- Project Runeberg -  Biblioteksbladet / Tjugoförsta årgången. 1936 /
14

(1916)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Häfte 1 - Karl Wache: Modern österrikisk diktning

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

14

KARL WACHE.

särart. Jämte de redan nämnda författarna bör framhållas Ludvig Huna
(f. 1872), som i sin stora Borgiatrilogi ger en ypperlig och illusorisk bild av
renässansens Italien. Huna har också uppehållit sig vid det nationella
problemet —■ t. ex. i »Der Kampf um Gott» och i »Wieland der Schmied». Ett par
andra berättare, som nog förtj ände att bli bekanta utanför sitt hemlands
gränser, äro Ernst Kratzmann (f. 1889), som i sina böcker sysselsätter sig med
tyskhetens väsen, och Franz Spunda (f. 1890), som i flera romaner sysselsatt
sig med religiösa ämnen och haft en stark dragning åt mystiken. Senare har nu
Spunda övergått till antika motiv, driven av sin kärlek till den gamla grekiska
kulturen. I »Romulus» behandlar han i skönlitterär form det romerska rikets
uppkomst och utveckling; Romulus var, enligt Spunda, av nordisk härkomst.

Erwin H. Rainalter (f. 1892) tillhör den yngre österrikiska
berättargenerationen. I »Die verkaufte Heimat» och »Heimkehr» skildrar han landets bönder
och lägger upp ungefär samma problem, som Vilhelm Moberg behandlat i sina
svenska bonderomaner. Han har även visat sig vara en skildrare av
lägre-ståndsmiljön och dessutom försökt sig på den historiska romanen. Som
författare av politiskt-utopiska romaner har Ludvig Kossak Raytenau (f. 1891) gjort
sig ett namn. Särskilt bör framhållas hans framtidsroman »Katastrophe 1940».

Den dramatiska litteraturen i Österrike efter Karl Schönherr och Anton
Wildgans hade svårt att tränga igenom, men den kan dock numera berömma
sig av tre betydande namn. Den äldste av dessa dramatiker är Josef Wenter
(f. 1880), vars dramer »Heinrich IV», »Barbarossa», »Der Kansler von
Ti-rol» m. fi. äro mindre historiska pjäser än rent mänskliga sorgespel, där
huvudvikten lägges på de individuella ödena. En dramatiker av helt annan typ
är Hermann Heinz Ortner (f. 1895), som ger sina dramer legendens prägel
och blandar kristliga och hedniska element i dem. Hans »Tobias Wunderlich»
har särskilt sagans underbara skimmer och måste betecknas som en höjdpunkt
inom denna diktart. Hjälten i »Stefan Fadinger» är ledaren för det
protestantiska bondeupproret i övre Österrike; där framställes sann tysk religiositet,
i det personerna villigt ljuta döden för sin tro. Även hans senaste verk,
»Beethoven», förra året uppfört på Burgtheater, är präglat av religiös tro.

Om Ortners dramer sålunda gärna tränga in i den rena metafysiken, så
håller sig den yngste österrikiske dramatikern, Otto Emmerich Groh (f. 1904),
helt till sinnenas värld. Han är till sin innersta natur livsbejåkare. I
lustspelet »Baron Trenck, der Pandur» (uppfört 1935) gestaltar han den kände
äventyrarens bragder och upptåg för scenen, medan drivkraften i hans romaner
»Alexander» och »Königsballade» är det sanna heroiska lynnet. I den
sistnämnda romanen skildrar han den norske konungen Harald Hårfagers strid för
rikets enande. Grohs sista dramatiska verk är en pjäs med ämne från
trettioåriga kriget; han anknyter till en gammal legend och huvudpersonen i
stycket är en svensk officer, som råkar in i konflikten mellan kärlek och plikt.

Av den nationella litteraturriktningens lyriker bör nämnas Wladimir von
Hartlieb (f. 1887), som nyligen haft stor succé med sin diktcykel »Fredericus
Rex», och den kvinnliga lyrikern Erika Spann-Rheins ch, som i sina
formfulländade dikter förenar religiositet med djup nationell känsla. Bland de allra
yngsta förtjänar också att framhållas Ernst Scheibelreiter (f. 1897), som
erhöll det österrikiska diktarpriset år 1934. Han har också framträtt som
dramatiker med bondedramer, och som berättare har han gjort sig ett namn med
den förtjusande ungdomsromanen »Rudi Hof ers grünes Jahrzehnt», vars
främsta förtjänst är den äkta wieneratmosfären. En lovande lyrisk begåvning är

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri Nov 20 21:07:56 2020 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/biblblad/1936/0026.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free