Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Häfte 7 - Helja Jacobson: Barnavdelningar i folkbiblioteken
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
2%ö
HELJA JACOBSON.
bifoga dem till grundkatalogen. En del användbar facklitteratur är f. ö. redan
-nu utmärkt med ett u i den sistnämnda.
Det finns ännu en utväg att hjälpa den studerande ungdomen och dem som
:ännu ej våga sig in till de vuxna. Den är visserligen oförsökt men påtänkt
åtminstone i ett bibliotek i landet. D. v. s., äger man ett rum, med ingång både från
de vuxnas entré, om än ej i anslutning till dess uf lån, och som dessutom har dorr
till ungdomsavdelningen, så torde det kunna vara lämpligt att göra detta till ett
läs- och studierum för femton—sjuttonåringarna. De vänja sig då, att där söka den
litteratur de behöva för sina studier, vilken skall koncentreras dit. Den
vakthavan-de assistenten måste vara väl bevandrad i skolkurserna upp till studentexamen och
kunna stå till tjänst med alla behövliga upplysningar. Rummet bör ha
duplett-exemplar av lämplig skönlitteratur för läsning på stället och till utdelning bör
finnas de förutnämnda listorna, vilka kunna användas vid bokvalet i stora utlånet.
Bokvalet för den kategori av mellanålderns tonåringar, som vuxit ifrån rena
barnböcker, men ej äro mogna för samtidens ytterst realistiskt betonade
skönlitteratur, blir ett grannlaga och svårt värv. Den assistent, som får ansvaret för detta
bokval, måste läsa även den efemära skönlitteraturen, ständigt gallra äldre arbeten
och med största urskillning använda vad hon finner lämpligt att fylla luckan med
mellan de rena ungdomsböckerna och den mogna och omdömesgilla publikens
litteratur.
Hur är det f. ö. med barnbibliotekariens specialutbildning i vårt land? Varje
ansvarskännande stadsbibliotekarie önskar sig troligtvis en kunnig barnbibliotekarie,
ty ingen kan hinna med att vara överallt, förrätta allt arbete och läsa varenda bok
i ett snabbt växande bibliotek. - Om alla bibliotekarier, som känna att deras
arbete växer dem över huvudet, ville tillkännage sitt behov av barnbibliotekarier högt,
länge och ihållande, så skulle sannolikt såväl bibliotekskursen som de större
bibliotek, vilka ha välorganiserade barnavdelningar, i högre grad än hittills
uppmärksamma deras önskningar och försöka möta dem genom att utbilda ett större antal. Det
vore tacknämligt om framför allt de bibliotekselever, vilka visa särskilt intresse för
barnarbetet och som äro hurtiga, energiska, taktfulla och entusiastiska bleve särskilt
rekommenderade till kurserna och där finge den behövliga specialträningen. De,
som tillika äga skapande fantasi och originalitet samt konstnärlig förmåga, allt
förenat med en fast tro på bokens makt över barn, borde ha företräde. Det kan
invändas, att vi ej ha råd att anställa särskilda barnbibliotekarier, utan den assistent,
som f. t. kan avvaras på annat håll, får ta hand om barnen. Med en dylik anordning
får man finna sig i att barnavdelningen blir ett förfelat företag. Även en barnbiblio-^
tekarie måste ha grundlig allmän utbildning före sina specialstudier och kan alltså
användas på vilken avdelning som helst, men det måste vara värdefullt för att icke
säga nödvändigt även för den minsta barnavdelning, att som föreståndarinna ha en
person vars huvudintresse är barnarbetet. Det finns nog icke någon bland dem, som
kommit in på denna bana och befunnits passa för den, som ej tycker att det är den
mest tillfredsställande uppgift de kunna tänka sig. Vern kan låta bli att känna
sig rörd av att se ett barn gå upp i en bok så att yttervärlden ej existerar för det,
som gråter eller skrattar med hjälten eller hjältinnan på det mest omedelbara sätt?
Barnen läsa ej för att jämföra och kritisera utan uteslutande för det ogrumlade nöjet
att befinna sig i en ny värld, och hur många små stackare finns det ej som behöva
den glädjen? Att få vara förmedlare av detta måtte väl ensamt det vara en
tillfredsställelse.
Uppgiften är dock ej alltid lätt. Den disciplinära frågan bereder ofta
svårigheter. En lärare lär sig känna sin klass och vet vilka barn han har som äro svår-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
