- Project Runeberg -  Biblioteksbladet / Tjugoförsta årgången. 1936 /
127

(1916)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Häfte 4 - Hans Küntzel: Litteraturdebatten in memoriam

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

LITTERATURDEBATTEN IN MEMORIAM.

12/

LITTERATURDEBATTEN IN MEMORIAM.

Av Hans Küntzel.

Den litterära fejd, som under loppet av förra året rörde upp damm i Sverige
och som främst tog sig uttryck i polemiska artiklar och stridsskrifter, har nu
efter-trätts av ett vapenstillestånd, som väl så småningom kan antas övergå i en fred
baserad på det angenäma faktum, att alla de kämpande anse sig kunna tillskriva sig
segern. Det var både författare och kritici, som korsade sina värjor eller kastade
sten med primitiva slangbellor, och vid de litterära yrkesmännens sida uppträdde
självvalda talesmän för olika skikt av svenska folket. I vilken utsträckning den
stora bokläsande allmänheten intresserade sig för pennfejden är svårt att avgöra. I
alla händelser har det utifrån de talrika biblioteksfronterna rapporterats ett ganska
livligt deltagande i debatterna, och helt visst finner man också ett vältaligt utslag
av den s. k. allmänna opinionens sätt att reagera i de förbluffande höga
upplagesiffror, som kommit några av de i striden mest omdebatterade böckerna till del.
Varav man för all del inte skall låta förmå sig att tro, att majoriteten denna gång
skulle ha obetingat rätt i sitt ställningstagande för den ena eller andra boken.

Nu förhåller det sig givetvis så att om debatten endast gällt något eller några
enstaka arbetens värde, skulle det knappast varit skäl att i »Biblioteksbladet» göra
några utförligare kommentarer. Men saken är mycket mera invecklad än så:
de sönderrecenserade böckerna gjordes till olika parters programskrifter, kritiken
av vissa andra arbeten betraktades som en kritik av hela den moderna
kulturutvecklingen, skapandet av ett studieförbunds litterära granskningsnämnd angreps
skarpt som ett hot mot diktens frihet. Och några vana och skickliga lurblåsare
sörjde för att striden genast blåstes upp till mäktiga proportioner och fick något av
de eviga principernas allmängiltighet över sig.

Den som följt den svenska litteraturens utveckling under senare år har nog så
smått gått och väntat på en liten diskussion om skönlitteraturens ämnesval och i
samband därmed dess mål och uppgifter. Vårt litterära tjugotal var inte en
generation, som endast förde sina företrädares idéer vidare, utan dessa nya herrar
och damer sågo på problemen och tillvaron från en ny synvinkel: det var i främsta
rummet den nya, målmedvetet frammarscherande arbetarklassens författare, som
utan skydd och hjälp av den vita mössan men däremot inspirerade av den politiska
segerns dånande fanfarer skredo till verket att skapa dagens skönlitteratur. Ivar
Harrie har i sitt utomordentligt uppslagsrika och spirituella arbete »Tjugotalet in
memoriam» (H. G. 1936, 6: 75) också sökt visa, hur dessa nya intellektuella
hämtade sin kraft och sitt vetande ur de många olika bildningskällor, som tillsammans
gått och alltjämt gå under namnet »folkbildningsarbete». Med rätta framhåller
Harrie, att hembygdsromantiken fick en ny blomstringsperiod inom arbetardikten,
att rallarna och skogsfolket voro i övervikt åtminstone inom den äldre generationen.
Bland de yngre författarna kom storstaden och industrien visserligen att spela en
avgjort större roll, men även om man här och var märker utslag av social
indignation, blir det inte tal om några politiska kampromaner. Problemet är på de allra
flesta håll i dessa böcker frihetsproblemet: det gäller individens eller klassens kamp
för sin yttre och inre frihet, och samtidigt hävdas ofta sammanhållningen,
solidariteten, som ett av de viktigaste mänskliga värdena. Det finns nog här och var
läsare, som ha ovanligt litet intresse till övers för proletärmiljön i och för sig och

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri Nov 20 21:07:56 2020 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/biblblad/1936/0139.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free