- Project Runeberg -  Biblioteksbladet / Tjugoförsta årgången. 1936 /
128

(1916)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Häfte 4 - Hans Küntzel: Litteraturdebatten in memoriam

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

128

HANS KÜNTZEL.

som kanske känna sig illa berörda av just denna klass- och solidaritetskänsla, som
de identieriera med det likabenämnda kampmedel de så ofta påträffat i dagens
sociala stridigheter.

Men det är ett annat drag i arbetarförfattarnas romaner, som stött ett vida
större antal läsare för huvudet, och det har ingenting med sociala eller politiska
frågor att göra. Ytterst karakteristiskt för de allra flesta av dessa arbeten har varit
det självbiografiska inslag, som där mer eller mindre tydligt trätt i dagen. Hur
mycket än verkligheten blivit omdiktad, har läsaren med all rätt i huvudpersonen
tyckt sig känna igen ett porträtt av författaren och hans strävanden — just
därför att denne ofta med så övertygande sanningsenlighet kunnat ge uttryck åt sin
hjältes utvecklingskamp. Ett av de främsta värdena hos arbetarromanerna ligger just i
denna stora autenticitet. Vår litteratur har fått nytt blod tack vare det färska stoff
som tillförts den genom att arbetarklassens och den lägre medelklassens människor
och miljöer blivit presenterade av sina egna. Men därmed följde också, att man
fick på köpet både deras speciella uttryckssätt och deras egenartade sätt att
behandla sitt ämne. Båda skiljde sig nämligen ett stycke från de gängse. Språket var
vanligen friare, kanske också slängigare än det man eljest var van vid i
skönlitteraturen, ibland blev det så expressivt, att det verkade förkonstlat på
genomsnittsläsaren. Och framställningen blev mera nyckfull än som annars brukades i
romaner, helt naturligt för övrigt, när den s. k. intrigen inte kom att framstå som
huvudsaken för författaren, utan fastmera hjältens sätt att reagera inför
händelserna. Det förekom inte alltför sällan, att auctor kunde förfalla till ett hart när
olidligt analyserande av hjältens tanke- och viljeliv. Läsaren tröttnade stundom, och
han hade full rätt att göra det vid åtskilliga tillfällen, då den psykologiska
undersökningsapparat, som författaren satt i gång, inte på något sätt passade ihop med
hjältens obetydlighet inte bara som handlingsmänniska, utan som människa
överhuvud taget. Till dessa böckers friare skildringssätt hörde också en frihet från
yttre och inre schabloner och hämningar, en ohämmad lust att utförligt skildra
också det som man annars ofta drog sig för och att nämna allting vid dess rätta,
gärna en smula vulgära namn.

Det är på denna punkt kritiken satte in, och det är här som en stor del av den
läsande allmänheten spontant reagerade. I åtskilliga arbeten ha de erotiska
skildringarna haft ett dominerande utrymme, och man har ibland undrat, varför
sexualiteten framställes som den främsta drivkraften för folks tänkande och handlande.
Därför att den tidigare både förbisetts och undertryckts i litteraturen, svaras det.
Men endast delvis med rätta. Kärleksskildringar, i vilka även den fysiska kärleken
framställes sant och övertygande, har det funnits i alla tiders litteratur, även om
det villigt skall medges, att det också i alla tider funnits bigotta personer, som
avskytt den nakna konsten och som då de haft makten förföljt och förbjudit den.
Sexualitetens stora roll i människolivet har däremot inte alltid varit tillbörligt
beaktad i litteraturen, som i detta fallet liksom i de flesta andra endast speglar den
allmänna uppfattningen, men å andra sidan är det ett beklagligt faktum, att alltför
många författare okritiskt anammat Sigmund Freuds sexualitetsteorier och att de
dessutom tillämpat dem på ett sätt, som den psykoanalytiskt resonerande
lärofadern säkert aldrig skulle skänka sitt gillande. Låt vara att denna könets och
könslivets övervärdering inte bara blev ett karakteristiskt drag i vissa
arbetar-romaner utan även i annan modern litteratur och att den i och för sig var begriplig
som en reaktion mot ett tidigare undanskuffande av ett viktigt moment i
människoskildringen, så vände sig i alla fall indignationen mot den nya littertauren framför
allt mot dess sexuella skildringar. I broschyren »Litteraturfejden» (Lb. 1935, 1: 5<>)

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri Nov 20 21:07:56 2020 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/biblblad/1936/0140.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free