Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Häfte 8 - Einar Sundström: Bibliotekens samarbete
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
BIBLIOTEKENS SAMARBETE.
Av förste bibliotekarien Einar Sundström.
Att genom en smidigt anpassad organisation få till stånd ett ökat samarbete
mellan bibliotek, belägna på skilda platser, är en fråga, som har aktuellt intresse
överallt, där man över huvud intresserar sig för biblioteksväsendets utveckling.
Detta vet varje initierad biblioteksman. Men däremot har det icke varit så lätt
att få en överblick av vad som på olika håll åtgjorts för att underlätta detta
samarbete. Nyligen har utkommit en bok, Library co-operation in Europe,1 som jämte
en problemdiskussion i stort även ger en redogörelse för, huru samarbetstanken
fullföljts i Europas olika länder. Författare är underbibliotekarien (sub-librarian)
J. H. Paff ord vid National central library i London, själv en av de verksammaste
förespråkarna för de reformer av engelsk bibliotekspraxis, om vilka man under
senare år hört talas. När han nu fattat pennan för att skriva om ett ämne, som
ligger honom nära, har han säkert, samtidigt som han velat objektivt redogöra för
faktiska förhållanden, alldeles särskilt önskat övertyga sina landsmän om riktigheten
av sina egna idéer. Det märker man på de partier av boken, där samarbetstankens
program diskuteras. Här utdelar han hugg mot stelbent engelsk konservatism.
Men han blir gärna för omständlig och debatterar i det oändliga frågor, som
för icke engelska läsare ofta äro så gott som självklara. Något behov att för en
svensk publik referera dessa partier förefinnes därför knappast. Däremot är det
lärorikt att följa honom som rapportör från arbetsfronten, antingen denna är förlagd
till England eller till det europeiska fastlandet.
Samarbetet mellan biblioteken i äldre tider — i den mån ett sådant samarbete
existerade — bar ofta tillfällighetens prägel. I våra dagar har man insett, att,
innan ett metodiskt samarbete kan sättas i gång, det först är nödvändigt att nå en
överblick om arten och storleken av de bokbestånd, som inom en viss rayon stå
till förfogande för en extensiv utlåning. Härvid kan man tänka sig många utvägar,
men det säkraste och mest effektiva medlet är, som alla känna till, att på en eller
flera centrala punkter inom det område, det är fråga om, upplägga en
sammanfattande katalog, som i sig inbegriper de olika bibliotekens lokala bokförteckningar.
Ehuru sådana s. k. unionkataloger först på senare tid kommit till stånd, kan man
spåra tanken på en dylik centralisation ganska långt tillbaka. I Sverige möta vi
den redan på 1600-talet. Föregångsmannen hos oss var Elias Obrecht, som 1694
blev bibliotekarie för universitetsbiblioteket i Uppsala och året därpå av regeringen
kallades att »hava inspektion över alla bibliotek i Sverige». Som
generalbibliotekarie var det hans avsikt att lägga upp en katalog över de största bibliotekens
samlingar, men han avled redan 1698 och hans katalog blev aldrig fullföljd. Ett
bevarat fragment visar, att den var ämnad att omfatta Kungl, biblioteket samt
universitetsbiblioteken i Uppsala, Lund, Dorpat och Åbo. Ansatser till en
general-katalogisering i Obrechts ända saknades icke heller under frihetstiden, men dessa
ledde icke till något påtagligt resultat.
1 London, Library association, 1935, 354 s.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
