Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Häfte 1 - Litteratur - H. Skönlitteratur
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
28
H. SKÖNLITTERATUR.
Hcb. Skönlitteratur: ny sven sk.
Andersson, Edgar P[aul]. Ungdom i fångenskap. Göta bokförlags-a.b,
x935- 254 s. (Äventyrs- och verklighetsskildringar av svenska författare.)
(35o6o) 5: 75.
Boken är tillägnad »Fru Else Kleen (statsrådinnan Müller)» med ett »Tack!», och den utgör en
skildring av ett barnhemsbarns lidanden. Att misstag begåtts vid fostran av barn och ungdom, vilka
råkat vilse i livet, är väl ovedersägligt. Men därifrån är steget rätt långt till att, som förf. gör, anse
barnavårdsmänniskorna »totalt sakna förståelse och barmhärtighet för den felande ungdomen».
Boken kan väl sägas ge en del att tänka på, men den har mycket litet vilja att se problemet från mer
än den ena sidan och måste därför läsas med vaken kritik. M. F.
Andréasson, Alex. Människor på vägen. Sverige genom luffarögon. L. H.
1935. 190 s. (35266) 4: 75.
Ehuru denne debuterande författare lyckats förläna den nu så moderna luffar- och
arbetslöshetsgenren ett poetiskt skimmer och skriver en nästan misstänkt otadlig prosa, tvivlar man inte en
sekund på äktheten. Det Sverige som här i snabba, säkra filmbilder rullar förbi bär i hög grad
aktualitetens prägel och bör kännas av envar. E. M.
Berg, Daniel. Labans barn, äkta och oäkta, med lekkamrater: ankan Kvaak,
sköldpaddan Johanna m. fi. N. o. k. 1935. 151 s. + 20 pl. 111. (35268)
4: 50, inb. 6: —.
Fortsättning på: Laban.
Förf. har en förnämlig förmåga att skildra hundars liv och leverne. Han känner sina fyrbenta
vänner bättre än de flesta och han kan göra deras tillvaro till en spännande roman även för dem,
som i mindre grad än han själv älska hundar. Det vimlar i boken av roliga typer på två och flera
ben, och läsaren ryckes med i galoppen, så att han knappast hinner att opponera sig mot de stundom
väl mänskliga drag, som förlänas djuren. De som läst förf:s tidigare bok om hunden Laban skola
med stort nöje studera denna fortsättning på hans öden. J. F.
Blomberg, Gösta. På gränsen av det tillåtna. Roman. A. B. 1935. 416 s.
(35319) 7:50.
En mera diger än egentligen händelserik Stockholmsroman, vars prosa emellertid är
erkännansvärt sober. Här och var i berättelsen inpassas små självbiografiska kapitel av bokens huvudfigur,
Arne Silverlöf, som tyvärr intet annat är än en litterär gengångare: vår avlidne vän Flanören med
stort F. Det sätt, varpå boken sålunda är komponerad, är näppeligen något plus till dess förmåga
att fängsla. I vissa partier förmår den dock göra detta; en smula mänsklig puls förnimmer man i
skildringen av förre plåtslagarmästaren Perneil, den naivt uppriktige och storartat framgångsrike
tillverkaren av Vitamoniumsalt, Sekretin och andra humbugsmediciner, som ligga »på gränsen av
det tillåtna». Såsom skildring av detta affärsgebit är dock Blombergs bok med sitt ansenliga
omfång och splittrade komposition alldeles för tam. N. G.
Blomberg, Harry. Det brinner i snön. Roman. W. & W. 1935. 307 s.
(35215) 7:5o.
Harry Blomberg har alltid haft väl lätt att skriva med flykt och glans. Men i denna nya roman
som troligen inspirerats av Lars Levi Læstadii livsöde, har han inte gjort uppgiften lätt för sig
utan allvarligt sökt intränga i andra psyken än författaren Einar Klangs. Och det har lönat sig:
här är en fasthet, en intensitet i själsskildringen som betvingar läsaren, och även om tempot är en
smula ansträngande, håller man ut till sista sidan. Miljön blir en bisak — här gäller det viktigare
saker än Norrlandsromantik. En av Blombergs bästa böcker. E. M.
Botwid, Hans. Leken som fortsätter. Roman. Nst. 1935. 491 s. (35380)
7: 50.
Den enkla handlingen tilldrager sig i förstadssamh alle t Vretensborg i Stockholms närhet och
skildrar slaktardrängen Axel Krans5 uppstigande till makten i det lilla samhället. Skildringen
saknar icke burleska inslag, som enligt anmälarens mening är dess minst värdefulla ingrediens, men
blir underhållande och givande genom den lediga, säkra och smakfulla stil som är förhärskande samt
genom intim och träffsäker psykologi. N. G.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
