- Project Runeberg -  Biblioteksbladet / Tjugonde årgången. 1935 /
137

(1916)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Häfte 4 - Sven Rinman: Jarl Hemmer

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

JARL HEMMER.

137

För litet samvete att bli en helig,
som bär försakelsernas stränga kors.

För mycket dock att bli den avundsvärde,

som varje morgon bryter blom till hatten

och skapar fest för varje steg han går.
Jag är ett tveksamt stridigt mittemellan.

Dessa rader ge i typisk koncentration Jarl Hemmers andliga läge, den
konflikt han alltsen dess haft att brottas med. Men grundtonen i denna kamp har i
alla fall varit förtröstan. Hans religiositet är inte kristet konfessionell, men
den är utpräglat framträdande. Den får sin egen färg av den psykoanalytiskt
påverkade känslan för det undermedvetna, underjordiska i människosjälen, som
skalden möter med en idealistisk tilltro till goda, nyskapande krafter. Hemmer
har i sin senare diktning i sällsynt grad gjort till sin egendom det geijerska
ordet: »I djupet bor som uti himlen Gud.» Han uttrycker själv saken i en
aforism: »Vad är avgrunden inom en människa? — Ett omkastat himlavalv!»
Det är denna förnimmelse, som drivit fram bönen »Inför ett blommande träd»:

Giv även mig, o Sol, giv detta heta stoft
den stora skaparkonstens gåva — lär mig,
vad än min blinda underjord beskär mig,
att ädla allt till ljus och färg och doft!

Och den kommer fram på ett än mer egenartat sätt i Hemmers hittills sista
diktsamling »Helg» (1929), där det i dikten »Den vaknade» heter:

Trygg över avgrunder går du,
när du lidit bort din skräck att falla
och dräpt ditt krav att ständigt
stå i glansen från topparna.
Trygg över avgrunder går du,
när äntligt du kan säga: »Om jag störtar,
då breder jag ut armarna mot djupet.
Väl mött, du mitt mörker,
nu går jag hem till dig!»

Denna andliga nyorientering tvingar också diktaren att lämna den isolerade
estetiska idealism han förut tolkat. Verklighetens nöd klappar åter hårdhänt
på porten, smärtans gåta faller som en tung sten in i den platonska idealvärlden.
Så blir lidandet det stora problemet i Hemmers senare författarskap. Och det
lidande han öppet eller hemligt går ut ifrån, det är det som gick över Finland
1918. Men han ser det i metafysiskt, kosmiskt perspektiv, och i sina försök
att komma till rätta med det närmar han sig i vissa fall de stora ryska författare,
ban ägnat ett ingående studium: Dostojevski och framför allt Tolstoj. I cykeln
»Till en egyptisk byst» (i »Skärseld») bestormar skalden sin sviktande tro med
ångestfulla frågor. Det heter där med en bild, som återkommer i »En man och
hans samvete» :

Där det i rymdernas ljushav simmar,

klotet med mänskornas kämpande ätt,

ständigt i spåret en ånga strimmar

het av förtvivlan och ångestsvett.

Finns det en hamn för den stora och trogna

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 15:16:19 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/biblblad/1935/0149.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free