- Project Runeberg -  Biblioteksbladet / Nittonde årgången. 1934 /
322

(1916)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

322 I. SKÖN KONST (MED MUSIK OCH TEATER).

Wasastjerna, Monica. I morgon. A. B. 1933. 192 s. (33344) 3: 75.

En liten samling situationsbilder från en herrgärd i Finland, som av obekant anledning kallas
en roman. Ett typiskt exempel på den sorts pristävlingsprodukter, som lyftas fram i ljuset ett
ögonblick för att inom kort falla i komplett glömska. 5. R—n.

Widegren, Gunnar. Under falsk flagg. Schildt 1933. 212 s. 3: 50.

En enkel variation på »köksvägs»-temat: en seminariebildad flicka av god familj tar plats
på en lantgård. Någon gång har läsaren, som känner hjältinnans identitet, småroligt. Mycket
värde har den lilla boken inte, men en anspråkslös ton. 5. A.

Wiesler, Rolf. Flickan mot strömmen. A. B. 1933. 233 s. (Moderna unga
människor.) 4: 5c.

En minutiöst detaljerad skildring från ett sjukhus om en späd och överkänslig
sjuksköterskeelev och hennes pinohistoria bland elakhet, snusk och missförstånd. Länge verkar den mera enkelt
vederhäftig än medryckande, och språkets naturalism tycks onödigt rå. Rå är boken dock
ingalunda till sin uppfattning, och mot slutet griper den. Man önskar t. o. m. att få veta hur det sedan
skall gå denna lilla individualist som ännu står vid början av livet. F. V.

Viksten, Albert. Skogen sjunger. Dikter. A. B. 1933. 217 s. 6: 50.

Vikstens friska skildrargåva, äkta naturkänsla och rika erfarenhetsstoff präglar alltigenom
denna enhetliga och omfångsrika diktcykel, ägnad den hembygd där han ännu är verksam. Formellt
sett ansluter han sig alltjämt till den gamla schvungfulla vildmarkskolan; resultatet blir ofta ståtligt
och deklamatoriskt effektfullt (»Det bevingade hjulet») — men nästan lika ofta alltför utdraget och
okonstnärligt (»Sången om Brunte»). Skogen sjunger intensivt och övertygande men skulle ha
vunnit på skärpt självkritik och koncentration. E. M.

I. Skön konst (med musik och teater).

Diktonius, Elmer. Opus 12. Musik. Schildt 1933. 174 s. //. 5: —.

Diktonius är musikreferent i tidskriften Nya Argus och känner därför väl till musiklivet i
Finland. I sin bok refererar han i allmänhet ej dagshändelserna, utan ger efter vissa synpunkter
snarare ett tvärsnitt av de sista årens musikaliska tilldragelser. En kunnig bedömare och utrustad
med ett lyhört öra för såväl den klassiska som moderna och ultramoderna tonkonstens
skönhetsvärden intresserar han genom självständighet och konsekvens i uppfattningen. Särskilt värdefulla
äro hans korthuggna analyser av Sibelius och den yngsta — hos oss ännu föga kända — finska
tonsättargenerationen. Framställningssättet är personligt egenartat, ofta uppfriskande genom
fyndiga ordval och bilder, men stilen skämmes även av billiga kvickheter samt okynniga och
plumpa vändningar. Han attraherar och repellerar, men lämnar sällan läsaren helt likgiltig.
E. S—m.

Hoppe, Ragnar. Elias Martin. Sveriges allm. konstfören. 1933. 4:0.
323 s. 111. portr. kart. litt. orts- & personreg. (Sveriges allmänna
konstförenings publikation 42.) I es. (33457) 20: —.

Akad. avh. Uppsala.

Under senare år har Elias Martin mer och mer trätt i förgrunden såsom den förste svenske
landskapsmålaren av verklig betydenhet. Mot bakgrunden av tidigare specialstudier, ej minst
av fil. lic. Maja Lundqvist, har Hoppe i denna volym känsligt och träffande tecknat Martins bild
och följt hans växlande kamp för att, trots prekära förhållanden, kunna frigöra sitt djupa lyriska
temperament. Illustrationerna äro rikhaltiga, till stor del hämtade ur Nationalmusei enorma
Martinsamlingar. Boken är tillika en utmärkt vägledning i det europeiska landskapsmåleriets
historia under 1700-talets senare del. A. L.

Malmberg, Gunnar. Amatörscenen. En vägledning i att anordna och
utrusta en scen i samlingssalar och liknande lokaler. A. B. 1934. 63 s. 111.
(Repertoaren. 5.) Ika. (34125) 1:75.

En på praktisk erfarenhet baserad handledning i de vanligast förekommande scenarbetena
(uppbyggande av själva scenen, anordnande av kulisser, belysning, ridå, sättstycken m. m.).
Amatörer, vilka vanligen ha ganska oklara begrepp om allt det som erfordras för att åstadkomma en
användbar scen, kunna genom studiet av denna lilla nyttiga bok bespara sig ofantligt mycket
av tid och möda. Den hör därför hemma i varje teateramatörs handbibliotek. O. W—n.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Oct 10 18:52:00 2022 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/biblblad/1934/0328.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free