- Project Runeberg -  Biblioteksbladet / Tjugonde årgången. 1935 /
248

(1916)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Häfte 7 - Helja Jacobson: Barnavdelningar i folkbiblioteken

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

248

HELJA JACOBSON.

bokbeståndet är rikligare och det f. ö. bland de rörligare väljarna lättare blir tillfällen
till diverse upptåg. Läsrummet bör däremot göras så inbjudande som möjligt
med bekväma stolar och bord samt gott om blommor och tavlor, med ett ord
hemtrevligt. Det nyaste i England är att även här vara utan bord, emedan man
konstaterat, att barn älska att sitta uppkrupna i en god stol när de läsa och alltså ej ha
behov av bord. Härmed strävar man även efter att få interiören så olik
skolrummet som möjligt. En sådan radikal omstörtning av vår inredning är kanske ända
ingenting att rekommendera. Sågo- och föredragssalen bör vara försedd med
baloptikon, då det t. ex. på huvudbiblioteket i Stockholm visat sig, att det med
lätthet kan anordnas enkla föredrag med bildsamlingens hjälp, vilket är mycket
tacksamt och lämnar goda resultat.

Mindre bibliotek och filialer kunna gott nöja sig med endast ett stort rum för
allt barnarbete. Det viktigaste är, som mr Berwick Sayers framhåller i sin bok
A Manual of Children’s Libraries, att man ej väntar med att starta tills man
erhållit tillräckliga fonder för att med ens skapa idealiska barnbibliotek. »Ett enkelt
rum, dekorerat i glada färger, med enklaste möbler och vanliga stolar är långt bättre
än ingenting. För att skap’a ett verkligt barnbibliotek äro böcker och bibliotekarie
de enda nödvändiga villkoren», tillägger han.

Problemen äro dock ej slut i och med det vi väl ha goda barn- och
ungdomsavdelningar, åtminstone ej för de större bibliotekens vidkommande. Ju större
biblioteket är desto mera bortkomna känna sig flertalet ungdomar, när de vid den
säkerligen hett efterlängtade femtonårsåldern — som väl vanligen utgör
mogenhets-åldern i svenska bibliotek — få flytta över till de vuxnas avdelning.

Majoriteten av våra barn gå i folkskolan och sluta alltså skolan vid tretton—
fjortonårsåldern. Det är av största vikt att det inympas outrotliga läsvanor hos dessa
barn, annars komma de flesta av dem att med det snaraste förfalla till läsning av
den kolorerade veckopressen och intet därutöver.

Visst mogna barnen i synnerhet i de större städerna fort i vår jäktade tid
med sitt mångahanda, som tvingar sig på dem, men icke desto mindre verkar det, i
varje fall i Malmö, som om ungdomar i mellanåldern, vilka leva under enkla och
fattiga förhållanden, alltjämt behålla barnsmaken i fråga om läsning. Kanske det
här är fråga om en omedveten reaktion, ett behov av motvikt mot livets realiteter,
som ej ens barnen i nådens år 1935 kunna slippa undan. Faktum är att man ofta
blir förvånad över vad de välja och tänker med oro på hur det skall gå när de
komma över i de vuxnas bibliotek. De flesta av de senare ha visserligen även en
barnbokshylla, egentligen avsedd för föräldrar, som önska låna en eller annan bok
till sina barn, men detta system medför en del uppenbara nackdelar. Ofta går det
nämligen så, att brådmogna barn eller bortskämda sådana i tolv—femtonårsåldern,
som känna sig så vuxna, att det är under deras värdighet att visa sig i
barnavdelningen, övertala sina svaga eller tanklösa föräldrar att få använda deras lånekort.
Somliga berätta frankt, att de övertalat far eller mor att skriva in sig för deras
skull. En tilltagsen tolvåring meddelade en gång en barnbibliotekarie, att han
lånade på fars kort i det stora biblioteket och far sade att han fick ta vilken roman
han ville. Den stackars personalen bibringas naturligtvis den föreställningen, att det
är för föräldrarnas räkning man lånar. Ett dylikt sakernas tillstånd kan ej
betecknas med annat epitet än skadligt, och man frågar sig ovillkorligen, vartill tjänar våra
ungdomsavdelningar, om den åldersgrupp de avse ej använda dem.

I Holland, där man ej har råd till nya barnavdelningar f. n., har man på många
håll löst denna fråga så, att man ger barnen tillfälle att låna från barnbokshyllan
hos de vuxna och en del i katalogen avmärkt facklitteratur på tid då biblioteket ej

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 15:16:19 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/biblblad/1935/0260.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free