss Annie Spragg (1928), översatt 1929, sin styrka i den med raffinerad
beräkning uppbyggda berättelsen. Skildringen av pågående händelser i den lilla
italienska staden Brinoé avbrytes kapitelvis av den fortlöpande förhistorien i
Amerika, för att till sist länkas samman med denna, i och med att berättelsen
övergår till den gamla besynnerliga amerikanskan miss Annie Spragg, som
slagit sig ner i Italien och där dör, varvid hon väcker sådan uppståndelse genom
att bära stigmatiseringens tecken på sin kropp. Undret får i själva verket sin
rationalistiska förklaring i Amerika-kapitlen. Den sällsamma ungmön har
misshandlats och torterats av sin bror, en religiös fanatiker, och bär därefter dessa
mystifierande märken. Syskonens far är en gudsman och predikant, som varit
hemfallen åt starka sinnliga lustar och tillfredsställt dem i stor utsträckning
tack vare sin profetiska makt över kvinnor. Annie har tagit i arv en mystisk,,
lidelsefull naturgrund i sitt väsen, som bl. a. visar sig i hennes nattliga
orgiastiska dans med en svart bock, ett djur, som ju sen gammalt är en sinnebild för
sexuellt begär. Men samtidigt finnes det drag av svärmisk religiositet hos
henne liksom hos brodern. För övrigt söker författaren mitt i all klärobskyren
binda samman den gamle köttslige Spragg med en bild av fruktbarhetsguden
Priapus, som man hittar i Italien och som utövar sin egendomliga verkan på
bokens personer, vilka nästan alla på olika sätt få exponera sin erotik eller
sexualitet.
Det hela är ett läggspel, en mosaik, som konstfärdigt fogats samman till en
egendomligt förbryllande helhet. Att ett och annat stycke i helhetsbilden
smusslas undan av författaren tjänar till att öka mystifikationen. Miss Spraggs egen
historia skall närmast belysa eller glimtvis antyda kampen mellan köttet och
anden inom en människa. Hon hör på något sätt jorden till, den primitiva,
demoniska lidelsen binder henne vid naturen. Men hon har också ett helgons
sinnelag. Hon ställes samman med den helige Franciskus, men det är först mot
slutet av sitt liv hon i sin kärlek till djuren påminner om den ljust extatiske
naturdyrkaren och gudsmannen. Det är en skum och besk bottensats i den
sinnlighetens brygd som kokar inom henne och ibland väller upp. Historien
om-henne är i mycket en nyckfull lek, ett artistiskt experiment utan klar tanke och
motivering.
Men runtomkring den »sällsamma historien» gruppera sig händelser i full
dagsbelysning och realistiskt skarptecknade porträtt. Detta dubbla drag
kännetecknar Bromfield och överhuvud en rad moderna författare. De äro i ganska
hög grad realister och rationalister men drivas till psykologisk mystik och
djup-lodning i själslivets skrymslen utan att kunna komma längre än till en tämligen
konstlad symbolik eller till en lös konturteckning av abnorma själsrörelser.
Den mera enhetligt genomförda romanen En modern hjälte (1932), översatt
1933, antyder tydligt och klart det som den breda romanen The farm 1933 skulle
bekräfta. Det finns redan i den förra en lovsång till jorden och arbetet på den,
och en trygg och fast förankring i en så beskaffad tillvaro behandlas med
värme och sympati. »Hjältens» eget levnadslopp — cirkusryttarens, som blir
stor finansman — exemplifierar vägen bort från det elementära och sunda i
tillvaron. Han har en svag möjlighet att vinna styrsel och stadga genom sin
kärlek till den präktiga Joanna och bli en man. Men hans svaghet överväger
och han går till spillo. Den miljö han efter ett rikt gifte hamnar i är det
moderna affärslivets med penninglystnad, spekulation och flärdfullhet. Han
misslyckas. Hans bana som affärsman slutar med ruin, och i desperation och
hastigt mod blir han sin hustrus dråpare. Giftermålet, som gav honom eko-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
