Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Häfte 1 - Litteratur - H. Skönlitteratur
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
H. SKÖNLITTERATUR.
35
Galsworthy, John. Över floden. Roman. Övers, [från engelskan] av
Åke Lindström. Schildt 1933. 343 s. Hcee. (33450) 7: 50.
Orig:s titel: Över the river. Fortsättning på: En flicka väntar och Blommande vildmark.
Galsworthys sista roman blev också slutstenen i den trilogi han påbörjat med »En flicka väntar»
och »Blommande vildmark» (jfr Bibl.-bl. 1933, s. 49). Den rör sig alltjämt med medlemmarna av
familjen Cherrell, alltså inom den aristokratiska sfär, som Galsworthy — trots all ironisk kritik —
alltid kände sig väsensbefryndat dragen till. Och alltjämt är det sitt stora problem: passionen
kontra konventionen, som han — för vilken gång i ordningen? — ventilerar. Utsökta
pastellmålningar av engelsk natur, en ömsint men genomträngande psykologisk människoskildring, särskilt
vad angår kvinnogestalterna, humanitet och hat mot allt brutalt hos individer, i liv och samhälle
utmärka detta som tidigare arbeten av Galsworthy. -— Den bornerade ringaktningen hos några nutida
engelska skönandar för Forsytekrönikans mästare kommer väl inom en inte alltför avlägsen framtid
att avlösas av en rättvisare uppskattning av hans otvetydigt stora förtjänster. B. Å.
Gulbranssen, Trygve. Och bortom sjunga skogarna. Några historier från
1760-talet’fram till 1810. Till svenska [från norskan] av Aslög Davidson och
Elsa Thulin. H. G. 1934. 289 s. Hceda. (34146) 6:—.
Orig:s titel: Og bakom synger skogene.
Mycket av traditionen inom norsk bygderoman i stiliserad krönikestil går igen i denna brett
anlagda släkthistoria, som redan fått sin fortsättning. Tonen kan emellanåt bli något styv och
patetisk, men i stort sett har berättelsen äkta kraft och must, framför allt i skildringen av laddade
händelser och scener. Det hedniskt storvulna och kraftmedvetna, som nedärvts inom den ledande
släkten, mjukas upp genom inslag utifrån, och därför kan författaren i enlighet med sitt syfte göra
slutet ljust och försonligt. Boken är vederhäftig och tilltalande. E. L—m.
Haensel, Carl. Matterhorns besegrare. Övers, från tyskan av Jarl
Blomquist. N. rotogravyr 1934. 264 s. 111. portr. Hcef. (34246) 6: 50.
Orig:s titel: Der Kampf ums Matterhorn.
Denna bok kallas i det 1929 utgivna tyska originalet en »Tatsachenroman» — en roman av
fakta. leke ofta framläggas fakta på ett så konstnärligt och dramatiskt fängslande sätt, som i denna
framställning av omständigheterna kring den första bestigningen av Matterhorn. Händelserna
till-drogo sig i juli 1865 och huvudpersonen i bragden och dramat var den engelske alpinisten Edward
Whymper. — Bokens vackra bilder sakna, som så ofta numera, marginal, varför de givetvis skadas
vid inbindningen. H. W—r.
Huxley, Aldous. Det underbara leendet. [Noveller.] Till svenska [från
engelskan] av Harald Jernström. W. & W. 1934. 219 s. Hcee. (34336)
4: 50, inb. 6: —.
Orig:s titel: Mortal coils.
Huxley är enligt min mening bäst i sina noveller. Här fira hans blixtrande kvickhet, hans
obarmhärtigt skarpa människoanalys, hans kunskaper, som tyckas omfatta alla upptänkliga områden,
och hans fyrverkeriartade konversationsstil ideliga triumfer. Och man hinner inte tröttna på denna
eviga svada, bli skeptisk mot detta lexikaliska vetande, hinner kanske till och med inte upptäcka,
att Huxley egentligen inte kan skildra människor, bära mänskliga hjärnor, mänskliga kuriositeter.
B. Å.
Larsen, Gunnar. Två misstänkta personer. Roman. Övers, från norskan
av Sven Stolpe. A. B. 1934. 235 s. Hceda. (34207) 4: 75.
Orig:s titel: To misstenkelige personer.
För något år sedan blevo två norska länsmän skjutna, då de försökte infånga ett par ökända
stortjuvar. Mördarna jagades länge i skogarna norr och öster om Oslo; de voro även inne i Sverige,
ty den ene av dem, ledaren, en djärv och seg stigman, var svensk. Det är om dessa båda
»misstenkelige personer», deras flykt och deras slutliga öde, som förf. berättar med en knapp och mättad stil.
Man följer hela händelseförloppet med spänt intresse. — Men gagnas månne »det nordiska
samarbetet» av att ett så lättillgängligt och lättläst arbete översättes i st. f. att erbjudas den svenska
allmänheten i original? H. W—r.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
