Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Häfte 5 - Litteratur - H. Skönlitteratur - K. Historia
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
K. HISTORIA.
I87
Den sakkunnige förf. ger en vacker och värdig skildring av läroverkslärarens kall, sett ur en
personlig och positiv synpunkt. Bilden av titelpersonen är i stort sett begränsad till skolans värld,
där det förflutnas tradition och dagens gärning på ett naturligt sätt löpa samman för honom.
Bokens sobra stil dämpar men döljer inte dess starka kulturpatos. Å andra sidan är det påtagligt,
att hjältens typ och inriktning något isolerar både honom och hans skola från det aktuella livet
utanför dess dörrar. E. L—m.
Thunberg, Elswig. Flygande fanor. H. G. 1935. 237 s. (35283) 5:—.
Ett föga betydande inlägg i diskussionen om vår tids ungdom och den moderna litteraturen.
En del bilder ur medelklassmiljö ha däremot sitt värde och sin trevnad. E. L—m.
Tufvesson, Theodor. Från vår till höst. Dikter. Gle. 1935. 49 s. 1: 75.
Kvantitativt är detta lilla dikthäfte tunt, det innehåller blott ett tjugotal poem, och dessa
äro ej mångordiga. Men kvalitativt står det högt. Tufvesson kan konsten att med en enda rad träffa
det rätta anslaget och få tysta strängar att vibrera. Det är verkligen kärnlyrik, och vissa av
dikterna t. ex. den, som börjar: »Hur kan en fläck på jorden / ens hjärta fånga så — en spång mot
evigheten / av några minnen slå» äro fullödiga konstverk utan vank eller lyte. M. F.
Walfridsson, Willy. Gräset gulnar som det gulnat alla år. Tid. 1935.
254 s. (35338) 4: 75-
En beklämmande folkskildring från en fattig stenhuggartrakt i Västsverige. Förf:s
berättarförmåga är känd vid det här laget och den skymtar väl också fram i detta arbete, men en normalt
funtad läsare tröttnar med visshet snart på dessa personer, vilkas liv så gott som uteslutande är
dikterat av könsdriften. — Även om biblioteken förvärvat förf:s föregående arbeten, torde detta
kunna överhoppas. H. W—r.
Wrede, Brita. Tränaren Marié. A. B. 1935. 251 s. 5: 75.
Utfattig och något utlevad efter orgier i depraverad stockholmssocietet försöker hjältinnan
försörja sig med det enda hederliga yrke som står henne till buds: jockeyens. Interiörerna från
trä-ningsstallarna i Pau verka mycket övertygande, vilket däremot inte kan sägas om romanen i dess
helhet. Och den är inte varken tillräckligt rolig eller elegant för att passera som rafflande sensation.
M. L.
Åkerhielm, Annie. Bröderna från Vesseln. Roman. Lb. 1935. 169 s.
(35227) 4:—, inb. 5: 50.
Händelserna i boken utspelas i och kring en prästgård i nordöstra Skåne. — »Vesseln», som
låter litet tyskt, är närmast = sjön Immeln. Men det väsentliga är ej miljön utan teckningen av de
olika människogestalterna: den ortodoxe lutherske kyrkoherden, hans söner, av vilka den ene blir
s. k. fritänkare, den andre katolik, och slutligen den unge pastorsadjunkten, vilken företräder en
friare, mera förstående lutherdom. Det är brytningen mellan den gamle prästen och hans söner,
varpå handlingen är byggd. Förf:s stilkänsla, smak och varmhjärtade mänsklighet kommer till
synes även i denna bok, vilken väl förtjänar både att läsas och begrundas. M. F.
Åkerhielm, Beth. Ett brev. Lb. 1935. 137 s. (35228) 3: 25, inb. 4: 75.
Handlar om en liten renhjärtad människa, som trots svårigheter och hindrande fördomar
slutligen får ett livsmål. Boken är lätt religiöst betonad. Dess teckning av bondflickans outsägliga
längtan efter den bortrymde fästmannen, hennes underlägsenhetskänslor och hennes befrielse
därifrån gör intryck, även om den springande punkten, verkan av det märkliga »brevet», kanske ej
fullt övertygar. En bok av det stillsamt sympatiska slaget. F. V.
K. Historia.
Frankman, Kurt. Våra liv för Mikado. Japansk patriotism. N. o. k.
1935. 272 s. 111. portr. litt. Koc. (35086) 8: 50, inb. 10: 50.
Japanernas enastående patriotism och enligt förf. till världserövring syftande imperialism ha
ganska egendomliga källor. De anse, att deras kejsarätt härstammar från solgudinnan Awaterasu,
och att deras land är det vackraste av alla. Att de flesta västerländska folk omfattat liknande
vidskepliga föreställningar om sina härskare för ett par tusen år sedan, och att naturskönheten icke
är en egenhet för Japan, synes ha undgått dem, liksom att deras feodalism har haft många
motsvarigheter hos oss. Sin kultur ha de dock fått först från Kina, sedan från Indien och sist från
Europa och Amerika. Men det som gjort deras patriotism så glödande, är inte minst den väster-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
