- Project Runeberg -  Biblioteksbladet / Tjugoförsta årgången. 1936 /
198

(1916)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Häfte 6 - Folke Nosslin: Landsbygdsbibliotekens lokalfråga

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

198

FOLKE NOSSLIN.

byggelsen icke tillåter förmånen av den sociala välfärdsinrättning bibliotek utgör,
på något så när samma sätt som i städerna? Av andra den moderna kulturens
landvinningar ha stad och land i ungefär lika mån skördat fördel. Motorismen har
hävt landsbygdens isolering, jämnat, breddat och rätat ut landsbygdens vägar,
elektriciteten har sökt sig in även i stugorna och radion har följt efter. Men biblioteken
på landsbygden leva ännu i de flesta fall ett inhysings- och nomadliv utan ännu
erkänd rätt till eget hemvist. De finnas i många fall till tack vare lärarepersonalens
välvilja att utan vidare ersättning ta sig an dem. I många landsortsbors ögon äro
de ännu endast någonting för ungdomen medan äldre folk inte har något där att
hämta utom enklare förströelse. Folkbibliotek — det är ännu i mångas ögon en portion
böcker av lindrig renhet och medelmåttig kondition förvarade i ett skåp undanställt,
där det är minst i vägen. I korthet: landsbygdsbibliotekens uppgift såsom en
angelägen social upplysnings- och orienteringskälla har ännu inte slagit igenom.

Ska vi då anse, att landsbygden kan klara sig utan bibliotek? Landsbygden har
ryckts med in i det snabbare skeende, som kännetecknar vår tid. Stabilitet har ju
en gammal god klang. Nutiden vill dock rucka på dess förträfflighet. En
utveckling, marsch framåt förlikar sig inte gärna med stabilitet tagen i betydelse av
stillastående och obenägenhet för förändringar. Nutiden hyllar mera labiliteten,
rörligheten, smidigheten och anpassningen efter nya krav och nya idéer. Landsbygdens
folk skall vara med på marschen och biblioteket skall hjälpa till att hålla blick
och sinne vakna. Det är väl åtskilligt i modernt väsen som inte har bestående värde,
och det är vissa drag i samma väsen, som kunna innebära faror: nivelleringen,
masspåverkningar, utpräglat materiella drag m. m. Personligheten, individuella drag
och insatser kunna lätt hämmas. Här sätter folkbildningsrörelsen in. Dylika
avigsidor kunna motverkas av det vidsynt valda biblioteket. Detta bör även inom
områden med spridd bebyggelse vara en samhällelig tillgång av så erkänt värde, att
åt detsamma beredes vederbörligt rum och detta rent figurligt menat: egen lokal.

Jag vill alltså som ett ur allmän synpunkt angeläget mål ställa upp satsen:
varje kommun sitt bibliotek i egen lokal. Vi äro långt ifrån det målet. Dock bör ju
här, när det är tal om landsbygden, vissa distinktioner göras. Förhållandena ställa
sig olika i å ena sidan mera tättbebyggda landsortssamhällen såsom köpingar,
municipal- och vissa stationssamhällen och å andra sidan de rena landskommunerna med
spridd bebyggelse här och var samlad i byar av något skiftande storleksgrad. Jag
talar här om bägge dessa grupper men åsyftar framför allt den sistnämnda.

Biblioteken i dessa kommuner skötas i allmänhet och skötas också i regel bäst
av lärarna, och biblioteken äro ju också i regel uppställda i skolorna, ibland i
kommunalrum. Nu strävar ju gällande biblioteksförfattning och jämväl vi kringresande
inspekterande centralbibliotekarier efter en modernisering och rationalisering av dessa
biblioteks drift: klassifikation, katalogisering, lämplig uppställning, praktiskt
utlåningssystem och både kvalitativt och kvantitativt goda bokförråd. Skola dessa krav
verkligen ordentligt uppfyllas, så ge sig därmed två ting: att bibliotekarien får
rimlig ersättning för sitt arbete och att biblioteket i sitt välordnade-skick får
framträda i egen lokal, där det kan göra sig gällande som en självständig
bildningsfaktor. Jag tror det är angeläget, att man från ledande bibliotekshåll begagnar
varje lämpligt tillfälle att erinra om, att det här inte är fråga om någon lärarnas
självklara skyldighet utan att det gäller ett statsunderstött och av staten
kontrollerat arbete av sådan vikt och sådant ansvar, att där skall ges skälig lön för arbetet.
Ingen eller ytterst obetydlig betalning utgör ett bestämt hinder för den eftersträvade
utvecklingen. Jag har det bestämda intrycket från mina resor i länet. Det här om
lönen dock mera i förbifarten. Det har dock sitt samband med lokalfrågan.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri Nov 20 21:07:56 2020 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/biblblad/1936/0210.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free