- Project Runeberg -  Biblioteksbladet / Tjugoförsta årgången. 1936 /
168

(1916)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 5 - C. Vilh. Jacobowsky: Jämtlands biblioteks vandringsbiblioteksverksamhet

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

168

C. VILH. JACOBOWSKY.

sända jordbruksböcker eller litteratur om Sovjetryssland eller arbeten av någon
särskild författare, men det är ju mycket begränsade resurser, J. B. har i fråga om
dupletter. Innevarande år har även ett litet vandringsbibliotek sänts till en
studiecirkel i kommunalkunskap, som insänt en »önskelista», som vi till största delen
kunde uppfylla. I stort sett ha dock vandringsbiblioteken karaktären av vad
bibliotekskonsulenten Küntzel kallat agitationsbibliotek, d. v. s. ha till huvudsyfte att
väcka läslusten — eller kanske snarare att ge den näring.

I några fall ha vandringsbiblioteken efter rekvisition av ABF-instruktören för
Härjedalen sänts till skogsarbetare i detta landskap. Även i övrigt är det i många
fall föreståndarna för ABF- eller ännu oftare logebibliotek, som rekvirerat; det rör
sig då givetvis om stationssamhällen eller industriorter. Då det gäller
vandringsbibliotek för vuxna har det visat sig mycket lämpligt att de handhavas av någon
lanthandlare. Lanthandeln är ju alltjämt mötesplatsen för byns och kringliggande
gårdars folk. Dit kommer gammal och ung och dröjer gärna kvar en god stund.
Den är oberoende av terminer och ferier, medan lärarfolket oftast reser bort. I
varje by finns ju i regel både »kopra» och en privat handelsbod, men antagonismen är
nog inte större än att man lika gärna handlar ömsevis i båda.

När det gäller vandringsbibliotek för skolungdom är det dock i regel en
folkskollärare eller lärarinna, som rekvirerat och handhaft boklådan, och ofta är detta
förhållandet även med vandringsbibliofek för vuxna. Nämnas bör, att det stora
flertalet lärare i länet, vare sig de äro infödda eller, såsom oftast är fallet, komma
från sydligare delar av vårt avlånga land, äro utomordentligt nitiska, intresserade
både av sitt kall och annat, energiska, intelligenta och omtyckta av både barnen och
deras föräldrar. Detsamma gäller också om prästerskapet, i all synnerhet de yngre,
som utgöra det stora flertalet. Hos båda dessa kategorier, och icke minst hos de
bägge folkskoleinspektörerna, finner man en riklig förståelse för
vandringsbiblicteks-verksamheten, liksom för folkbildningen överhuvud, och i många fall har jag haft
mycket god hjälp’ av samarbetet med dem.

Även landshövdingen, M. Munck af Rosenschöld, har visat stort intresse för
saken. Det var ursprungligen hans uppslag att landstinget skulle bidraga till
avlägset boende låntagares bokfrakter, och hans maka, fil. dr Hanna Rydh M. af R.,
har skänkt ett särskilt vandringsbibliotek om 49 band, till största delen bestående
av böcker, som hon såsom pris i Husmoderns borddukningstävlan fick utvälja från
förlaget, och vars bindning hon ävenledes bekostat, övriga vandringsbibliotek
sammansättas, som antytts, för varje särskilt fall — ett ganska besvärligt och tidsödande
arbete, som förutsätter en god kännedom om varje bygds egenart.

I samband med organiserandet av vandringsbiblioteksverksamheten har
undertecknad därför åren 1933—36 under semestern eller närhelst tillfälle eljest erbjudit
sig och tjänsten så medgivit, icke blott besökt alla länets socknar upprepade gånger,,
utan också de allra flesta byar i dessa. Det är ju inga obetydliga avstånd — hela
området, som det gäller att vara själasörjare för, mäter 39 mil i norr och söder,.
25 i väster och öster. Det tar 14 timmar att med tåg och postbuss från
länshuvudstaden nå landsvägens slutpunkt i nordväst, Ankarede, och därifrån är det ännu
några mil till nordspetsen. Det går inte mycket fortare att fara åt andra hållet,,
ned till Funäsdalen och fjällbyarna därbortom. En tjänsteman i de nordligaste
provinserna vänjer sig emellertid snart vid de långa resorna — att en dag skaka 25,
30, ja ända till 35 mil i buss eller bil, är vanligt; man får vara tacksam att ej
som den nu så bekante Arjeploug-doktorn behöva resa så långt i släde. Emellertid
kommer man inte överallt med motorfordon — sedan blir det att ta till båtar,
skidor eller apostlahästarna. De tre senaste somrarna har jag fått vandra tillsam-

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 15:16:40 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/biblblad/1936/0180.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free