- Project Runeberg -  Biblioteksbladet / Tjugoförsta årgången. 1936 /
11

(1916)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Häfte 1 - Karl Wache: Modern österrikisk diktning

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

MODERN ÖSTERRIKISK DIKTNING.

II

Efter den sena Biedermeiertidens Weltschmerz och den naturalistiska
nyba-rockkonsten höjer nyromantiken sitt huvud och övervinner de andliga
gränsmurarna mellan de båda länderna. Särskilt efter världskrigets vapenbrödraskap
och det gemensamt genomlidna sammanbrottet stärkas banden på kulturlivets
område; många konstnärer i Österrike känna sig härefter i första hand som
tyskar och tolkare av den tyska folksjälen. Österrike är visserligen för dem
»moderlandet», men de betrakta Tyskland som »det större fäderneslandet», där
de finna den rätta resonansen för sina verk.

Ur dessa förutsättningar har sålunda den moderna österrikiska diktningen
uppstått. Enskilda personligheter från den liberala riktningen förkunna i sin
dikt sina livsideal, humanism och individualism, jämlikhet och fredssträvan.
Denna livskänsla, som hade sitt starkaste uttryck i idén om ett Pan-Europa,
blev vid sammanbrottet efter krigets slut härskande i Österrike. Den var delvis
i förbund med den katolska, klerikala åskådningen, som bl. a. såg sina ideal i
ett underordnande av statens intressen under kyrkans. Härur har under senare
år uppkommit den fascistiska statsidén. I starkaste motsats till dessa båda
riktningar står nu den österrikiska nationella rörelsen, som strävar efter att
sammanföra människor av tyskt blod i en enda stat, som framförallt skulle vara
fullkomligt befriad från kyrkans inflytande. Det kan inte förnekas, att denna
moderna nationella diktning i Österrike för närvarande står i yppigare blomning
än vad fallet är med den dikt, som hör hemma i de fascistiska och liberala
lägren.

Den liberala diktningens huvudrepresentanter — Hofmannsthal, Schnitzler,
Wassermann och Wildgans — ha avlidit under de senaste åren. Från
riktningens yngre generation bör framhållas Felix Braun (f. 1885), som har skrivit
en rad psykologiska romaner, av vilka särskilt »Agnes Altkirchner» ger en
utmärkt bild av händelserna i Österrike åren 1913—1919. Vad som då skedde i
landet avspeglas i huvudpersonernas utveckling, och romanen utmynnar i ett
krav på en gärningens kristendom. Franz W er fel (f. 1890), vars namn ju
är mycket känt i Sverige, kommer från naturalismen, men visar sig i sina
senaste verk starkt påverkad av den katolska livsuppfattningen. Ernst Lothar
(f. 1890) behandlar i sina romaner de mänskliga rättigheternas problem;
särskilt i trilogin »Macht über alle Menschen» söker han med utgångspunkt från
ett brott bevisa, att alla goda anlag hos en människa måste förkvävas av
vedergällningsandan hos samhällets lagar. I två andra romaner, »Kinder» och
»Kleine Freundin» förfäktar han barnets rätt till fri individuell utveckling,
ohämmad av uppfostran. Grete von Urhanitzky (f. 1893) behandlar däremot
i sina arbeten till övervägande del rasproblemet; rasblandningens vanskligheter
skildras sålunda i romanerna »Das andere Blut» och »Mirjams Sohn». Hon
låter i allmänhet i sina böcker sina hjältinnor uppleva tidens problem.

En hel rad skriftställare av naturalistiskt eller neoklassiskt ursprung ha
övergått till klerikala eller nationella riktningarna. Bland dessa bör isynnerhet
nämnas Hanns Sassmann (f. 1892), som skrivit ett flertal dramer ur Österrikes
historia. Hans stycken äro emellertid mestadels löst genomförda
dramatiseringar av historiska händelser; all inre nödvändighet saknas i denna dramatiska
konst. Sassmann gör sig i sina dramer till förkämpe för den »österrikiska
människan», medan en alldeles motsatt tendens kan utläsas hos romanförfattaren
Bruno Brehm (f. 1892). I sin romantrilogi »Apis und Este», »Das var das
Ende» och »Weder Kaiser noch König» — de båda första delarna äro utgivna
på svenska — behandlar Brehm Österrikes sammanbrott och gör med bitande

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri Nov 20 21:07:56 2020 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/biblblad/1936/0023.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free