- Project Runeberg -  Biblioteksbladet / Tjugoförsta årgången. 1936 /
129

(1916)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Häfte 4 - Hans Küntzel: Litteraturdebatten in memoriam

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

LITTERATURDEBATTEN IN MEMORIAM.

129

angriper Harald Källström ett flertal nya författare härför och konstaterar, att
»kretsandet kring kärlekens biologiska funktion har hos en stor del av våra unga
författare tagit formen av en könskult, vilken på vissa håll urartat till en sjuklig
monomani». Den rakt motsatta uppfattningen företrädes av Sven Stolpe i
»Diktens frihet» (A. B. 1935, 1:50). Han säger bl. a.: »Om den unga dikten
genomgående behandlar de sexuella frågorna och sexuallivet vida mera realistiskt, så
beror detta på att i vida kretsar den uppfattningen slagit igenom, att den förtigande
och hycklande syn på dessa ting, som kyrkan under 1800-talet auktoriserat, är av
ondo och måste bort, om vi överhuvud skola bli av med de nevroser på sexuell
grund, vilkas verkningar vi ständigt bevittna. Och denna åskådning är en moral,
icke en omoral!» Till en del har Stolpe rätt. Litteraturen speglar livet sannare och
bättre, om den i stället för att smussla och fördölja ger en realistisk
verklighetsskildring. Men då skall det också vara en verklighetsskildring, gjord med
konstnärlig balans, och inte en primitivistroman, som inte höjer sig över det rena
drift-kultstadiet. Sanningen ligger nämligen inte bara i den sexuella frigjordheten,
romantiken inte bara i den sexuella förljugenheten. Om Stolpe beskyller en viss
sorts litteratur för att den inbillar sin läsare, »att kärleken är ren andlighet,, att
människan tar slut vid midjan», så kan man med lika rätt mot vissa
primitivist-romaner anföra, att kärleken i dem sträcker sig till underlivet, men inte högre. Om
man medger, att båda någon gång kan ha rätt, bör man också samtidigt komma
överens om att i alla normala fall ingendera har mer än till hälften rätt.

Sedan stridens vågor nu åter lagt sig, vågar man i alla händelser ge uttryck åt
den bestämda förhoppningen, att den »nya» svenska litteraturen inte skall bli lidande
på att en del av dess mest utmanande verk fått stå så starkt i skottlinjen. Det är
inte efter sina svagaste böcker en författare eller ett litterärt skede skall bedömas,
inte heller efter sina kanske i somligas ögon ömtåligaste ställen en bok skall
karakteriseras. Vår unga litteratur och inte minst de s. k. arbetardiktarna har redan
skapat ett antal verk, som inte längre kunna karakteriseras endast som goda
ansatser och frejdiga försök utan som med all rätt äro erkända som mognade och
värdefulla diktverk. Må man inte förbise detta, när man drar i strid mot den
farliga primitivismen, som vid detta laget förefaller skäligen övervunnen av
»primi-tivisterna» själva, och mot andra tendenser, som verka unga och självsvåldiga på
förståndigt folk.

Emellertid vet ju var och en som sysslat med dagens litteratur och särskilt
dess mest omdiskuterade arbeten, hur litet den stora allmänheten i själva verket
intresserar sig för dessa böcker. En diskussion som den här refererade skapar helt
naturligt ett visst, kanske snabbt övergående intresse, men i övrigt håller sig den
stora mängden läsare av skönlitteratur hellre till andra kategorier av böcker.

Allt fler människor i våra dagar vända sig i sitt sökande efter andlig
vederkvickelse och stimulans till den stora skönlitteraturen, den som ger en djup och
sann tolkning av livet och människorna. Och vi biblioteksmän ha all anledning
att vara glada över, att folkbibliotekens låntagare i allt större utsträckning fråga
efter sådana verk, vilkas tillgodogörande ofta kräver möda och tankearbete men som
också skänker en rik behållning.

Det mesta av dagens skönlitteratur — den svenska och framför allt den
översatta — utgöres av mycket lättare gods, vanligen av ren förströelsekaraktär. Här
ha biblioteken (vid sidan av den mycket olika stränga dagskritiken) en stor
uppgift i den sovrings- och gallringsverksamhet, som skall leda till att allmänheten kan

9—360444. Biblioteksbladet 1936.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri Nov 20 21:07:56 2020 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/biblblad/1936/0141.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free