Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Häfte 2 - Ragnar Ljung: Något om dansk och norsk litteratur i folkbiblioteken
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
NÅGOT OM DANSK OCH NORSK LITTERATUR I FOLKBIBLIOTEKEN. 55
intresse för H da som för engelsk och tysk skönlitteratur i original. Vid alla övriga
tillfrågade bibliotek läses i varje fall engelsk originallitteratur mer än dansk och
norsk, ja, ända upp till det dubbla. Hda-utlåningen varierar där mellan 19.7 och
33 %•
Hur har då allmänheten upptagit detta experiment, som inköpet av enbart dansk
och norsk skönlitteratur i original otvivelaktigt är för en stad inne i landet. I
stort sett välvilligt; några klagomål ha ej hörts av, men väl kan man av de ovan
anförda siffrorna dra den slutsatsen, att vi trots alla granna ord om skandinavisk
samverkan »ha en utbredt uvilje mot eller ulyst til å lese böker på annet nordisk
sprog» för att citera Karl Fischer. Denna ovilja observeras ej bära hos de breda
samhällslagren utan även hos de s. k. bildade, som mången gång vid erbjudandet
av t. ex. en ny norsk bok slå ifrån sig med ett: »Usch, nej tack, inte norska!»
Andra säga sig föredraga engelska framför grannspråken, men icke för ty har det
hänt, att personen i fråga lockad av en författares litterära berömmelse vågat det
farliga försöket. Glädjande nog har i stället Hda ofta lånats av personer, hos vilka
man i dubbel mening ej väntade någon förståelse. De ha helt försiktigt börjat med
en bok av Boo, »jag begrep nästan allt» heter det vid igenlämnandet, och de
fortsätta oförtrutet, ja, ta både en och två böcker pr gång. Vid ett företaget
stickprov ang. utlåningen av några mer lästa författares arbeten funno vi även, att
låntagarna representerade olika samhällskategorier. De voro främst lärare och
lärarinnor, kvinnliga kontorister och affärsanställda, i mindre grad återfunno vi bland dem
studerande ungdom och fåtaligast voro arbetarna företrädda. De läsare, som kunna
hänföras till denna sistnämnda kategori, ha i regel arbetat en tid i Norge eller
Danmark, men då veta de ej heller någon gräns för sin norsk-danska läslust.
Vilka norska och danska författare äro då f. n. populära? Tiil en början kan
det konstateras att 80-talsdiktarna — klassikerna —■ endast i få undantag läsas i
större utsträckning och minst av allt, om de endast representeras av sina samlade
skrifter. Jonas Lie t. ex., som blott finnes företrädd på så sätt, står oläst, detsamma
gäller även Björnson (med undantag för band 1). Intresset för Ibsen tycks
däremot alltjämt vara levande. Högt uppskattade äro däremot följande moderna
danska och norska författare, av vilka biblioteket har två eller flera arbeten. Bland de
danska Johannes Buchholtz, Leek Fischer, Frederik Poulsen, Aksel Sandemose
(skriver numera på norska) och Harry Söiberg, bland de norska Nini Roli Anker,
Johan Böjer, Sigrid Boo, Sigurd Christiansen, Peter Egge, Ronald Fangen, Knut
Hamsun, Sigurd Hoel, Elias Kraemmer (sic!), Gunnar Larsen, Lita, Barbra Ring, Cora
Sandel och Sigrid Undset. De mycket lästa danskarna Knuth Becker och Marcus
Lauesen och norrmännen Trygve Gulbranssen, Finn Halvorsen, Lalli Lövland och
Töra östbye finnas f. n. endast representerade med ett enda arbete. Populärast av
samtliga är Ronald Fangen, ty hans verk finnas aldrig p’å hyllan, men Sigrid Boo
kommer ej långt efter.
Det framgår redan av ovanstående, att intresset för norsk litteratur är avgjort
större än för dansk, det tycks f. ö. vara genomgående vid alla bibliotek med
undantag av Hälsingborgs, även om en tillfrågad bibliotekarie försiktigt svarar, att norsk
skönlitteratur synes läsas mer än dansk. Delvis beror detta norrmännens försteg på
språket; danskans obegriplighet för genomsnittssvensken har tydligen underlättat
uppkomsten av denna rädsla även för det tryckta ordet. Man bör därför när
nationalitetsfrågan föres på tal varsamt söka undanröja denna obefogade fruktan. F. ö. är
det ej bära Holberg, som bytt fädernesland och därigenom krånglat till det hela,
även Sandemose har ju på senare tid gjort detsamma. Annars beror nog norskans
företräde på norrmännens litterära överlägsenhet nu som för en 40, 50 år sedan.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
