- Project Runeberg -  Biblioteksbladet / Tjugoförsta årgången. 1936 /
8

(1916)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Häfte 1 - Bror Olsson: Översättningslitteraturens roll i Sverige

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

8

BROR OLSSON.

Betraktar man först de sammanlagda siffrorna för översatta romaner, så faller
genast i ögonen den starka stegringen 1850 och 1920. Vad det första året beträffar,
så betingas säkerligen stegringen därav, att 1850-talet betecknar en litterär
lågkonjunktur för den svenska litteraturen. Det höga talet för 1920 kan jag endast
förklara genom en hänvisning till den starka efterfrågan, som efter kriget och i början
av 1920-talet rådde på böcker av vad slag det vara månde till följd av de nyrikas
löjliga fåfänga att till varje pris fylla sina hyllor med böcker — symptomatiskt är
kanske, att under dessa år en stor del av romanlitteraturen trycktes utomlands. Om
man ser efter i årsbibliografier vad som trycktes under dessa år, kan man lätt
konstatera, att en stor del är av den art, att ingen förläggare 1935 skulle våga
reflektera därpå. I varje fall var efterfrågan då stor och kunde tydligen icke
tillfredsställas i samma utsträckning som föregående år av den inhemska produktionen,
till en del kanske beroende därpå, att personer med eventuell författartalang då
absorberades av mera lönande sysselsättningar i stället för att som senare blivit
vanligare ägna sig åt författarens näringsfång — visserligen ett krasst betraktelsesätt,
som jag likväl tror håller streck. Efter 1860 har, bortsett från 1920, den svenska
litteraturen tämligen väl hävdat sin ställning, om man nu vill betrakta en andel i
hela den tryckta romanlitteraturen på 50 % så.

Om man övergår till att betrakta de olika ländernas och språkens bidrag till vår
bokproduktion, så är det påfallande, att bland de skandinaviska länderna ledningen
på sista tiden övergått från Danmark till Norge. Detta låter emellertid lätt förklara
sig. Danmark har för närvarande icke att uppvisa så betydande eller så populära
författare som Norge, bland de förra Sigrid Undset och Knut Hamsun, bland de
senare Sigrid Boo och Trygve Gulbranssen. Det tycks vara så att även mindre
betydande författare kommit upp i medvind genom den allmänna sympatien för
norsk litteratur, till en del säkerligen på bekostnad av lika framstående danska.
Norskt har en god litterär klang, och detta har säkerligen medverkat till Sigrid
Boos och Gulbranssens framgångar. Man bör emellertid kanske icke bortse ifrån,
att norskt kynne står det svenska närmare än det danska.

Denna synpunkt måste man bestämt fasthålla, när man söker förklara den
seghet, varmed anglosachsisk litteratur — numera måste man härvid även räkna med
Amerika — hävdat sin ställning hela den här behandlade perioden igenom, på
senaste åren uppenbarligen på den tyska och franska litteraturens bekostnad. Men
dessutom äro två omständigheter att taga med i räkningen. I fråga om
detektivromanen äro engelsmännen obestridda mästare, så att de utan vidare behärska denna
marknad: såväl vad vi själva producera i denna genre som vad vi översätta från
andra språk utom engelska är en försvinnande bråkdel i jämförelse med de engelska
översättningarna. Dessutom tillfredsställa engelska författare ett nyväckt och
ständigt växande behov av den särskilda form av förströelseromaner, som äro så
populära i England och som intet annat land har motstycke till — ett behov som
sannolikt kommit som en reaktion mot den ensidiga problem- och tendensroman, som i
vårt land odlats särskilt under de sista årtiondena, och som ligger för högt för den
vanlige läsaren av förströelselitteratur. Det kommer också säkerligen att visa sig,
att den anglosachsiska romanen även i framtiden skall hävda sin överlägsna
ställning i den svenska översättningslitteraturen. Hittills har åtminstone icke ens några
tyska succéer — Remarque och Fallada — nämnvärt kunnat ändra detta faktum, och
man gör nog säkrast i att räkna med ett starkt eller om man så vill ensidigt
anglo-sachsiskt inflytande, om lyckligt eller ej lämnas här därhän. Att Rysslands
ställning försvagats var vad man kunde vänta sig efter sovjetregimen, som hittills icke
alstrat författare av en Tolstojs eller Dostojevskis resning, de två ryska författare,

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri Nov 20 21:07:56 2020 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/biblblad/1936/0020.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free